julizalia skrev 2025-03-24 14:07:53 följande:
Helt slut
Jag vill verkligen inte gnälla och jag kan nästan bli lite irriterad när folk skriver om sina bekymmer första trimestern som om det vore helvetet på jorden(tänker mycket på mina vänner som har svårt att bli gravida och vill gärna visa tacksamhet)
Men alltså jag mår så fruktansvärt dåligt, är glad för den lille där inne på 10 veckor men jag får inte sova mycket, svettas och jag kan inte äta någonting för till och med vatten smakar väldigt illa, det bränner i magen så mycket av all syra så mycket att det strålar ut mot ryggen, gråter i smyg över det, vill knappt visa min sambo för jag vill inte att han ska tro att jag tvekar.
Jag har Lergigan och Omprazol men tar gärna emot tips på nödlösningar som fungerat för er.
Kram
man kan både vara väldigt glad för sin kommande bebis, och må väldigt dåligt av att vara gravid. Och att du mår dåligt eller är glad ändrar inte något för någon annan som inte kan bli gravid. Du är du och du lever ditt liv.
Tycker också att du ska säga som det är till din sambo, han är inte gravid, men hans roll kan vara att stötta dig när du mår så här. Det är hans barn också, och du är hans partner. Han behöver få finnas där för dig. Och att må dåligt som gravid innebär inte att man inte vill ha barnet. Det är olika saker.
Jag mådde väldigt illa med mitt första barn, kunde inte äta och var fruktansvärt trött. Hittade aldrig nåt som direkt hjälpte, men en dag så bara blev det bättre.
Mitt enda tips är väl att du ska vila, försöka äta det du kan, ta de mediciner du kan ta och som kanske hjälper.
