Hej! Hemskt att höra att andra har det likadant, fast samtidigt skönt att höra... om ni förstår hur jag menar? :) Känner mig ibland lite ensam om detta då de flesta säger bara att man ska vara tacksam för att man inte har för högt blodtryck. Och ja, det är klart att jag är glad över att det inte är för högt, men samtidigt har jag svårt att se hur det gör min situation med alltför lågt blodtryck bättre just nu.. :)
Harmony W: Vad märkligt att din BM sagt att det bara är med högt blodtryck man får såna symptom. Jag har aldrig hört att högt blodtryck kan ge symptom som svimning etc, och min bm och alla de läkare jag träffat har sagt att de symptom jag haft med yrsel, trötthet, svartnar för ögonen, svimningar och illamående är väldigt typiskt och helt klart relaterat till för lågt blodtryck, eftersom detär kroppen sätt att reagera på att det får för lite syresatt blod i olika organ. Skulle kanske löna sig att prata med någon annan BM eller läkare, om du har möjlighet till det? Det kanske är så att hon inte stött på någon annan tidigare och därför inte har så mycekt erfarenhet om detta. Hoppas iallafall att du kan få hjälp eller att det lättar snart, för jag håller med, inge roligt att ha det så här...
Hedvig73: Ja, det finns medicin att ta, men inget som är lämpligt som gravid eftersom de mediciner som min bm och läkare kollat på kan alla orsaka missfall eller är på annat sätt olämpliga att ta under graviditet. Så jag har fått rekommendationer om att leta upp huskurer av alla de slag och tror jag testat de flesta: kaffe (i den mån man kan dricka det som gravid), lakrits och rödbetor är allt som jag fått rekommenderat att köra på och testat, eftersom det lär ha blodtryckshöjande effekt... har dock inte märkt av någon skillnad än, men testa duger ju alltid... Ni andra kanske stött på andra tips/huskurer? Jag är beredd att prova i princip allt för orkar inte med det här tillståndet längre...
Ja, som någon av er skrev så är det ju bra med motion, eftersom det också höjer blodtrycket, problemet är att man då lätt får blodtrycksfall eftersom ansträngningen på kroppen kan vara för mycket och det är det som händer för mig när jag går snabbare än i "mormors-takt"... Så jag försöker mig på korta, långsamma promenader runt parken, men ofta slutar det med att jag får sätta mig ner på en bänk eller till och med på marken för att inte åka omkull. Då känner man sig lagom dum... Folk måste tro att man är full som man vinglar på ibland... :) Men kontentan är att jag försöker röra på mig så mycket jag kan och har även fått tips om att göra lite rörelser med benen i sängen innan jag kliver upp, för att minska risken att svimma när jag väl reser mig upp. funkar väl hyfsat men utmaningen är att man lätt glömmer det när lilltjejen väcker en med skrik mitt i natten eller tidigt på morgonen... Då flyger man upp per automatik nästan och då har det hänt att jag bara tippar omkull igen.
Mitt blodttryck har legat i spannet 70/50-80/60 under de senaste kontrollerna och när övertrycket var nere på 70 så var min bm riktigt orolig då hon sa att det är bättre om det är lite högre så att det kompenserar för undertrycket. Förstod inte riktigt vad hon menade med det, någon annan som förstår bättre?
Okändgäst: Usch, fy att ha haft det så här i flera graviditeter. Starkt av dig att orka med! Hoppas att FK godkänner sjukskrivningen, det inger ju iallafall hopp att de godkänt dig för det i de tidigare graviditeterna, även om det var i kombination med annat. Det är så trist, men nu har jag börjat oroa mig även för detta, eftersom jag aldrig varit sjukskriven så här länge förut och det känns läskigt att ens ekonomiska situation ska vara så helt i händerna på någon annan och man själv inte kan påverka det på nåt sätt...
