• Anonym (Stina)

    Barn som sagt upp bekantskapen

    Behöver råd från er kloka här hur man ska hantera ett barn som sagt upp kontakten med en förälder. 


    Kort bakgrund. Särbo med en snäll, trevlig och omtänksam man sen 5 år tillbaka. Han har två barn båda vuxna. Den ena har flyttat hemifrån och sonen som det gäller är 22 och bor fortfarande hos mamman. Barnen bodde vv tills dom började gymnasiet sen valde dom att bo enbart hos mamman på grund av att dom tyckte det blev för jobbigt att pendla till gymnasiet och för lång till kompisarna (3 mil). Barnen och pappan har dock haft en god relation och träffats regelbundet och hittat på saker ihop och hörts i princip varje dag. Lite mer sällan sista åren kanske men i alla fall varje vecka. 


    Sonen har genom hela uppväxten varit ganska svår. Min särbo har beskrivit honom som att han har en ilska inom sej. Hans föräldrar har gått med honom på bup under stora delar av uppväxten men han slutit sej och vägrat behandling. Särbon och hans ex skiljde sej när sonen var 8. Det var särbon som gick men orsaken var att exfrun var otrogen. Barnen vet inte orsaken. Jag har frågat om det kan vara orsaken, men han hade ilskan innan. Han har haft det jobbigt i skolan och med kamrater under uppväxten men har ändå fungerat. 


    Jag har träffat sonen relativt mycket genom åren. Han har ibland på eget initiativ kommit när jag var där. Särbon och sonen har även umgåtts mycket själv. Det är en fin pojk, men lite svår. Jag gillar honom men han är hela tiden på sin vakt och släpper inte in någon. 

    Så för ett halvår sedan slutade sonen svara på pappans telefonsamtal och sms. Han vägrar träffas eller prata med sin far. Särbon fattar ingenting. Dom har inte bråkat och inget annat har hänt. Särbon har vänt och vridit på allt men han kan inte hitta något som kan vara orsak. Särbon har fortsatt ringa och fortsatt sms:a. Ingen respons. Särbon har bett om att träffas och prata. Ingen respons. Åkt hem till honom och försökt nå honom där. Ingen respons. Sonen låtsas inte vara hemma. 


     


    Min särbo håller på att gå sönder. Det har gått lite drygt ett halvår nu sen sonen tystnade. Ingen förklaring. Inget bråk där sonen sagt upp bekantskapen. Ingen handling som skett som kan förklara något. Bara tystnad. och sonen flyr. 


    Hur sjutton gör man som förälder i ett sånt här läge? snälla har ni några tips och råd? 


     

  • Svar på tråden Barn som sagt upp bekantskapen
  • Giftskåneman

    Kan mamman ha nåt med detta att göra? Att hon vänt sonen mot pappan på nåt vis?
    Eller sonen mår så dåligt att han bara låser in sig?
    Vet det andra syskonet något?

  • Anonym (En som vet)

    Man gör försök till kontakt ett par gånger och vid utebliven respons respekterar man sonens beslut. Det kan ju ha utspelat sig saker du inte har någon aning om under uppväxten. Många bristfälliga eller dåliga föräldrar är trevliga, normala vuxna i andra relationer och sammanhang. Du var inte där under uppväxten. Låt honom sköta det själv, 

  • Anonym (Stina)
    Giftskåneman skrev 2024-11-03 10:43:17 följande:

    Kan mamman ha nåt med detta att göra? Att hon vänt sonen mot pappan på nåt vis?
    Eller sonen mår så dåligt att han bara låser in sig?
    Vet det andra syskonet något?


    Jag funderar på om mamman är inblandad. Jag vet inte. Jag har träffat henne flera gånger och själv hört hur hon stuckit in små giftiga kommentarer om pappan. 


    Jag har fått känslan att sonen anklagat sin pappa för skilsmässan. Jag har hört honom säga typ att pappa lämnade mamma och oss ensamma. Det var ju iofs så, men orsaken var att mamman vänstrade med en annan i över ett halvår. Exet valde då att gå. Barnen har aldrig fått veta orsaken. Jag är rätt säker på att mamman enbart betättat att det var särbon som lämnade. Kanske är det det som gnager. 


    Det andra syskonet vet att sonen inte träffar sin pappa. Han träffar sin pappa som vanligt. Det han sagt är att det inte är någon stor grej och det kommer att lösa sej, men att han inte förstår vad som tagit åt donen. Särbon vill inte pressa syskonet för hårt  här. Han är rädd för att syskonet ska bli utsatt också. 

  • Anonym (Stina)
    Anonym (En som vet) skrev 2024-11-03 10:50:56 följande:

    Man gör försök till kontakt ett par gånger och vid utebliven respons respekterar man sonens beslut. Det kan ju ha utspelat sig saker du inte har någon aning om under uppväxten. Många bristfälliga eller dåliga föräldrar är trevliga, normala vuxna i andra relationer och sammanhang. Du var inte där under uppväxten. Låt honom sköta det själv, 


    Jag gör så. Men samtidigt ser jag hur hårt det här ta på särbon. 


    Jag har all respekt för att man vill säga upp kontakten med sin förälder. För gott eller för en tid. Det som är konstigt här är att det inte har föregåtts av någon som helst konflikt. Från helt normal kontakt där sonen ringer och rådfrågar sin pappa om en teknisk sak precis som vanligt och pappan som vanligt ger råd och erbjuder sej att träffas och lösa det tillsammans precis som vanligt. Sonen som precis som vanligt svarar kan jag komma förbi i morgon med prylarna. Och pappan som bokar av sin träning för att greja med sonen. 


    Därifrån till att sonen inte dyker upp och sen vägrar ha någonting mer med pappan att göra. Självklart har sonen rätt att bryta, men jag kan tycka att sonen åtminstone kan säga till sin pappa att han inte vill ha någon kontakt. Att bara bli tyst känns skumt. 

  • Anonym (Nä)

    Man lämnar sonen ifred och respekterar att han inte vill ha kontakt. Pappan kan försöka om ett halvår eller så att kontakta honom. Om det fortfarande är stopp så vänta ett halvår till.

  • Anonym

    Du kan vara ett stöd till din sambo.
    Du kan föreslå att sambo söker någon samtalskontakt för att bearbeta.

    I övrigt, låt de sköta sin relation själva.

Svar på tråden Barn som sagt upp bekantskapen