Zinfandel skrev 2011-09-26 15:50:17 följande:
Slemmis: det som har skrivits till dig är i all vänmening och du kan inte lasta oss för din oro. Alla bär den på olika vis och hanterar den därefter. Det är ingen av oss som glömt nåt under denna resan och vi hjälper & stöttar så gott vi förmår. Glöm dock inte att du har en speciell situation som ingen av oss andra har, därför kan det vara svårt att råda. Eftersom du följer vår tråd så vet du att de flesta av oss lägger kopiösa mängder tid på att söka info, läsa medicinskt fakta, studera forskning, leta nya behandlingar och ta reda på hur saker & ting fungerar. Det är ett ständigt jagande på att finna rätt metod & kunskap. Jag lärde mig tidigt att kunskap är trygghet & makt, det är enda sättet att slå sig fram i en sån utsatt och sårbar situation som denna. Kunskap är också kontroll, ett effektivt sätt att hantera oro & nervositet men om du bryter ihop så vad gör det..? Det är väl mänskligt? Jag kan fortfarande inte råda dig vad som händer imorrn - för jag vet inte vilket typ av möte det är och vi passerade utredningen och vände oss direkt till en IVF-klinik. Lycka till imorrn
Zin, du är inte kurator eller liknande? Du skriver så bra. Stödjande och ledande lixom.
Slemmis, Jag har vänner som gått både på Sahlgrenska och Carlanderska. Jag har bara gått på Carlanderska. Mina vänner säger att det är milsvidd skillnad på hur det går till på Sahlgrenska och Carlanderska. Därför har jag tyvärr inget att tillföra utöver vad de andra redan skrivit om vad som kan komma att hända i morgon. Det jag kan säga att alla är nog mer eller mindre nervösa. På sina olika sätt. I våras gjorde jag min sjätte återföring. (Allt är relativt så om det är många eller inte låter jag var och en bestämma...) På nåt sätt kan jag ju tycka att jag då borde ha lärt mig att det kan gå bra och det kan gå åt skogen . Och lärt mig acceptera båda delarna. Jag var så fruktansvärt nervös innan återföringen att jag nästan inte ville göra den. Jag satt och skakade i väntrummet i väntan på VUL några dagar innan själva återföringen. Ville kräkas Jag mådde så dåligt psykiskt sett. Även veckorna till TD var verkligen skit.
Jag vet att det är inte det man vill höra men ibland bara måste man bita ihop och göra saker, hur nervös man än är. Att ta ett steg i taget och inte fundera så mycket på "tänk om" och "vad händer då" är något jag kämpat för att lära mig under IVF-tiden. Min man har bankat in det i skallen på mig. Ett steg i taget. Det hjälper att tänka ett steg i taget.
Nu sitter jag här, gravid. Tänk om (fast så skulle jag ju inte tänka
) om jag inte hade gjort återföringen i våras!?!
Bestäm dig för att gå dit med öppna sinnen. Lyssna till läkaren. Fråga alla frågor. Kommer det upp frågor sen skriv ner dom, ring eller fråga vid nästa möte. Få en gråtatack om du behöver, dom har garanterat sett det förut. Krama din man. Gå dit! Ta
ett steg närmare en graviditet. Lycka till! Det kommer att gå bra!
(Lite OT) 
Vård, skola omsorg ska vara lika!!!!