Lätt utväcklingsstörd, går över gränserna.

Tro mig hon kommer få höra nej i framtiden. Men för din del kanske du ska bryta kontakten ett tag om relationen blir för ansträngd.

Din syster behöver vallas in i LSSsvängen, få ett beslut om insats, få daglig verksamhet, gå lokala utbildningar om pengar, sex och samlevnad, matlagning etc, gå kurser på särvux och så småningom få en servicebostad med en riktig god man som tillsammans med personalen kan sätta gränser och styra upp skutan. Ju förr desto bättre, inget fel heller att från ditt håll säga stopp och belägg. Ju förr desto bättre, det är tydlighet som gäller.

Finns det inget stöd att få via hab? Att ha en lätt utvecklingsstörning är ju en av de sårbaraste funktionsnedsättningarna någon kan ha både vad gäller att råka riktigt illa ut själv och vara den som utsätter andra för oönskad kontakt.

Det är TS som är vuxen, inte systern.

Det är marigt, särskilt för anhöriga. Så mycket trassel kan hända också och det rör lätt till sig. Hur gammal är din syster? Hab är bra att ta fatt i och med diagnos bör dina föräldrar erbjudits kontakt med stöd, råd och hjälpmedel. FUB är en organisation som är aktiva och kan erbjuda en hel del. Likaså att åka på läger, gå på utbildningar både som riktar sig till familjen men också systern. Ni kan genom kommunen söka kontaktperson till din syster som kan vli en extra resurs.

Får hon och föräldrarna ingen professionell hjälp??

Hur gammal är systern? Hon kan inte tillåtas bete sig så där oavsett, men det är en viss skillnad på en 14-åring och en 18-åring t ex. Du skriver att hon är i tonåren. Är hon myndig?

Det är viktigt att förstå att även personer med intellektuella funktionsnedsättningar kan lära sig skilja på rätt och fel, om nedsättningen inte är för grav. Så det stämmer att omgivningen måste börja sätta gränser och i synnerhet era föräldrar.
Men de kan behöva stöd och professionell hjälp. Själv bör du minska kontakten med din syster om du tror att det kan bli problem, ditt barn måste gå först. Du behöver ju inte bryta helt, bara hålla en viss distans.

Precis, systern låter "extrem" oavsett, men 13-14-åringar kan ju vara rätt jobbiga och ibland omogna. Särskilt om de har klemats bort eller curlas för mycket, vilket tyvärr verkar vara fallet med din syster. Jag tror inte att det största problemet är hennes utvecklingsstörning.

Är hon 18+ har ni betydligt större problem, men i vilket fall som helst måste ni som sagt börja sätta gränser och i synnerhet du när du nu ska ha barn.

Min syster är 14 år, nej probleme är nu att mycket skylls på hennes handikapp. Men jag som är uppväxt med detta ser att mycket av det är curlande tyvärr.

Hon får hjälp i skolan osv. Vi har haft många stora bråk i familjen på grund av att jag satt ner foten och sagt nej, eller sagt åt henne att så beter man sig inte. Då har jag fått höra att det är inte mitt ansvar att uppfostra. Så det är där problemen ligger. Mina föräldrar förstår nog inte vilka problem det kommer att bli i framtiden. Tyvärr är det svårt att ta avstånd då jag älskar att vara ute i föräldrahemmet och umgås , systern min är ju bara barnet än så hon bor ju också där. Mina "föräldrar" är igenligen mamma och styv far , vilket gör det mer komplicerat då min mamma kommer vara lyckligast i världen över sitt första barnbarn, medans jag är rädd att min styvfar som jag förutom bråk med systern har väldigt bra kontakt med att hon kommer springa till honom vilket hon ofta gör för att få ömkan när det är "synd om henne"

Är verkligen orolig att det kommer bli kaos i familjen och jag vet faktist inte hur och var man kan få hjälp