Hej, är ni liksom jag snart 40 och ska genomgå en IVF behandling inom kort. Vad tror ni om våra chanser till en 
?
I början av augusti börjar jag spraya, det är vår första behandling direkt bestämd med mikroinjektion på Karolinska. När börjar era behandlingar och var? Skriv gärna om era känslor innan behandlingen och så kan vi kanske följas åt till framgång och lycka!
Varmt välkomna!
Åhhh äntligen kan jag flytta mig till sprutar. Känner mig uppgraderad till First Class minst
***VÄNTAR PÅ NYTT FÖRSÖK***
Snösport, 42år, IVF6 start i maj, bor Luleå går i Falun
Hoppaspåenliten: 38år Invätar IVF i februari, bor i skåne.
Glenda Glad, 40 år, Malmö, Syskonförsök nr1(IVF2), spraystart 4/3
Mary73: 37 år Syskonförsök IVF 2
Thuleslapper: IVF3 någon gång när jag känner mig redo (vecka 18-24), USÖ
Eviglängtan, 39 år Skåne, (IVF3, syskon). Troligtvis i april
Riita, 40 år Uppsala, IVF1, FET2
Mimmsann72, 39 år, IVF/ICSI 3 i höst
Hönan 38 snart 39 år, Stockholm ICSI 3 i höst
***SPRAYAR***
Betty Boop, 38 år, 3:e PGD-försöket på Huddinge sjukhus.
Lumix, 40 år, syskonförsök på Shady Grove, bor i USA, FET ?, p-piller istället för spray.
***SPRUTAR***
Inanna, 42 år, bor i Göteborg, ICSI 3 på IVF-kliniken, Sprutstart 12/5 Mia, 42 år, IVF 2, Sprutstart 14/5
Boe, 38 år, Stockholm, CvL syskonförsök 1 (IVF 3) sprutstar 20/5
Tänkte vänta tills på söndag i alla fall, BIM -1. Får se hur det går...
Hej i tråden. Har haft det jobbigt och inte orkat uppdatera. Som Zinfandel skrev så gick ÄP bra i tisdags, det var jobbigt då de endast hittade två ägg och inte alla äggblåsor först. Trodde jag ägglossat i förtid igen. Sen såg Dr några som gömde sig, de tryckte på magen men kom ej åt så jag fick göra om ett till plock en timme senare och fick då ut två ägg till, fyra totalt. Hade ont efter alla turer och pustade ut. Då kommer de in och berättar att mannens spermaprov var så dåligt att han måste försöka lämna ett nytt. Jobbig dag för oss båda, åkte hem från Falun och försökte tänka positivt att vi ändå fick ut fyra.
De ringde dagen därpå och gav oss tid för ET då två st var befruktade. Osäker på om de andra dukade under vid ICSI eller varför de ej blev befruktade. Men glad och så lättad att få beskedet. Jag åkte upp från Stockholm själv igår för ET, när jag skulle byta tåg i Gävle ringde Dr från kliniken och sa att våra ägg inte delar sig som de ska. Han trodde det var hopplöst men sa att jag kunde få sätta tillbaka dessa ändå då jag ändå var på väg upp om jag ville. Han skulle höra med lab en gång till och ringa upp. Innan han ringde var jag tvungen att stiga på nästa tåg och självklart ringde han när det väl började rulla. Lab sa att det förmodligen var 100% säkert att jag inte blir gravid på våra ägg. Det ena hade stannat av helt, det andra var bara två celler. Men visst, jag kunde sätta tillbaks dessa av affektionsvärde om jag ville? Våndades och hade ett helvete på tåget. Ringde mannen, skulle jag hoppa av någonstans och försöka åka hem? Tänk om det ena ändå utvecklas? Alla tankar på om ifall vi slänger det? Var nästan framme när vi bestämde oss för att sätta in ändå. Kändes väldigt konstigt och sorgligt dystert istället för den hoppfulla lycka jag brukar känna vid ET. Låg kvar på kliniken och grät i väntan på tåget hem. Resten av hemresan är bara som ett töcken. Nu vet jag inte vad jag är, ruvare eller bara dum som tror att jag kan bli genetisk mamma vid min ålder efter alla våra försök.
Kalimero, kramar till dig. Usch vad tråkigt att det gick så här, blir riktigt ledsen för er. Trots att man tycker ruvningen är jobbig, långtråkig osv så vill man ju komma ditt iaf och få den chansen. Hoppas ni hittar något tröstar. Ta hand om er!
Tack turlid. VIsst är ruvandet jobbigt, men det är ändå själva målet med alla sprutor och ingrepp. Att få chansen. Även om den är försvinnande liten.
Någon som har hört talas om någon som blivit gravid med ett 2-celligt på dag två?
Kalimero: Oj, vilken dag, förstår att den tog på krafterna!!
Dum är du inte och vem vet de sägs ju att livmodern är den bästa platsen och endel har ju fått tillbaka ägg som är väldigt dåliga men som tar sej så varför inte ett mirakel nu...försök tänka så denna ruvningen så får vi se hur det går. Hoppet är det sista som överger en så det är ju inte en svaghet utan en styrka även om det kasnke inte känns så nu.
Kramar!!
Kalimero: Har tänkt på dig och blir så ledsen för din skull. Jag hade gjort som du och också tagit chansen; även om läkaren säger att den är försvinnande liten. Jag har mött tjejer här på FL som har blivit gravida på 2-celliga efter FET (embryot har tappat 2 celler under upptining). Kramar!!!
Kalimero: ussh vad jobbigt. Kanske det finns lite hopp i alla fall. Kram!!!
Kalimero - Gud, vilken jobbig upplevelse! Tycker så fruktansvärt synd om dig! Hoppas det kommer ske ett mirakel och att de små embryona växer och frodas i din livmoder trots allt! Massor av kramar med både tröst och stort hopp !
Kalimero: Usch, vad tråkigt och vilken jobbig dag! Tycker du gjorde rätt som satte in det 2-celliga. Du kommer ju nu att få svaret på om det vill utvecklas hos dig. Om du avstått från att sätta in det hade du kanske alltid undrat... Även om oddsen inte är så höga kan man aldrig veta med naturens krafter som ibland är väldigt starka!