Dikt till mamma
Jag står på stranden en tidig sommarmorgon.
Jag ser hur en segelbåt breder ut sina segel
och styr mot havet.
Jag står och tittar efter båten tills den försvinner i horisonten.
Någon vid min sida säger: Nu är den borta!
Men jag svarar: Borta nej!
Det är bara vi som förlorat den ur sikte.
Båten finns kvar bortom vår horisont.
I samma ögonblick som vi säger:
Nu är den borta.
Då tar andra röster vid och säger:
Nu kommer den
Denna lästes upp på min pappas begravning i augusti och den har gett mig massor med tröst...