Jag fick konstaterat MA i vecka 12 i torsdags och har fått tid för skrapning på tisdag, om 2 dagar! Jag är så orolig för skrapningen, rädd för komplikationer osv...
Finns det någon som vill dela med sig av sina erfarenheter vid skrapning??
Skrapades en gång efter ett missfall i v16, var sövd och rädd när jag sövdes men narkospersonalen höll om mig och så vips var jag vaken igen och jag hade inga besvär efteråt. Sov en natt på sjukuset och träffade läkaren dagen därpå och blev utskriven.
Jag var chockad, rädd och ledsen men proceduren var okomplicerad så jag kunde fokusera på att återhämta mig efter att varit tvungen att inse att vårt efterlängtade barn inte kunde stanna i magen.....
Skum svenska där, jag sövdes menar jag. Var rädd när jag skulle sövas men personalen fångade upp mig bra.
Jag gjorde abort när jag var 15 genom en skrapning. Jag var så ung då så jag tänkte inte på vad som kunde hända osv osv. Men allt gick jätte bra för mig och jag hade inte ont eller någonting efteråt.
Skrapades efter ett MA i vecka 10, gick fort och hade inga som helst problem efter. Sövdes 15.30 och fick åka hem ca 18.30 efter det konstaterats att jag kunde kissa utan problem, ätit och pratat med läkaren som utförde det hela. Var trött och hungrig efteråt (hade fastat hela dagen) men efter en snabb midddag och två timmars sömn hemma mådde jag fysiskt helt normalt (psykiska är ett annat kapitel).
Hej. Jätte ledsen för att du ska gå igenom detta, jag vet hur det är. Jag har skrapats två gånger, senaste gången 16 augusti i år. Du behöver inte va orolig, det går jättefort och du får komma hem efter några timmar när du känner dej utvilad och redo.
Ont har de flesta men inte mer än mensvärk, och jag blödde mycket lite i en vecka ungefär. Var bara uppmärksam på om du får feber eller jätteont i magen..då ska du ringa gyn. Drick gärna kamomill te, bra för smärtor och för inflammationer/livmodern
Lycka till,
många kramar
Har skrapats 2 gånger, första gången bönade jag och bad om en skrapning, var så fruktansvärt när läkaren sa att hjärtat slutat slå. Det var en lättnad att bli av med "det". Då sa dom att det var bättre att vänta så kroppen tog hand om det själv men efter 3 dagar hemma av ångest så vägrade jag och åkta in igen och skrapningen gick snabbt och smärtfritt. Somnade, och sen var det över. Åkte hem och kunde sörja.
Andra MA:t jag hade var en lång historia där man först inte visste på ultraljudet, sen inte visste igen en vecka senare, för att ytterligare en vecka senare inte riktigt veta.. Men sen konstaterade man att det stog stilla och jag ville ta tabletter för jag hade läst någonstans att det inte var bra med att göra flera skrapningar (den första ville dom ju inte ens göra liksom..) men den här doktorn var inte av den åsikten och sa att det finns inga bevis för det och att det här är något som inte kommer komma ut med tabletter så jag råder till skrapning.
Det blev en andra skrapning och jag var jätte lättad. Hade fasast för att få ut allting själv sittandes på toa, det räckte med att ha stirrat ner på stora blodklumpar som kom ur mig innan vi visste att det var helt kört.
Samma sak här, somna och sedan bara åka hem. Jätte skönt. Gulliga var sköterskorna på operationen med, höll en i handen och så.
Skulle det skita sig igen, så blir det nog skrapning igen, trots att man ibland läser om risker. Det är det lättaste psykiskt. Och dom har sådan koll nu på sjukhusen, du ska se att det kommer gå jätte bra!
Be om en lugnande innan, det har jag tagit och det är jätte skönt att ha när man väntar på sin tur.
Tusen tack alla för att ni delat med er av era erfarenheter, det betyder mycket när man inte riktigt vet vad det är man har att vänta sig, och jag beklagar era MF och MA!
Nu känner jag mig lite lugnare, och jag vill få detta gjort så jag kan gå vidare!
Kram på er och tack än en gång!