• turlid70

    IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

    Hej, är ni liksom jag snart 40 och ska genomgå en IVF behandling inom kort. Vad tror ni om våra chanser till en Baby?

    I början av augusti börjar jag spraya, det är vår första behandling direkt bestämd med mikroinjektion på Karolinska. När börjar era behandlingar och var? Skriv gärna om era känslor innan behandlingen och så kan vi kanske följas åt till framgång och lycka!

    {#emotions_dlg.flower} Varmt välkomna! {#emotions_dlg.flower}

  • Svar på tråden IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?
  • Inanna Li

    Snösport - Vad härligt att det kunde ske ett mirakel för någon här i tråden! Och du som har kämpat länge är verkligen värd detta! Stort grattis och kram Solig! Satte nästan Kaffe i halsen när jag läste denna nyhet! Så underbart!

  • Inanna Li

    Snösport - Det var nog meningen att du skulle besöka mirakeldoktorn i Sundsvall! Du borde nog kontakta henne så hon åter får positiv feedback Hjärta! Bakterier kan nog ställa till det!

  • Inanna Li

    Snösport - Jag är fortfarande alldeles till mig! Vad härligt att du har lyckats bli gravid och du är exakt lika "ung" som jag! Nu känner jag jättestort hopp igen!

  • Mia69
    Inanna Li skrev 2011-05-21 19:30:00 följande:
    Mia - Hoppas verkligen att du inte blir ÖS den här gången! Du kommer ju från IVF 1 och IVF 2 förmodligen i slutändan ha en hel skolklass med potentiella syskon i frysen! Varmt lycka till med nästa VUL på måndag!
    Tack snälla!SoligSolig

    Jo, jag samlar ju embryon i frysen. Min man tror jag håller på att bli knäpp och har missat själva poängen med att man måste föra in embryon också för att det skall bli något. Vi skämtade häromdagen om att jag snart ligger inlagd på pysk och bara rabblar mina frysta embryon, på strå 47 har jag en 2-dagars och på strå 63 har jag en 5-dagars blastocyst osv...  efter mina 17 IVF:er utan ET...   Skrattande

    STORT GRATTIS IGEN SNÖSPORT!!! GravidPlusHjärta
  • slemtorsk i din bralla

    Kul att läsa om er som lyckats och som plussar... HÄRLIGT!!

    Jag o mannen har pratat mer om provtagningen och det ÄR tungt....mitt i detta öppnades fler portar till hans lilla snedsteg och i natt när vi satt o pratade kom fler saker fram.. Jag visste att det fanns mer, jag har en ofelbar "magkänsla" men jag ville höra det från honom...Han har ont.. det är så jobbigt att pressa fram saker ur honom för jag ser hur rädd han är och hur smärtsamt det är men jag måste höra ALLT för att inte behöva älta och undra och vara rädd för att det rätt vad det är ska dyka upp nån från "det förgågna":. jag har ju redan förlåtit, jag har redan förstått.....

    MEN då blev det ju lite "make-up-sex" *fniss*... OCH fatta vad som hände!?!? Det här låter säkert jätteunderligt för er som INTE lever med en funktionshindrad men för första gången på väldigt länge hade vi regelrätt samlag...och, alltså vi är fortfarande på "utforskarstadiet" vad gäller sex.. de första 3 åren har vi knappt haft sex och NÄR vi har haft det så har det mest varit fråga om fokus på mig.. (inte fel..absolut inte haha ha)
    SÅ jag "klev på"... och...hmmmSkäms det blev lite vilt... och när det gick för mig hände nåt.... han fick utlösning!!! Väldigt lite.. och han var själv inte säker på att han fick det. ... han har ju väldigt lite känsel i de områdena.. men han fick iaf en orgasm..vilket inte är ovanligt.. men utlösning!?!??!?!?! Ha ha.. vi skrattade gott åt det att vi måste hålla på och dra upp hans lilla affärer för att få fart på kroppen... snacka om antiklimax ha ha...

    Nu vet vi att det går den vägen OXÅ och det vore ju mitt i det hela det mest underbara, att slippa den hemska sexrådgivarens händer och maskiner o gud vet vad...

  • kattenizze

    Men Snösport, det är ju fantastiskt, jag höll på att sätta kaffet i vrångstrupen (I wish, bara örtté som gäller här). Grattis!!
    Chichisita: min olyckssyster eftersom vi plussade nästan samtidigt, ja jag känner verkligen med dig, med första barnet så tänkte jag hela tiden att det var kört. De tankarna släppte inte förrän efter han kom ut frisk och sund. Det är liksom inget man kan göra, nog bara acceptera att det är så. Mitt illamående har blivit bättre, jag äter lergigan comp också och det hjälper. Men det är inte helt borta, och jag är trött och yr också. Jag har redan mage, ser ut som jag är i 4-5 månaden...däremot har jag blodiga spottings (ursäkta detaljerna) men jag antar att det är normalt. Jag har ju sett hjärtana picka på. Men samma sak egentligen, spelar ju ingen roll om jag gör flera VUL, naturen har sin gång i alla fall. Jag har inte ont iaf. Blir det MF så blir det. Som min läkare sa, vi förebygger med proggisarna som jag fortfarande tar och det är allt vi kan göra. Och hoppas på att det går vägen. Lycka till nu.

  • kattenizze

    Mia: Jag garvade högt när jag läste vad du skrev...du kanske ska söka för personlighetsstörning:samlarmani på psyk....!

Svar på tråden IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?