gravid och deprimerad

Vad gör du för att förebygga? Pratat med någon på MVC?

Du må vara högre risk om du mår dåligt nu så ta itu med det och se till att du har stöd <3

Jag ska börja gå  samtal på mvc nu och ska försöka göra allt jag kan för att det ska bli bra nu <3

Hur går det för dig? Jag mår också ganska dåligt till och från. Tror inte jag har en depression riktigt men är skör och känner mig ensam och att folk inte är snälla. 

Hej! 
Jag fick en rejäl förlossningsdepression nu när jag fick min dotter vid årsskiftet. Hon är alltså ganska precis 3 månader idag.
Under graviditeten mådde jag piss fysiskt, men inte psykiskt (konstigt nog, då jag har lätt för att dra på mig depressioner och dylikt) - men efter förlossningen så blev jag livrädd och chockad av de känslor jag fick.
Ca dag tre efter hon föddes blev jag nästan psykotisk, eller ja, jag mådde så extremt dåligt att jag ville lämna tillbaka henne, kunde inte äta, fick panikattacker flera gånger om dagen och hade noll livslust. Jag kände 100% att livet var över - och så sitter man med en liten nykläckt bebis som man väntat på i 9 månader??!
BB sa att "baby blues" är rätt så vanligt, men det gick inte över för mig och veckorna bara passerade .
Jag har rasat 30 kg på dessa 3 månader (inklusive bebis då såklart) men har nog nästan aldrig mått så dåligt i hela mitt liv.
MEN det jag vill komma fram till är att IDAG är det betydligt bättre. Jag tittar på mitt kära barn och varje dag känns inte som en bergsbestigning längre. 
Visst älskade jag henne direkt, men mer som att man känner sån sjuk oro över att hon ska komma till skada. Det är egentligen inte förrän nu som jag verkligen är kär i mitt lilla barn.
Alla sa att man blir så förälskad direkt, det blev verkligen inte jag.
Jag vill bara förbereda dig på att hormonerna kan fakka ur det totalt, och även om det är skitläskigt så försök att inte lyssna på de rösterna (OM det råkar hända dig)
Jag visste inte om det här så jag trodde att jag hade blivit galen - ångrat mig att skaffa barn, och kanske skulle lämna min partner i samma veva haha..
Idag är jag nästan som mig själv, jäkligt trött, men det är i alla fall JAG.
Jag gråter inte varje dag, och jag bryter inte ihop när min sambo kommer hem.
Det kan låta fånigt för vissa, men att få barn var bland det mest traumatiska jag upplevt.
-Men jag säger inte det för att skrämmas! Och det händer absolut inte alla, men jag säger det för att du ska få chansen att vara förberedd och vara medveten om att hormonerna spelar ett spratt.

 Jag önskar att någon hade förberett mig för detta.
Jag kan tänka mig att som deppig redan under graviditeten så ligger man kanske i riskzonen.

Jag mådde jättedåligt under graviditeten. Ångestattacker och självskadebeteende som triggades av hormonerna. Försökte få samtalskontakt via barnmorskan men hon tyckte att jag skulle hålla ut, och jo visst blev det bättre efter halva tiden ungefär... Men mådde fortsatt rätt kasst hela graviditeten. 

Jag kan i alla fall trösta dig med att det blev mycket bättre efter förlossningen. Lillen är snart två månader och visst är jag lite skör och gråtmild nu när jag ammar, men det går inte ens att jämföra med hur det var när jag var gravid! 

Tror inte att anknytningen påverkats heller egentligen. Jag upplevde inte någon omedelbar himlastormande kärlek till barnet direkt, utan det kom mer gradvis och fortsätter fördjupas fortfarande. Men det är helt normalt så var inte orolig om du inte älskar barnet från första ögonblicket.

Hej! 

det smärtar hjärtat att läsa att du mår så dåligt i din graviditet.
jag kan inte hjälpa dig med just det men kan med min varmaste rekommendation föreslå att börja följa DoctorDiamantis på Instagram. Han och hans fru ?håller på? med kinesisk medicin och jag tänker att du kan börja där, fråga honom och läs på om hans produkter.

Lycka till! Kram