Hur förlåta sig själv

Ja ve och fasa vilket straff.
"Jag kommer få leva med skulden hela livet"
"Stackars mig, jag var otrogen så nu är risken större att jag blir bedragen av min man tillbaka".
Gud så hemskt straff.

Om du varit otrogen mot din partner så har du väl inte ens någon rätt att gå runt och vara rädd för att din partner ska vara otrogen tillbaks, snarare borde du uppmuntra din partner till att också hitta någon att ligga med så ni är kvitt sen.

Otrohet som sker med överenskommelse är ju ingen otrohet. Otrohet är ju att gå bakom ryggen på sin partner. 

Visst jag förstå ditt koncept, men många otrogna gillar inte tanken på att deras partner är otrogna. 

Jag tror att det finns vissa som resonerar som så att det tvättar bort deras skuld i det hela, om partnern får göra samma sak. Men hur hållbart det är vet jag inte.

Hur vet du att många som är otrogna inte har ett samvete?  Det finns väldigt få samvetslösa människor, det handlar om någon %.

Det är verkligen inte så att de inte känner av samvetet, men det är inte alltid de medger detta eftersom de anser detta vara att visa svaghet. 
 
Man kan inte heller säga att de som berättar känner av samvetet mer än de som inte gör det.  Kanske är det i verkligheten tvärt om?  Det vet vi inget om. 

Det är nog ganska ovanligt att någon är otrogen för att partnern varit otrogen mot dem. Det är i alla fall ingen bra taktik om man vill fortsätta relationen. Det bevisar bara att relationen inte fungerar,

du kan väl låta personen du va otrogen emot att få ha sex med vem hen vill så blir det lika och du få känna den hårda vägen hur det känns. du får gärna titta på

Jag borde ha skrivit de som är otrogna och fortsätter med det. Naturligtvis kan man ha dåligt samvete och ångra sig, som i att det var ett misstag.. Det var egentligen de som är otrogna gång på gång jag syftade på, blev lite fel

Angående berätta eller inte, så kan det vara så att man vill lätta på sitt samvete på bekostnad av sin partner. Då är det kanske bättre att leva med det på sitt eget samvete. Det handlar mer om att göra misstag, eller upprepa misstag. I sistnämnda fall har man förlorat rättighet att ens kalla det misstag.

Otrohet med tillåtelse är något nytt. Det som sårar mest med otrohet är att det sker bakom ryggen på partnern och troligen också innehåller en massa lögner.Själva illojaliteten och lögnerna.

Men visst kan man fortsätta med ett öppet förhållande eller ge partnern frikort (även om det inte kan jämställas riktigt)

Jag föreslog faktiskt dett, men hen vill inte ha det så. Sa dessutom att jag kan glömma öppet förhållande om ja ville ha kvar hen. 

Otrohet är inget ovanligt eller unikt.
Många människor är otrogna någon gång genom livet.
De flesta långvariga relationer råkar ut för olika kriser under åren, många går igenom olika former av otrohet, men de flesta klarar av att lösa problem och kriser, och gå vidare.

Fler av de människor du känner och möter, många fler än du tror, har upplevt otrohet.
Att det är fler än de flesta tror, många fler än de allra flesta vill tro, beror på att många otroheter förblir för alltid okända. 

Du är på inget sätt unik och dina problem är inte alls ovanliga.
De flesta som har gått igenom samma och liknande problem har kommit över det, på ett eller annat sätt, och sedan gått vidare i livet.
De allra flesta har förlåtit sig själv. Vissa klarar att lösa sina känslomässiga problem lättare än andra. Vissa behöver ta hjälp för att lösa sina känslomässiga problem.
Alla som vill klarar nog att lösa sina känslomässiga problem.

Det är knappast någon som går genom resten av sitt liv och lider av problemen, så som vissa i tråden vill försöka inbilla dig och andra.

Om du fortfarande efter en tid lider av problem med dina känslor kring detta så bör du givetvis söka hjälp. En erfaren och skicklig terapeut kan mycket enkelt hjälpa dig få de verktyg du behöver för att kunna förlåta dig själv och gå vidare i livet på ett alldeles utmärkt sätt.
Ännu bättre om din partner få motsvarande hjälp och om ni två som ett par kan ta sådan hjälp.
Detta är mycket vanliga problem för terapeuter, de är mycket vana vid detta, det är inte alls märkvärdigt, och de kan allra oftast hjälpa på ett snabbt och enkelt sätt.

