Är det svårt att ta hand om barn/tonåringar? Heltids jobb

Det skall understrykas att jag inte har barn. Jag drog det bara som ett exempel, just därför att jag själv har varit med om att jag blev utskickad på olika teoretiska saker direkt efter skolan. Det var inom religiös sammanhang och det kändes aldrig bra. Det var snarare jobbigt.

Idag tror jag starkt på att det berodde på att min mamma helt enkelt inte stod ut med oss barnen.

Så det är därför jag frågar i tråden.

Jag har inga barn.

Jag undrar bara om det är svårt.

Att tvinga barn att göra saker som de inte uppskattar med religiös inriktning som de inte uppskattar när de vill vara hemma är inte bra nej

Att ha behov av ensamtid är oberoende av barn, det är inte specifikt barnen som behöver vara jobbiga

Ja, barn kan vara rätt jobbiga och det kan vara väldigt svårt att vara förälder. Det beror så klart på barnen, föräldern och omgivningen hur svårt eller enkelt det är.

Om din mamma inte orkade att ha er hemma så mycket, var det bra gjort av henne att se till att sätta är på olika aktiviteter. Hon tog tydligen den hjälp hon kunde få, och det är betydligt bättre än att gå in i väggen eller bli galen.

Tycker du samma sak när det handlar om barn som inte vill gå på förskolan eller fritids? Om inte: varför inte?

Inte samma sak om man gör det för att man måste arbeta. 

Ja låt oss byta ämne...

 

Tror inte TS skulle uppskatta det och det enda som är i närheten av liknande är en skola med kristen tydlig grund som barnet skulle tvingas gå i...Nej inte ok

Kristen= religiös

Om man MÅSTE arbeta är det inte samma sak, stämmer. Men det gäller bara ensamstående föräldrar. När det gäller par räcker det i de flesta fall med 40 timmars arbetstid total i veckan, även om jobbet inte är så högbetald. Massvis med invandrarfamiljer bevisar det.
När föräldrarna jobbar mer än sammanlagt en heltidstjänst, beror det i de flesta fall på att de VILL göra det, för de vill ha en livstil som kräver mer pengar.

Varför är det okej att tvinga barn att vara någonstans när de hellre vill vara hemma för att man vill (inte behöver) ha mer pengar, men inte om man vill (aller kanske behöver) lite avlastning/egentid?

Jag byter inte ämna för att frågar om hur du resonerar.

Och det kvittar om det är religiöst eller inte. Jag har aldrig stött på eller hört om föräldrar som frågar sina barn hur de vill bli uppfostrade.

Jo, det är en helt annan diskussion som skulle bli off topic.

Svarar på samma sätt som om TS hade blivit tvingad att spela fotboll mot sin vilja flera dagar i veckan.

I min mammas fall, handlande vad jag gissar starkt på ren lathet. Jag befinner mig i vuxenålder nu och granskar all min erfarenhet med min mamma under barndomen och det har aldrig dykt upp pedagogik eller annat ifrån hennes sida. Det har inte funnits uppfostran. Utan det var bara ren lathet ifrån hennes sida.
Jag skickades till religiös byggnad och bara vara där. Det var jobbig undervisning och jag kan säga att jag inte tagit till mig något av det som undervisades. Hade blivit betydligt bättre med hjärngymnastik, lära sig ett och annat.
Det kom en tid, där jag faktiskt sket hela byggande och gick min egna väg och drog till biblioteket och valde ett ämne jag fann intressant och jag lärde mig oerhört mycket ifrån det ämnet.I förskolan och fritids lär man sig i alla fall någonting.

Jag undrar det här med. Mitt barn har en bra pappa som tar mycket av "jobbet"...men ändå är jag trött. Men så finns det kvinnor som gör det här själva, med flera barn, eller har en sk mansbebis utöver barn, hur är det möjligt? Är jag så mycket sämre än alla andra? Jag hade inte klarat det.

Jaha, så din mamma var en dålig mamma generellt, som brydde sig inte särskilt mycket om sina barn. Har jag förstått det rätt? Ja, sådana föräldrar finns, tyvärr.
Men i så fall förstår jag inte vad du egentligen vill med tråden. Vill du bara skriva av dig?

Det kan ju finnas andra anledningar till att din mamma skickade iväg dig. Hon kanske gjorde det för din skull, att hon ville att du skulle träna dig i socialisering, lära dig guds ord eller annat?

En tonåring är inte så jobbig, behövs ju ingen passning såsom ett småbarn, eller jo, konflikterna med en tonåring kan vara jobbiga. Har en förälder svårt med gränssättning eller inte vet hur man ska hantera konflikter så kan det bli desto jobbigare. Föräldern kan reagera med ångest så fort det blir den minsta konflikt, hon kanske gjorde allt för att undvika den känslan.

De flesta ensamma föräldrar klarar det ju för att de måste, även om de får pausa allt de själva drömmer om eller vill i ett antal år.

Redan i början av förra seklet fanns det vilohem för ensamma änkor med många barn, så ingen har nog missat att det var jobbigt att vara själv med barn, även om behovet var hundrafalt större än tillgången. Läs om Granudden eller drottning Victorias vilohem t.ex.

Men så går ju folk i väggen också under familjeåren, de som är utan avlastning. Förr i tiden gick de kanske och dränkte sig då istället.