Jag var på en arbetsintervju

Menar du vad du skulle svara om du fick frågan eller hur du skulle reagera om du fick.många uppdrag?

Handlar väl om hur du hanterar stress och press, vilket också kopplar tillbaka till både att kunna göra jobbet och att göra det på ett sunt sätt och att kunna prioritera. 

Sen beror det väl helt på arbetsgivare och verksamhet vad som är lämpligaste sättet.

Grattis till en intervju! Jag har varit arbetslös i över två år och har haft tre telefon intervjuer och ett Teamsmöte.  Har 35 års erfarenhet men är ju tyvärr nybliven 58 -åring. 
Känner att jag har hart mitt siste jobb.

Har nog aldrig varit på en intervju utan att få den frågan. Ser inte det konstiga.

Arbetsgivare här (dock privat sektor).

Arbetstagare som inte säger ifrån när de har för mycket jobb kan bli ett rätt stort problem så jag vill gärna säkerställa sånt vid intervju.

Detta pga att alla klarar olika arbetsbelastning, chefer är inte tankeläsare utan behöver få höra från medarbetarna hur de upplever situationen och mår. En arbetsgivares mardröm är ju att få veta om den upplevda överbelastningen först när personen ar utbränd och det 1. Är för sent att hjälpa personen, 2. Man måste lägga över personens jobb på stackars kollegorna. Visst är det chefens ansvar att hålla koll, mdn medarbetaren behöver också kunna kommunicera INNAN problem uppstår. Därför frågar jag alltid om hur personen reagerar på hög belastning.

Andra skälet är att jag vill ha svar på frågan är att jag vill lyssna in lite om personen verkar alldeles för känslig för belastning. Med andra ord, ett moget och välövervägt svar hoppas jag på, från någon med självinsikt och som kan kommunicera. 

Det är iaf mina perspektiv. Lycka till!

De vill veta hur du arbetar under press, att du kan prioritera etc.

Oavsett vilket - vad hindrar att återkoppla att man tagit emot ansökan? Vad hindrar att man återkopplar att man gått vidare med en annan kandidat?
Är man inte som rekryterare intresserad av att bygga en kandidatbas? 
Räknar man iskallt att  få rätt sökande till nästa tjänst?
Verkar vara standard med "radiorystnad" från rekryterare. 
Gör ju att man tappar respekt för er och er verksamhet.
Tyvärr!

Det är tufft nu, jag fick inte detta jobbet, kom antagligen på andra plats.
Har nyligen avslutat en utbildning så hoppet lever iaf.

Dom flesta arbetsgivare verkar lite skeptiska om man varit arbetslös länge.

Jag har 3 års studier i ryggen och 2 års arbetssökande.

Är 58 och har 35 år i yrket med bra historik. Tyvärr hjälper det tydligen inte alls.
Som säljare ska man vara ung och "formbar" och förväntas acceptera villkor högt och lågt.
Ett av mina varningstecken är "personlig coachning" ... alltså - någon kommer att vaka över dig så du varje vecka får veta vad du gjort fel. Not for me!!!

Tråkigt att höra, hoppas det går bättre nästa gång.

Kommer inte ens in på utbildningar - har ju bara jobbat men inte pluggat efter gymnasiet.
Ska jag tvingas dra på mig CSN-lån i min ålder? Med utbildning som inte leder någonvart? 
Ska jag ta jobb med tunga lyft, har muskelbrock på magen, taskiga knän och kass rygg, Kör gärna matkassar från ICA men klarar inte att bära dem.
Inte viljan det är fel på....
Man är bara på förvaring.

Hej,
I egenskap av arbetsgivare kan jag absolut svara på frågor även utanför ämnet i den mån jag kan, om det kan hjälpa något. Dock blir jag lite fundersam när du skriver att du "tappar respekt för verksamheten", mig veterligen har jag eller bolaget jag jobbar för inte behandlat dig illa eller låtit bli att återkoppla på din ansökan.

Försöker svara ändå. Jag tror den vanligaste anledningen att det inte återkopplas är tidsbrist. Att rekrytera tar enorma resurser och många bolag, särskilt mindre, har ingen dedikerad HR- avdelning som sköter detta vilket innebär att rekryteringen måste göras av en vanlig chef utöver vanliga arbetsuppgifter, och är det brist på personal kanske denne chef också behöver täcka upp i verksamheten. Många arbetsgivare får oerhört många sökanden, beroende på tjänst osv. Ibland blir det tyvärr inte hållbart för arbetsgivare att prioritera återkoppling. Det är trist, personligen tycker jag det bästa såklart är att meddela om möjligt. 

Vet inte hur andra jobbar men vi sparar inte gamla ansökningar. Vi brukar få bra med relevanta sökande varje gång. Anställer gärna "äldre" med erfarenhet, även yngre "formbara", yngsta jag anställt var 21 tror jag, äldsta 70+. Åldersdiskriminering har jag personligen inte varit med om i bolag där jag jobbat. Mitt bästa tips är att lägga mycket tid och omsorg på CV, personligt brev och foto (är svårare än det låter och här missar många, blir man inte kallad på intervjuer beror det ofta på att man inte kommunicerar effektivt där, en snygg struktur, en trevlig attityd, ett representativt högkvalitativt foto och att man verkligen anstränger sig för att anpassa det man skriver till just det aktuella jobbet kommer man långt på) och mycket intervjuträning. 

