Måste bara fråga er andra, som är 40+. Är 40+ och här nu haft 2 missfall på ett år. Finns det nån chans att det kommer att bli nåt? Hade bestämt att detta var sista försöket. Men nu vet jag inte..min man och jag vill gärna ha något gemensamt, men när det inte blir hur går man vidare tillsammans? Vi står varandra väldigt nära, men känns som vi glider ifrån när Jag inte är gravid.. Vill gärna veta hur ni andra gjort..
Jag tycker det låter lovande att du lyckats bli gravid två gånger på ett år. Åldern försämrar äggens kvalitet men å andra sidan verkar du har ganska lätt för att bli gravid så om du orkar med missfallsrisken så tror jag du har en fin chans.
Tack! Men jag vet inte om det blir mer nu. Behöver tips På hur man går vidare. Inte någon?
Jag är visserligen inte 40+, men jag vet hur man går vidare, när det inte går.
Man bara går. Tar all hjälp man kan få, biter ihop, bryter ihop och går vidare.
Efter undersökningar, prövningar, operation och insemination fick jag en dotter.
Efter mf x2, x-grav med brusten äggledare och lååång väntan, medicinering och insemination är jag på g med en liten till i början på dec.
Om ni vill bli gravida, slösa inte tid på att försöka själva. Ta hjälp utav mediciner och insemination, då ökar du chanserna och får troligen "starkare" graviditet.
Om du menar hur man går vidare utan barn, så är jag nog sämre på att svara på frågan..
Tack! Men jag vet inte om det blir mer nu. Har gjort ett ivf som inte lyckades. Där var vi nog bättre själva! Behöver tips På hur man går vidare. Och hur man jobbar med relationen som blir Sliten..
buhhabo, kanske genom att sätta nya mål, tillsammans, något att se fram emot?
Hej Buggabo,
Jag är förvisso inte 40 fyllda ännu, men jag förstår hur du / ni känner det.
Vi har genomgått 3 misslyckade IVF, och tankarna kommer varje gång, hur ska man orka resa sig ur skiten.
1 sak som kännts bra för oss är att försöka ta reda på varför vi inte lyckas, kan man se ett möönster på något sätt? JA i vårat fall har vi kunnat konstatera att mina ägg ( 35 år) är odugliga.
Trots höga doser hormoner, har det endast blivit 1 av mindre bra kvalitet som befruktats och delat sig... vissserligen delat sig dåligt men på sjukhuset har man satt tillbaka dem iaf. ( konstigt tycker vi men, men)
Innan ni lägger ner pengar på försök med egna ägg, kanske ni kunde försöka ta reda på hur de äggen sett ut som ni fick tillbaka. OBS till oss sa de vid försök 1 & 2 att det var prima guldägg, men det var inte sant vissade det säg när vi krävde att få se.
Om äggen skulle vara problemet, så kanske ni kan tänka över en äggdonation?
Vi väntar på vårat slutsamtal på SU i Göteborg för att kunna komma vidare.
Varje gång det blir ett minus lider man... Viktigt att tänka på att ni båda lider och behöver varandras tröst.
( lätt att glömma när man ramlar ner i hopplöshets träsket).... Den som inte bär känner sig ofta hjälplös, då han / hon inte kan påverka att det inte vill sig.
Vad vi har gjort för att inte tappa bort varandra.
KRAMAS MASSOR
Rör vid varandra när vi är i närheten, en lätt smekning på kinden, en go kram en lätt puss ett sms under arbetstid. ett mail, en liten lapp på bordet.
Går ut och äter en mysig frukost på helgen
Badar / duschar ihop
myser framför tv, även om det inte finns något att titta på... desto bättre då får man sitta och titta på varandra :o)
Boka en långhelg om ekonomin tillåter, kom bort från allt. (vi ska till London en sväng för att rensa huvudet)
Prata, prata, prata, låt inte tystnaden ta över.
Låt inte er önskan att bli 3, göra att ni bara blir 2 till slut...
Posta ett mail i boxen om du vill prata någon gång....
Kram från en som sitter med liknande känslor
Carpe Diem!