Många fler än du tror har gått igenom samma, eller något motsvarande, som du och har sedan kunnat gå vidare genom livet på ett alldeles utmärkt sätt.

Om vi ska vara ärliga så är otrohet och liknande händelser självfallet ingen världslig katastrof.
Det har ju i verkligheten inte medfört några faktiska följder, inget annat än känslor. Och känslor går självfallet alltid att komma tillrätta med, om de inblandade vill det.
I praktiken och i verkligheten kan allt gå vidare på precis samma sätt som tidigare, inget har förändrats i praktiken, känslorna går att fixa och ingen har ju liksom missat en arm eller något...

Jag tror man är väldigt oförsiktig med vad man lägger i värderingen av att älska någon om man samtidigt kan ligga med en annan. En man verkligen ÄLSKAR är man naturligtvis inte otrogen mot, älskar man någon så finns bara den personen.

Om du är otrogen och ångrar dig så kan du känna skam och skuld. Det är din plåga att bära.

Om du dessutom berättar det för din stora kärlek, då gör du troligen det för att det ska avlasta ditt dåliga samvete. Du gör det för din egen skull, inte för partnerns.

Det kan såra din partner djupt, eventuellt förstöra hens känslor för dig. 

Så låt bli att berätta det. Hen blir inte gladare för det. Gå till terapeuten om du behöver, eller bit ihop och gå vidare.

Om min fru gör ett tillfälligt snedsteg så vill jag inte veta.

Du framstår som väldigt trångsynt och du kan eller vill bara hålla en tanke i huvudet samtidigt?

Självfallet kan jag älska mina närmaste medmänniskor, t ex min mor, min syster och mitt barn,
och ändå ha sex med en annan person.

Jag gör självfallet ingen som helst koppling mellan att ha sex och med de nämnda personerna som jag verkligen älskar. Och jag älskar dem sannerligen både äkta och på riktigt.
Och jag räknar med att detsamma gäller också för dig att du verkligen kan ÄLSKA fler än bara en människa, sedan du läst och reflekterat gällande t ex de exempel jag nämner.

För den som fattar sitt beslut att vara otrogen så kan det givetvis också fungera på motsvarande sätt.
Man kan älska sin partner och sin mångåriga livskamrat, men trots detta ha tillfälligt sex med en annan person.
Det finns oändligt många olika scenarier och oändligt många olika starka känslor som kan leda fram till ett tillfälligt sexuellt äventyr, trots att man inte ens har en tanke på att sluta älska sin gamla partner eller tänker avsluta den gamla trygga relationen med sin livskamrat.

Otrohet förekommer relativt ofta, mycket oftare än de flesta vill tro, detta särskilt i gamla mångåriga relationer.
Självfallet kan den gamla trygga kärleken ändå fortsätta finnas kvar, man kan självfallet fortsätta ÄLSKA sin gamla livspartner även efter en tillfällig sexuell upplevelse, vilket inte är det minsta konstigt, om man bara tänker efter lite.

det fanns omständigheter som gjorde att jag var tvungen att berätta att jag var otrogen. Har funderat länge  på det om hen hade velat att ja berätta det eller inte.
relationen var över med den ja var otrogen med.

hade hen varit otrogen mot mig så hade jag nog inte velat veta.

Mren detta är något jag bör med mig varje dag och inget jag vill göra om.

Jag var otrogen, hade en lång icke-fysisk kontakt med en person som jag till slut träffade. Berättade inte självmant utan blev "upptäckt". Min partner tycker i alla fall att sveket att inte berätta är lika stort som otroheten i sig. Men själv tror jag nog det hade varit bättre om det avslutats utan att det avslöjats. Vad man inte vet osv.

Skam, skuldkänslor och en raserad självbild blev resultatet. Men mitt i alltihop undrar jag samtidigt om jag ska fortsätta vara tillsammans med min partner. Hur kunde jag göra så? Älskar jag hen tillräckligt? 

Det är över ett år den nu men tankarna maler fortfarande.

Alla gör misstag, och man får vara förlåtande mot sig själv. Man har bara ett liv.

Var och en av oss är vår egen domare och försvarare. Vi gör bäst i att inte blanda in en jury i vårt känsloliv.

Att pådyvla andra sina egna känslor är lika fruktlöst som att slå upp öppna dörrar.

När människor känner sig manade att tycka till om andra människors känslor har något gått fel i den personliga mognaden.