Ni som är både mormor och farmor.

Då jag har lite problem med min svärmor så väntar jag med spänning på svar!!

Väntar jag med :)

Men dessa åldersgrupper kanske inte håller till på familjeliv?

Jag tror att mormor har bättre kontakt med barnen än farmor. Hos oss trir jag det kommer bli så, och så är det för mina systrar.

jag är ingen mormor eller farmor, men jag har exakt samma tankar som du!!!

MEN det finns alltid undantag och du kan vara minst lika nära din svärdotters barn som din dotters barn!

Jag är inte heller ngn mormor! men har själv barn 3 pojkar o 2 flickor o jag tror eller inbillar mig ialla fall att jag kommer komma närmare mina döttrars barn pga att som tjej vänder man sig till sin mamma om man har en bra relation till henne!!

Jag är ännu "bara" mamma, däremot fick jag och min svägerska barn väldigt tätt (första barnbarnen) och det känns onekligen som att det finns en skillnad i vår familj.

Orsakerna till det kan vara många, men det beror säkert delvis på hur en dotters/sons relation till sin egen mamma är. Har man själv en komplicerad relation till sin mamma kan det säkert bli tvärtom - likadant om någon bor långt ifrån.

Hos oss blev det så att medan mormor flyttade in hos oss som avlastning den första tiden (pga förlossningskomplikationer) så tog farmor ett steg tillbaka för att låta oss komma iording själva (nyblivna farmor visste inte ens att vi hade hjälp härhemma).
Jag kände snabbt förtroende för min mamma eftersom hon var noga med att jag skulle ta alla beslut angående min dotter och höll sig undan på det sättet att hon i stället för att ta babyn fixade all markservice (mat på bordet och tvätt etc) medan min sambos mamma när hon hälsade på är mer framåt, ville bära och mata och bestämma när babyn var trött, och det kändes för mig som att hon "mästrade".

Relationen mellan min svägerska och hennes mamma (min svärmor) verkar annorlunda, jag vet inte hur min svägerska bär sig åt för att inte stöta sig med svärmor, antingen "lägger hon sig" och låter svärmor hållas eller också har hon satt ner foten rejält - men jag gissar på det första...

Jag tror att det mest handlar om vilken relation farmor/mormor har till sina egna barn.

Mina svärföräldrar har bara söner och särbehandlar både dem och barnbarnen otroligt tydligt, det är bara den äldsta sonen och hans barn som gäller Det har blivit bättre med tiden (efter diverse konflikter) men såren sitter kvar länge. Det är inte kul att få sitt älskade barn rankat som nr 2... (och inte kul att se sin älskade partner bli sårad och ratad).

Min mamma är både farmor och mormor. Hon älskar båda barnbarnen lika mycket, och eftersom det ena barnet bor i samma stad medan det andra bor 80 mil därifrån hade hon nog hoppats på att få umgås lite tätare med sonens barn än vad hon har chans att göra med mitt barn.

Men hennes svärdotter bestämde sig i samma veva som barnet kom att min mamma och pappa plötsligt var de vidrigaste människorna på jorden, så innan min bror hann ta sig ur förhållandet så träffade de tyvärr min dotter oftare än sitt andra barnbarn eftersom min bror inte fick umgås med sin familj för sin sambo... Vilket han gjorde ändå då och då, men inte så ofta som han eller vi hade önskat.

Nu är det lättare när de har separerat, för nu kan brorsan umgås hur mycket han vill med våra föräldrar de dagar han har sonen.

Så jag tror inte att kärleken till barnen är olika för de flesta, men förhållandet till mamman och hur man får ta del av barnets vardagsliv och den dagliga kontakten är ju säkert olika. Ofta vet man ju mer om sin dotters barn än om sin sons barn, eftersom män sällan har samma behov av att prata med sin mamma Därmed blir ju även relationen till barnbarnen olika eftersom svärdottern kanske inte släpper in svärmor på samma sätt som man gör med sin egen mamma.

Puffar upp denna urgamla tråd eftersom den ställer en fråga ggr a jag är nyfiken på, och som jag läst på senare års FL att de som säger att man får mer kontakt med barnbarnen som mormor bara hittar på.

Hur är det för er som är båda?

Det är enormt mycket lättare att vara morfar än farfar. Döttrar är långt mer måna om att ha en bra relation med sina föräldrar än söner. Ljusårs skillnad. 

Jag kanske har en ovanlig uppväxt då med en pappa som ringde farmor nästan varje dag och som besökte farmor och farfar varje vecka. Och min man ringer sin far och farfar väldigt ofta.

Dina döttrar. Inte alla döttrar. 

Jag är både farmor och mormor. Jag träffar min sons barn oftare än jag träffar dotterns beroende på att sonen bor närmare. Men när jag träffar dottern med familj så är det längre perioder. Kan bli 1-2 veckor åt gången. Av naturliga skäl så står min svärdotter sin mamma närmare än mig, men vi har bra kontakt och umgås relativt ofta. Behövs barnvakt så frågar svärdottern sina föräldrar och jag brukar åka till dottern när hon behöver barnvakt.

Nyfiken bara - varför frågar sonen inte dig om barnvakt?

Jag antar att det beror på att vi bor lite mer off, det är enklare med hennes föräldrar.

Vi kommer fantastiskt bra överens och jag avgudar bägge mina barnbarn och mina barns respektive. Jag ser också att mina barnbarn älskar att vara tillsammans med mig. Det ena barnbarnet är snart 4 och det andra 10år så de har lite olika behov och jag inbillar mig att det funkar bra mellan oss alla.