Anonym (K) skrev 2025-03-02 23:44:13 följande:
Något jag har tyckt har varit behjälpligt har varit att komma ihåg att ett barns magsäck endast är lika stor som dess knytnäve. Ibland kan hungern vara större än andra gånger.
Jag var själv mycket kräsen med mat hela min barndom och i princip ogillade mat. Föräldrarna hade mycket svårt att få i mig något alls hela min uppväxt. Det var inte förrän jag flyttade hemifrån som jag började gilla mat och inse hur gott det faktiskt kan vara och det var först då jag insåg att jag ogillade mat så mycket pga att min pappa alltid satt så otroligt mycket press på mig kring maten. Först när jag flyttade hemifrån och slapp pressen så kunde jag börja njuta av maten igen.
Av denna anledningen har jag ansträngt mig mycket med att vi inte ska sätta press på vår dotter (14 månader nu) kring mat. Är hon mätt/inte vill ha mer så är det så. Det är inte hela världen om hon inte äter så mycket ibland eller vissa dagar. Visserligen hjälper det att ha lugnet kring att hon fortfarande äter ersättning och därmed kan dricka sig mätt med den om hon ätit väldigt lite. Men vi trycker mycket på att inte be henne om att äta, tacka henne eller säga att hon är duktig för att hon äter/har ätit mycket. Detta för att hon inte ska tro att hon äter för vår skull, utan att hon äter för sin skull. Äter hon dåligt erbjuder vi inget annat, äter hon inte alls värmer vi på någon färdig puré/ger något annat för att se om hon hellre vill ha det. Vill hon inte äta det heller så tar vi det som att hon inte är hungrig och det är okej.
Att alltid äta hela familjen tillsammans kan även hjälpa till vid måltider.
Så länge barnet följer sin viktkurva så finns ingen anledning till oro.
Nu är jag ingen expert kring detta men vill bara dela med mig av mina erfarenheter kring hur skadligt det kan vara med att lägga press på ett barn kring mat.
Tack för ditt svar. Jag håller med dig. Det hände att jag själv blev själv "tvingad" att äta när jag var barn vilket har gjort att det finns saker än idag som jag inte klara av att äta.
Vi äter tillsammans och vi är noga med att inte pressa hen till att äta, dock märker jag ju att hen är hungrig. Det är bara det att hen plötsligt blivit väldigt restriktiv med maten. Så ger jag ingenting alls är hen väldigt grinig. Ger jag däremot smörgås, blodpudding eller frukt äter hen tills mätt och belåten, men det jag funderar på är om det i sig kan skapa en dålig ovana? Dvs att hen tänker att "äter jag inte maten så får jag istället någonting godare" (frukt, grötpinne osv).
Känns ju sådär att ge samma "mat" flera gånger om dagen under flera dagar.
