• Anonym (Neurologisk)

    Neuropsykiatrisk utredning

    Vi var på samtal hos psykolgen i fredags med vår dotter som har en neuropsykiatrisk sjukdom bland annat autism.

    Och vi har gått hos psykologen då de vill utreda om det kan finnas fler neuropsykiatrisk sjukdomar.

    I fredags så ville de ha ett enskilt samtal med endast vår Dotter för att ställa olika frågor som vi tyckte var ok.

    Efter samtalet så var allt som vanligt.

    Sen satt jag och läste 1177 här på morgonen för jag skulle se när vi hade nästa tid.

    Då kan jag läsa följande text.
    X säger att hon ibland när mamma och pappa inte är hemma brukar ta lillebrors blöjor och välling då hon vill känna sig liten och få en trygghet. 

    Ja hon klarar sig själv ett par timmar innan skolsjutsen hämtar upp henne.

    (Hon använder tena xxs inkontinens skydd 24/7 då hon inte kan hålla tätt . )

    Har ringt och bolla med psykologen och hon säger att det inte är något konstigt med att hon ibland vill vara liten och det finnes många barn som gör som henne.. inget jag ska vara orolig för.

    Psykologen sa även låtsas som att ni inte vet nått utan låt det vara he nes trygghet hemlighet.

    Vad säger ni ska man lägga sig i psykologen s arbete skulle ni prata med erat barn om detta eller skulle ni bara låta det vara?

  • Svar på tråden Neuropsykiatrisk utredning
  • Anonym (Ej sjukdom!)

    Funktionsnedsättning,  INTE sjukdom!

  • Anonym (Bea)

    Det går ju att prata med henne om hennes längtan att få vara liten utan att berätta att psykologen skvallrat om det där med blöjorna och vällingen, tänker jag. 

  • Mammaa44

    Säg ingenting om det, men kanske ge henne möjlighet att vara liten och tanka den sortens trygghet hos er föräldrar emellanåt?

  • Anonym (Lillis)

    Ja, säg inget.

    Meningen med sådana samtal är att barnet ska kunna säga precis vad de känner för, sådant som de kanske inte säger hemma, för att de vill skydda föräldern från att bli ledsen t.ex.

    Egentligen behöver psykologen bara berätta för vårdnadshavarna sådant som barnet har sagt, som det kan finnas anledning att vara orolig för. Sådant har vårdnadshavarna rätt att veta. 

    Livet för flickan kanske ibland kan kännas krävande, då är det skönt att leka att man är liten en stund. Det är ganska vanligt att det blir så när barnet exempelvis får ett yngre syskon.
    Kanske att funktionsnedsättningen gör att det ibland känns tufft i skolan. 

    Inget att oroa sig för, ge henne en extra kram ibland bara, om hon verkar bli tryggare av det. .Försök att kartlägga om det är något som hon tycker är extra jobbigt i skolan, som man skulle kunna ändra på.

Svar på tråden Neuropsykiatrisk utredning