• Linastrumpan

    Adopterad från Sverige???

    Undrar bara om det finns någon mer? Det skrivs ganska mycket om adoptivbarn från andra länder, men det finns ju många adoptivbarn från Sverige. Detta var vanligare förr. Idag sker det ca 10 adoptioner per år med Svenska barn (ej närståendeadoptioner inräknat)
    Själv är jag adopterad på 70-talet. Blev lämnad på BB av min "mamma", hamnade i fotsterhem och kom till mina föräldrar när jag var 3mån och blev senare adopterad av dem.
    Att vara adopterad utan att det "syns på utsidan" medför andra problem (eller vad man ska kalla det). Ingen pratade om min adoption när jag var liten, de enda kommentarerna jag fick av de som inte visste var att jag inte alls var lik mina föräldrar.....
    På lekis hade jag en kompis som var adopterad från Sri Lanka. Hon fick ofta frågan var hon kom ifrån, det var liksom självklart att hon inte bodde i sitt hemland med sina biologiska föräldrar. En dag sa jag till de andra på lekis att jag inte heller bodde hos mina "riktiga" föräldrar. Resulatet blev att fröken kallade min mamma på samtal för att berätta om mina vilda fantasier......Det var ju bara det att det faktiskt var helt sant!
    I gymnasiet gjorde jag ett specialarbete om Svenska adoptivbarn och insåg då hur lite litteratur det finns i ämnet och hur få studer som gjorts.
    I alla fall skulle det vara kul att höra om det finns fler där ute som vill dela med sig av sina erfarenheter!

  • Svar på tråden Adopterad från Sverige???
  • nr3

    min mamma är adopterad från sverige, och kom till *mormor* när hon var 5 dagar. och min svägerskas mamma likaså! har oxå förstått att det är väldigt ovanligt!

  • Marie IE B

    Min pappa är också svensk-adopterad, född 1945 och kom till sina föräldrar vid 1 års ålder.

  • Flinga 06

    Jag hade två kvinnliga kollegor, varav en nu är pensionär och den andra ca 50 år som båda var svenska adopterade på´en tidigare arb.plats, ja just det jag har en kvinnlig kollega på mitt nuvarande jobb som är i 35-årsåldern som också berättat att hon är svensk adopterad.

  • Mrs Moneybags

    Min mamma är adopterad och ser svensk ut, fast hennes mamma var finsk och hennes pappa från öststaterna. Hon föddes i Sverige och adopterades 8 veckor gammal...

  • Linastrumpan

    Det var ju som sagt vanligare fram till 50-talet, efter det blev det färre barn som lämnas till adotion. Finns det ingen adopterad på 70- eller 80-talet?????

  • Cerdrica

    Min pappas bror är svenskadopterad och fick inte veta det förrän han var vuxen vilket så klart var otroligt traumatiskt.

    Vet du, vi har, av de orsaker du beskriver valt att INTE adoptera från Ryssland, Polen eller liknande länder. Det finns folk som så gärna gör det men vi känner att det skulle bli svårare att ha den här öppna dialogen om ursprung och adoption som jag tror (och verkligen hoppas) att alla a-föräldrar idag, till skillnad från på 50-talet, har med sina barn.
    Det är kanske fegt av oss att välja Kina men...ja, så tänkte vi.
    Vi har inte skickat våra papper än då vi väntar på medgivandet från nämnden så det finns ju en miiiiiinimal chans att de ringer och säger att det finns ett svenskt barn i vår kommun som behöver föräldrar och då skulle vi så klart tacka ja! Men som sagt, jag förstår din problematik totalt!

  • Tesie

    Min mamma är svenskadopterad, hon är född -53, var ngr månader gammal!

  • Tjofsen

    JAG är svenskadopterad. Vet nu vem både min mamma och pappa är....Men har bott (precis som du TS) hela livet hos en adoptivfamilj. Har en syster också som är svenskadopterad. Men hon vet inget om sin familj - vill tydligen inte veta. Det kan vara chockande för folk att man är adopterad. Som du skrev var det vanligare på 70-talet. Det stoppades under 70-talet och numer är man bara fosterbarn. Har en halvbror också men han blev fosterbarn bara.

    Vi har ialla fall varit rätt öppna i familjen om att vi är adopterade, min biologiska mamma höll kontakten under min uppväxt (även om jag inte fattade riktigt då)...men de förteg om vem min pappa var (var lite turer runt adoptionen - lite fult av mina ad.föräldrar nämligen). Det tog jag tag i själv och vi har kontakten.

  • Linastrumpan

    Tjofsen: Kul att det finns nån mera! Jag har också vetat att jag var adopterad från början men inte haft någon kontakt med mina biologiska föräldrar. Jag tog kontakt med min bio.mor när jag var 17år och träffar henne nu ibland.
    Visst förekommer det adoptioner även idag men de är väldigt ovanliga. Familjen jag bodde i som var ett akuthem tar fortfarande emot barn och senast för två år sedan hade de en liten bebispojke boende hos sig som senare fick en adoptivfailj.

  • Fisken74

    Jag är själv adopterad från Korea och jag kände ( vi har tyvärr tappat kontakten) som också var adpoterad från Sverige. Jag lärde känna henne när vi var Au-pairer i London. Alla frågade så klart var jag kom ifrån (alla svenskar förstpd när jag berättade att jag var adopterad) men alla engelsmän var frågande och kunde inte förstå.
    Men för att inte tappa tråden här, så sa hon en dag " Jag är också adopterad" Jag blev jätteförvånad, eftersom hon var blond blåögd och såg "ursvensk" ut. Hon berättade att hon var väldigt olik sin adoptivfamilj som alla var mörkhåriga och väldigt kraftiga (hon var trådsmal och lång) så alla undrade hur hon kunnat bli så olik dom.
    Hon hade då precis sökt upp sin biologiska mamma som visade sig bo i en stad inte så så långt bort från henne. Hon var född 74:a och vi pratade ibland om att vi lika gärna kunnat hamna i varandras familjer....

Svar på tråden Adopterad från Sverige???