Vi singelkvinnor som ska vill bli gravida genom insemination!

När beräknas miraklet komma? Såg i ditt inlägg att du har en son. Hur gammal är han?

Carrebarre: Ja det är skönt när man kan prata om det. Jag pratade med min mamma om det för ca ett år sedan när jag hade bestämt mig. Hon hade inget emot själva tanken men tyckte jag skulle vänta tills min dotter är äldre, typ 11 år. Så länge tänker jag inte vänta så jag pratar med vänner som stöttar mig istället. Sedan vet jag att min släkt kommer välkomna barnet när det väl växer i mig Min äl verkar dröja men kommer ju förr eller senare   

Lycka till Carrebarre!!!

Jag har äntligen börjat känna av att äl är på gång, tror jag åker på fredag eller i helgen om inte min kropp känner av den enorma stress och nervositet jag känner redan. Kommer nog flippa ur när det är dags. Gode gud. Ska packa väskan imorgon ifall vi sover över i Malmö prinsessan och jag, om jag ska packa när glad gubbe visar sig glömmer jag nog minst hälften. Är så rädd. Vågar jag verkligen...?

Mmmbop: Vad skönt att höra! Och vad kul med en tjej !

Tack Carrebarre . Är bara så rädd för hur barnet i fråga kommer reagera när h*n är större, om h*n kommer må dåligt av att inte veta om hela sitt ursprung. Jag har valt en öppen donator men h*n kommer ju ha många tankar innan dens 18-årsdag... Svårt beslut men jag tror min längtan är starkare än rädslan.Och du, varmt lycka till i morgon !! 

Härligt att höra Carrebarre!

Jag med mina tankar har lyckats skjuta på äl lite så kaaaanske att vi åker på söndag. Har kollat upp tåg- och busstider/priser och det verkar som om jag kommer ta bilen trots allt. Ställer den isf i Malmö och tar tåget över. Någon som vet om man hittar lätt i Malmö med bil? Tror det ska finnas en stor parkering utanför centralstationen. Ska skriva ut en vägbeskrivning innan dock. Har bara haft körkort sedan i juli så det känns lite "läskigt" att köra så långt och sedan in i Malmö,men hur svårt kan det vara ?

Hjälp! Nu har jag fått en glad gubbe och bör alltså åka imorgon! Men jag känner mig inte riktig redo... Dessutom är jag rädd för att köra tidigt imorgon bitti eftersom det ska bli nollgradigt, är rädd för halkan. Men inte lär det vara bättre väglag om en månad...Fas då kanske jag har vinterdäcken på. Hjälp, hur ska jag göra?? Måste bestämma mig snabbt ju... 

Jag är nog eg redo men blir bara stressad o lite rädd... Kör från Jönköping till Malmö,sen tåg över till Köpenhamn

Hej alla! Tack för alla peppande tankar, tyvärr hann jag inte läsa dem, bara ett par från miss Smillas. Känner mig sorgsen för jag sitter här utan simmare i mig, var inte helt redo utan väntar tills nästa månad. Vi åkte faktiskt, dock inte med bilen utan tog en nattbuss ner men ju närmare vi kom kliniken desto tyngre tryck över bröstet fick jag och väl framme utanför kliniken hade jag riktig ågren. Det hjälpte inte att min dotter började storgråta över att vi inte kommer vara själva längre... Eftersom jag inte var helt övertygad själv kunde jag inte övertyga henne om att det var rätt. På vägen till kliniken mötte vi de ena raglande danska männen efter de andra, alla fulla efter lördagsnatten. Det gjorde det hela ännu värre. Jag tänkte,undrar om han är donator? Eller kanske han? osv. Jag har ju som ni nog förstår efter mina senaste inlägg hakat upp mig på ursprunget och hur barrnet kommer ta det samt känslan av att barnet kan ha måååånga halvsyskon (genetiskt sett) och att man inte har en aning om vem man "skapat ett barn med". Var inte helt redo, måste bearbeta alla tankar och känslor och bli redo till nästa månad för barn vill jag ha!!!!  Får försöka intala mig att jag skapar ett barn själv... Alltså utan inblandning av en man... Hoppas på bra väglag i november fast jag har nog bestämt mig för att inte köra utan kommer nog ta tåget eller Swebus. Känns så surt att ha missat en äl!!! Och särskilt när vi ändå åkte dit!!!! Nästa gång vill jag bli glad när jag får den glada gubben,nu blev jag mest rädd och bara det säger ju sitt; jag var inte klar med alla tankar än.  Men det ska jag bli , har ju en månad på mig... Hur handskades ni andra med era tankar om de någonsin liknade mina?

Välkommen Mia therese!

Carrebarre:  Jag tror du har rätt, tankarna kommer nog inte försvinna eftersom inte omständigheterna runtom inte ändras men jag tror,och hoppas, att allt positivt vinner sas och att jag snart är helt redo (eller så redo som jag kan bli) och åker. Jag siktar faktiskt in mig på november

Annaloo: Jag hoppas att det mest är en rädsla som kommer ge med sig. Jag vet ju också att jag vill ha ett barn till och att min dotter ska få ett syskon. Att en pappa inte kommer finnas med i bilden är mest skönt med tanke på allt strul min dotter och jag gick igenom pga hennes biologiska pappa (om man får tänka så egoistiskt..).

Bra män som varar i längden växer inte på träd direkt så att jag kommer få göra en insemination om jag vill få fler barn är oundvikligt sas, gäller bara att jag lyckas se att fördelarna med det är fler än nackdelarna. Jag längtar verkligen efter att bli gravid igen och få ett nytt litet liv hos oss.