Önskar dig stort lycka till! 

Överlag upplever jag en känsla av "arrogans" från rektyteringsbolag som ändå torde vara proffs på att hantera kandidater.
Är faktiskt något om än marginellt bättre när arbetsgivande företag rekryterar själva.
Dock hade jag en märklig upplevelse för ett tag sedan med ett större känt företag.
Hade telefonintervju med HR-person på företaget vilket gick mycket bra och hon lovade snabb återkoppling.
Får efter en dryg vecka ett mail där hon skriver att rekryterande chef försökt nå mig på telefon och då jag inte svarat eller ringt tillbaka har jag tolkats som ointresserad och är ute ur processen.
Kollade min samtalslogg - inga missade samtal! Dessutom hade ju min mailadress utöver telefonnummer
Det hon skrev var alltså ren lögn!
Ytterligare skäl till min skepsis.

Tråkigt att du upplever det så. Någon som rekryterar ska ju uppträda professionellt mot kandidater, annars reflekterar det ju dåligt på arbetsgivaren. Jag kan inte svara på varför den rekryteraren sa sådär, går bara att spekulera i såklart men det låter ju olämpligt. 

Förhoppningsvis är det inte avsikten att vara otrevlig. Man ska komma ihåg att det är tufft med rekryteringar, även för rekryteraren, de har ofta hög press på sig både från medarbetare och andra chefer att hitta en perfekt match och även om det finns många relevanta kandidater så ska de sållas fram bland en massa andra, man träffar många krävande, knepiga och svåra människor som rekryterare som man måste vara trevlig mot. De som jobbar enbart med rekrytering blir kanske mer härdade än vi andra. Jag hade aldrig velat vara rekryterare på heltid. Vi rekryterar sällan, för hos oss jobbar folk ofta länge, men just nu rekryterar vi faktiskt och det tär faktiskt en hel del på en om jag ska vara ärlig. 

Vi kan backa till TS kärnfråga; huruvida det var en märklig fråga som dök upp. Efter ett långt liv i finanssektorn skulle jag säga att priotering är viktigt. Är arbetsbördan hög var vi aldrig främmande för att sitta över och få rent bord. Hm, detta är kontroversiellt utan dess like, nej, ungdomar i dag rusar genast till facket vilket vi inte gjorde. Nu är det förstås inte meningen att folk ska utnyttjas och det gjorde heller inte de stora finansbolagen eller bankerna; de som levererade lite extra tog sig också uppför karriärstegarna och fick bättre lön.                                                                                                                                                                                       Alltså: Prioritering och arbersvilja gagnar arbetssökande, i dag, och har alltid gjort.

I min värld behöver inte frågan handla om huruvida man är villig att jobba över några timmar för att få jobbet gjort.

På mitt jobb delas personers tid mellan flera projekt. Projekten har olika start/stopp men pausas ofta. Det kan också komma akuta supportfrågor som personerna måste lösa.
Vi har verktyg för att efter bästa förmåga planera dessa personers arbetsbelastning men då det är många inblandade händer det att en person sätts i en situation där den inte kan leverera allt i tid. Det sämsta som kan hända är att personen inte säger något utan låter det gå åt skogen med något, rycker på axlarna och säger "jag hann inte". Det ligger på den personen att säga ifrån att det inte går. För allas skull, även de själva.

Så jag tolkar frågan från AG att de vill se om du kommer säga ifrån och kräva en prioritering om du inte kan göra det själv.

Håller med. I mitt jobb hade det varit en jättedålig lösning att jobba över för att bli klar, som standard. För klar blir man aldrig.

Precis så, det är rätt vanligt inom mitt jobb också (IT) att det kommer inflygandes en hel hoper olika projekt som antingen är otroligt bråttom enligt den som är ansvarig, eller som helt enkelt glömt bort att de behöver en viss form av resurs eller inte förstått att de behöver vissa saker.

Kontentan brukar vara att alla anser att de behöver få sina saker fixat helst igår.

Då är det superviktigt att man kan säga ifrån. Generellt är det ju sällan icke införd funktionalitet är tokkritisk men går saker sönder kan det ju absolut vara det. 

Men det är vanligt att jag säger att - tyvärr, det här går inte inom den tidsramen ni angett - eller går till min chef och säger att - ska jag göra det här inom den tidsramen de anger, då kommer x/y/z inte hända i tid. Hur ska jag välja -

Mitt svar är att jag frågar chefen om vad som är viktigast att prioritera och så fokuserar jag mer på det, men jag överger inget åtagande så länge inte chefen sagt att jag ska det. Vet inte om det är rätt.... 

För mig kommer stressen framför allt av ovisshet, vad ska jag fokusera på? Sedan när man är ny kanske man inte har koll på alla moment heller, och att veta att man kan be om förtydligande i början är också viktigt för att kunna utföra uppgifter under tidspress...

Också, att kunna säga- det där tror jag inte jag hinner med. Vad ska jag prioritera?