Berätta om tidig graviditet eller inte. Behöver råd!

Berätta om det känns rätt, skulle det mot förmodan inte gå vägen så har du deras förståelse o tröst

Helst hade jag ju velat vänta lite, till åtminstone v.8-10. Men eftersom det blev att vi ska åka dit nu i helgen så har vi kanske bara det tillfället inom närmsta tiden att berätta för alla samtidigt. 

Känns som att de skulle genomskåda alla klassiska försök till ursäkter som att jag går på antibiotika eller har magsår eller liknande. Vid såna här tillfällen önskar jag att jag var nykterist eller drack väldigt sällan. Det hade varit så mycket enklare :)

Jag hade inte sagt något än. Det är ju väldigt tidigt och mycket kan ju tyvärr ske. Hoppas verkligen att det går vägen för er nu, då ni försökt i flera år. 

Nej det ultimata hade varit att vänta lite, framförallt för att vi vill smälta det helt i lugn och ro, hinna skriva in oss hos BM osv. Även om jag såklart hade velat ha stöttning om det inte går vägen. Men då är bara frågan när nästa bra tillfälle kommer. 

Har du något tips på vad jag kan säga när vinflaskan kommer fram på middagsbordet? Har världens sämsta pokerface också :) Vore så trist om det kom fram genom att de fattade när jag inte drack någon alkohol.

Svårt det där :) Min mor som brukar ha tillställningar serverar ibland fler drycker samtidigt, tänker om du har lite vin i ett glas och nån annan dryck i ett annat glas. Sen att du smusslar bort vinet så de tror du druckit kanske ?  

Annars vet jag inte riktigt vad du kan säga, förutom det där med antibiotika. Men kan du inte testa det? Min familj hade nog gått på det och inte frågat mer. 

Jag är vecka 18+4 har fortfarande inte berättat för jobb/familj jag inväntar rul nästa vecka. Har de gånger jag varit bortbjuden under tiden antingen skyllt på att jag ska jobba dagen efter alternativt haft med mig alkoholfritt som inte andra vet är alkoholfritt haha. Den är klurig jag tycker det är svårt att prata om för min egna orolighet då jag vill veta att jag inte kommer berätta och sen kommer jag med ett bakslag sen.. 
Men jag hade gärna skrikit ut det också.. en kluring. Gör det som känns bäst för dig.

Jag sa att jag har åkt på urinvägsinfektion och åt antibiotika när jag pratade med mamma i telefon igår. Men hon sa direkt att jaa men något glas gör ju inget ???? Joo sa jag, jag vill inte minska effekten av medicinen. Får se om vi lyckas hålla oss hela helgen.

Vi berättade samma helg som vi fick plus til våra föräldrar.
Dels för att vi höll på att spricka av glädje, men också dels pga oro för missfall då jag tidigare haft. Kändes skönt att de visste om något skulle hända och jag behöva extra stöd. Vi bor dock lite närmre. 
Men allt kändes bra liksom! 
För mina syskon som bor längre bort berättade vi vid jul då vi var i v 9. 
Det känns ändå skönt att berätta direkt istället för över telefon tycker jag.
Men det ska ju kännas rätt. Är det för tidigt för dig så väntar du/ni med att berätta helt enkelt, även om det blir digitalt.
Lycka till och grattis till graviditeten! :)

Är det personer som du kommer att kunna prata med om det inte går vägen? 

Jag har under alla mina tre graviditeter berättat för min mamma direkt efter plus. Men, då är också mamma den första jag ringt de två gångerna det gick åt skogen också.