dikt jag skrev då jag skulle göra abort...

Har genomgått en abort för ett par år sedan och minns att det var inget roligt och lätt beslut och att det är ingen lustig grej att bära med sig i minnet! Minns fortfarande skriket inombords då jag låg där och dom tog bort en del av mig. Men jag hade en anledning till att jag valde som jag valde. Anledningarna var starka nog, och INGEN SKA eller KAN klandra mig för det jobbiga beslut jag tog och som jag får lära mig leva med. Ångrar att jag hamnade i situation där jag valde bort mitt barn, men ångrar inte att jag gjorde abort-med facit i hand. Önskar inte ens min värsta ovän att behöva hamna i en sådan situation! Man kommer inte över det, men man kan lära sig leva med det. Kram.

Jag gjorde abort för ca ett år sedan. Jag ångrar inte mig, men hade jag blivit gravid idag hade jag inte gjort abort. Jag är ganska ung, och jag hann liksom inte smälta att jag var gravid. Samtidigt kände jag pressen att tiden bara gick och gick, så jag hann nog inte tänka igenom det ordentligt och känna efter vad jag ville, så då kändes det "enklast" att ta bort det. Fy vilka jobbiga månader jag hade, med komplikationer efter aborten också.
Man ska aldrig döma någon annans beslut när det gäller abort. Att en kvinna behåller ett oönskat barn gynnar inte en annan kvinna som inte kan få barn.

Hej!! Vilken fin dikt!!
Jag är nu mamma, men gjorde abort 1999. jag mådde jätte dåligt men visade det inte för någon, tror det är jätte viktigt att man pratar med någon om det.
Nu när jag fick mitt (andra)barn så fick jag en jätte depri, trodde jag skulle bli jätte glad vilket jag oxå blev men jag hade hela tiden i tankarna att det kunde vari mitt andra barn att Bianca kunde haft ett äldre syskon som sprang omkring. Det är jätte hemskt men ibland är det bara så att det inte finns nått annat alternativ. Det kommer aldrig att gå över men det går att leva med för det går inte att ändra på tyvärr
Krya på dig nu, du ska inte må dåligt mer för det blir inte desamma de blir bättre kramar från en som vet!

Jag gjorde min första abort för 1 månad sedan. När jag gjorde den kändes det rätt. Men nu i efterhand kan jag inte beskriva min smärta. Har tänkt på det en vecka nu konstant. Gråter en skvätt ibland och känner mig riktigt deprimerad.

Men en sak vet jag är säkert.

När jag dör, kommer du stå där och ta emot mig in i himlen. Jag älskar dig.

Jag har aldrig ångrat mina abort som jag gjorde när jag var 16 år i vecka sju. Om jag hade varit i vecka 12 då eller över hade jag säkert ändå gjort abort men då skulle jag lida som satan i dag när jag vet så mycket mer om fosterutveckling och följt det på nära håll i och med mina två barn.

TS: Vilken vecka gjorde du abort i? Vilken information fick du?

Jag har nu följt en sen abort på nära håll. Det enda man kan säga är: "Jag stöttar dig i vilket beslut du än tar." Med stöttar menar jag ställa upp ekonomiskt och alltid finnas där med husrum och hjälp. Personen ifråga såg benen och öronen etc etc men tycker att hon tagit rätt beslut. Det är för mig huvudsaken. Men jag kommer bära det med mig.

Jag tror att man måste acceptera det beslut man tagit och om det är så att man ångrar sig så ska man också fråga si:. Vilken hjälp och information fick jag innan jag valde att göra abort. Inom vården verkar det så jädra kliniskt och jag tror att det är lätt att ta förhastade beslut.