Bör jag vara orolig för den här familjen?

Det i sig är kanske inte så oroväckande men familjen verkar ha så få sociala kontakter överlag. 

Föräldrarna och barnet går till lekplatser osv max någon gång i veckan. Och det är inte så att de bor på landet eller så med en massa utrymme. I stället är det lek på en begränsad innergård utan gungor osv de andra dagarna. Om de tar sig ut alls. Många dagar tycks de bara spendera i sin lilla lägenhet. 

Jag är förstås inte där hela tiden och ser vad de gör men utifrån vad jag sett och hört verkar de överlag så passiva. 

Sånt som de flesta skulle tycka var rätt normalt att göra med sitt barn åtminstone någon gång ibland; badhus, bibliotek, kälkbacken osv, osv, tycks vara okända begrepp. Barnet träffar andra barn ytterst sporadiskt. Det rör sig om kanske någon playdate i månaden med mammans kompisar och deras barn. 

Å andra sidan har jag inte sett någon direkt omsorgssvikt när det gäller mat, kläder, hygien och andra basala behov. Så jag vet inte riktigt hur orolig jag bör vara, om alls?

Det i sig är kanske inte så oroväckande men familjen verkar ha så få sociala kontakter överlag. 

Föräldrarna och barnet går till lekplatser osv max någon gång i veckan. Och det är inte så att de bor på landet eller så med en massa utrymme. I stället är det lek på en begränsad innergård utan gungor osv de andra dagarna. Om de tar sig ut alls. Många dagar tycks de bara spendera i sin lilla lägenhet. 

Jag är förstås inte där hela tiden och ser vad de gör men utifrån vad jag sett och hört verkar de överlag så passiva. 

Sånt som de flesta skulle tycka var rätt normalt att göra med sitt barn åtminstone någon gång ibland; badhus, bibliotek, kälkbacken osv, osv, tycks vara okända begrepp. Barnet träffar andra barn ytterst sporadiskt. Det rör sig om kanske någon playdate i månaden med mammans kompisar och deras barn. 

Å andra sidan har jag inte sett någon direkt omsorgssvikt när det gäller mat, kläder, hygien och andra basala behov. Så jag vet inte riktigt hur orolig jag bör vara, om alls?

Jag kanske ska tillägga att min oro inte enbart består av iakttagelser utan att föräldrarna verkar sakna förståelse för barns behov på vissa plan. 

Skulle jag enbart iaktta dem skulle det vara lätt att tänka att det kanske är en tillfällig svacka eller liknande. Nu har jag ofta hört dem säga sånt som "nä, vaddå då, en fyraåring behöver väl inte så mycket stimulans och förresten så gick vi faktiskt till en lekpark förra helgen". 

Jag förstår att du är lite orolig men det du ser är inte på en sådan nivå att Soc skulle lägga sig i mer än på sin höjd erbjuda frivilliga föräldrakurser. Risken om du gör en anmälan är att föräldrarna drar sig undan från samhället mer och om det är dåligt psykiskt mående i bilden att det blir sämre. 

Det du kan göra är att ringa anonymt till Soc och beskriva situationen utan att säga vilken familj det gäller. Fråga dem om det är lönt att göra en anmälan. 

Vet du varför han inte går på förskola? Har de sagt det? Förskola är ju liksom mer än ?dagis? nuförtiden , de håller ju på med en massa projekt med barnen och lär dom saker. Och så är det ju det sociala. Jag var själv hemma med barnen ganska länge , tredje barnet var hemma tills han var 2 men nu är han 3 och jag känner att förskolan är viktig för honom, jag är mammaledig nu med bebis på snart 2 månader och jag känner verkligen att han har behov av mer än att bara vara hemma med oss (även om vi går ut på promenader och till lekplatser och sånt och ofta försöker åka på utflykter på helger och lov). Han går inga långa dagar och han får vara hemma en del också men han trivs väldigt bra på förskolan. 

Är de två föräldrar och pappan försörjer familjen? Är mamman arbetssökande eller sjukskriven eller hemmafru eller vad man ska kalla det? Är barnet väldigt vilt eller trotsigt så att det är svårt att komma iväg och göra saker? Annars känns det ju som att det borde vara ganska lätt att göra saker och åka på utflykter när man bara har en 4-åring. Att de bor i en liten lägenhet är väl inte så farligt med bara ett barn .. Antar att det kanske är en 2a eller 3a?  Men kanske de skulle behöva nån sorts stöd för att förstå vad ett barn i den åldern behöver.  

Ingen aning faktiskt. Saknar lupp vid skrivbordet.