Vi på CvL fortsättningen

Tack för dina goda råd Turbolina. Förnuftigt håller jag med dig. Jorden skulle inte gå under om nån fick veta det. Samtidigt som hela mitt inre skriker att jag inte vill att dom ska veta. Skäms på nått sätt.

Jag hade önskat att hon skulle erbjuda mig semester. Så jag skuppit karensdagarna. Eftersom jag ändå kommer att vara borta så behöver hon ta in nån extra. Oavsett om jag är sjuk eller har semester.

Kram

anlo: Jag har aldrig under mina tre år med behandling berättat något på jobbet. Har sjukskrivit mig eller bara sagt att jag kommer senare när jag ska på VUL-kontroller eller liknande. Jag vill inte att någon ska veta för det är så privat.

Tjuvtestade imorse (inatt hemma) med en billig sticka, var tvungen att väcka maken kl 04.51 för att fråga om han såg ett eller två streck... Han såg två, men eftersom det var så svagt tog jag ett CB som jag hade med, och det visade ett starkt pluss!
Har fortfarande som äl-flytningar så jag hoppas att mensen inte kommer i veckan!!!

Lycka till alla ruvare, känner med er!!!!

Jättevarma och glada hälsningar från Thailand!

Vad roligt!!! Hoppas hoppas att det håller i sig! :)

Jag verkar göra tvärt emot alla andra och berätta för alla på jobbet. Så när jag är borta eller bara behöver stöd så finns de där för mig. Jag skulle aldrig kunnat vara tyst om det men det är för att jag behöver prata mycket om det och gjorde det som jag tyckte var lättast. Min chef är väldigt uppmuntrande och tycker ofta att jag ska stanna hemma mer än jag gör under behandligarna. Kan förstå om andra tycker att det blir mer press ju fler som vet det eller att det kan påverka negativt om man berättar men så har det inte gjort för mig. Min chef anpassar arbetsuppgifterna också så att jag inte behöver göra lika mycket om jag inte orkar. Men det ska ju vara ens eget val vilka man vill berätta för. Och att man inte skulle få sjukskriva sig för ett planerat ingrepp är ju jättemärkligt! Det är klart man får.

cookie27: Det där med att berätta eller inte är så himla svårt. Jag var också öppen och alla mina kompisar och flera på jobbet visste om vad jag gick igenom. Det jag reagerade på med chefen var att hon valde att berätta utan att fråga om det var okej för mig. Är en sak att berätta när man själv gör valet men man vill inte att någon annan ska välja åt en...

Var jätteskönt att folk i min omgivning visste vad jag gick igenom och kunde stötta. Samtidigt som det var skönt att få stöd var det också jobbigt att behöva berätta för alla när behandlingarna misslyckades. Man kände sig nästan ännu mer misslyckad då...

Såhär i efterhand tycker jag också att det var väldigt märkligt att jag inte fick vara sjuk utan tvingades till semester. Undrar hur dom hade resonerat om jag skulle opererats för något annat planerat.

Mickes Puma: Turbo-grattis! Vad häftigt, känns inte som om det var alls länge sen du var gravid förra gången! Kram

Hejsan!

Hur går det för er ruvare? Det har ju inte gått så många dagar och än så länge är det vaggisarna som spökar. Men hur mår ni? Jag är i allafall öm i magen och uppblåst som en ballong. Dagarna segar sig fram tycker jag. Önskar det vore måndag nästa vecka i stället. Kan inte minnas att det gick så här segt förra gången.

Grattis Mickespuma!
Appropå jobbfrågan så var vi helt öppna och berättade för vänner och familj  förra gången. Men den här gången så bestämde vi oss för att ta det lugnt och bara avslöja oss om någon frågar nåt.

hej på er alla......jag hoppar bara in för att tala om för er att jag faktiskt lever!!!
kram,kram

Mickes puma - nämen! Stort grattis, vilken semester för er!!

Mickes puma: Grattis till plusset!

Diskussionen om att berätta eller inte, svårt. Vi berättade rätt öppet till att börja med. Sen misslyckades vi flera gånger och det var så jobbigt att berätta för vänner och jobbet att det inte gick nu heller...Så denna gång har vi knappt sagt till någon och så får det bli.

Håller tummarna för er alla ruvare, och hoppas ni klarar er från ångesten.