23 månaders som inte pratar

Sonen pratade ungefär så mycket (lite) i den åldern. Vid 2,5-3 år sade han enstaka två-ordssatser. Det släppte väl gradvis. Vid 4 ungefär testades han hos logoped för uttalsproblem men hade då iaf normalt ordförråd. 

Våran yngsta tös var tystlåten upp till 3 år ungefär 
Dåligt ordförråd och de ord hon kunde använde hon inte.
Hon sjöng däremot en hel del.
Jag var orolig och pratade både med BVC och förskolan.
Men så släppte det från ingenstans när hon var just över 3 år.
Då hade hon ett rätt Dåligt språk men pratade oavbrutet 
Jag minns inte riktigt hur fort hon kom ifatt men när hon började förskoleklass hade hon ett normalt språk. Idag är hon 10 år och babblar fortfarande oavbrutet 

Har jobbat på förskola och haft såna barn. I de allra flesta fall så har vi skojat on att man ska njuta av tystnade för när det väl släpper så är det ett aldrig sinande ordskvalande som de på nåt sätt liksom behöver ta igen de närmsta 15 åren... 😄

En del barn är ordsamlare. De är som din dotter - förstår allt men säger knappt något. Den dagen ordsamlare släpper greppet så kommer det ofta långa korrekta flerordsmeningar direkt. 

Andra barn har helt enkelt inte behagat prioritera att prata. Varför skulle de göra det? Många barn är bra på att göra det vi vuxna är urusla på - att göra en sak i taget! Du skriver att hon är duktig och tidig på annat. Går och springer hon så har hon ju haft fullt sjå med att öva den fysiska färdigheten.

Fortsätt och läs med henne, inte bara pekböcker utan även längre böcker om hon gillar det och sitter stilla. Sjung med henne, rimma och ramsa och framförallt fortsätt prata med henne med riktiga ord. Inte "titta kisse, titta vovve" utan titta där "barnets namn" där kommer en svartvit katt, och där skuttar en glad liten tax" typ. 

Jag skulle ge det ett par månader till innan BVC behöver fundera och kolla upp saker.

Det är vanligt att barn på 23 - 24 mån inte kan prata så mycket än. Våra barn sade kanske 10 ord i den åldern, men förstod allt man sade till dem.

Efter fyllda 2 började det lossna och vid 2,5 pratade dottern i hela (men korta) meningar. För sonen tog det något längre tid, men vid 3 pratade båda mer eller mindre obehindrat.

Ge det tid TS. Först vid 3 års ålder brukar man utreda barn som nästan inte pratar alls. 

Vid ca 3 års ålder förväntas barn kunna svara på tilltal (inte bara nicka eller peka eller skaka på huvudet) samt kunna formulera sig i flerordsmeningar, inte bara säga enstaka ord.

Dottern kunde detta vid 2,5 år, sonen strax före 3.

Först efter 3 görs en eventuell utredning om språkförsening.

Men ovanstående är inte detsamma som att barnet måste vara pratsamt. Alla barn är inte pratsamma, en del är tystlåtna precis som en del vuxna.

Det man vill veta är om barnet KAN prata, i alla fall lite, vid 3 års ålder. 

Helt normalt. Gissar dottern ditt enda barn? Tror du fokuserar för mycket på språket då. Skaffar du fler barn kommer du inte reflektera lika mycket. Iallafall inte ha tid.

Mina barn har inte vad jag minns pratat desto mer i 2-3 års ålder. Däremot förstått. Som förälder med flera barn kommer man till ett stadie när man ber barnen städa upp efter sig, då ser man snabbt om de förstår. 3års trots får man svar "Nej" och barnet går iväg och gör annat oftast 😀 

Ta det lugnt, talet kommer. Allt tar sin tid med barn, man måste ha tålamod som förälder. Alla barn så olika. Samma tiden de är i magen, vissa lugna och andra igång hela tiden.

Det var likadant för vår son när han var i den åldern. Nu är han tre och pratar massor. Jag tycker verkligen inte att du ska oroa dig. 

Jag rekommenderar att inte prata bebisspråk med små barn, det hämmar dem.

Bara prata vanligt men tydligt med dem, med andra runt dem och om saker i omgivningen. Använd mycket beskrivande ord, som blå, liten, mjuk, stadig, snabb, taggig osv... Känn på saker och prata om dem. Smaka på saker och prata om dem. Koppla orden till verkligheten och gör dem spännande.