• Anonym (S.)

    Otrogen och gravid

    Jag har tabbat till det. Rejält!
    Livet är helt snurrigt och jag vet inte vad jag ska ta mig till.

    Jag är sambo med en underbar kille. Han är pappa till mitt barn som är dryga året gammal. Vi har varit ett par i 4 år och har haft det jättebra ända tills för att par månader sen.
    Då ställdes mitt liv på sin kant och jag gick igenom ett par jobbiga månader. Allt utan att jag upplevde att jag fick någon respons eller några tröstande ord av sambon. Jag började tvivla på min kärlek för honom. Var jag bara tillsammans med honom för barnets skull? Fanns det överhuvudtaget någon äkta kärlek kvar?
    Jag började helt leva för vårt barn.

    I samma veva började jag prata med en kille som jag varit bekant med ett tag. Han har ett barn som är ett par månader yngre än mitt, så där hittade vi massor gemensamt.
    Vi pratade flera timmar om dagen på MSN och tillslut träffades vi.
    Det ena ledde till det andra och vi inledde något av en affär. Alla känslor fanns där, från bådas sidor.
    Jag stod i valet och kvalet och visste inte alls vad jag skulle göra. Skulle jag lämna min sambo och ta bort min och vårat barns trygghet. Vad skulle hända med allt och alla? Vem skulle vårat barn bo med? Så otroligt många frågor och INGA svar.
    Allt mellan min och 'den andra killen' var väldigt mycket upp och ner. Ena dagen visste vi båda vad vi ville. Andra dagen så tvekade jag. Om och om igen!

    Vi hade sex. En gång.
    En gång, som visade sig räcka. Jag blev gravid.
    Killen blev glad, och ville mer än gärna ha barnet.
    Min första spontana känsla var abort.
    Fort, fort, fort! Bort med barnet och alla bevis på min idioti.
    Men sen började jag tänka. Barnet gjorde sig påmint konstant genom illamående och yrsel..

    Jag drog mig för att ringa till sjukhuset. Men tillslut gjorde jag det.
    Fick en tid för undersökning och VUL.
    Barnet var 7 mm långt, dvs vecka 6+4. Fick tid imorgon att komma in och få tabletter för att avbryta graviditeten och sen tabletter att ta med mig hem för att stöta ut barnet...

    Och det gör ONT! Mitt hjärta gråter. Min själ skriker efter barnet, men mitt samvete låter mig inte behålla det.
    Skulle jag stå ut med allt skitsnack som skulle pratas om mig?
    Hur ska jag kunna berätta för min sambo att jag är gravid, men att det inte är hans barn? Han som inte ens anar att jag träffat någon annan.. Hur ska våra föräldrar reagera?
    Hur ska allt lösa sig mellan mig och barnets pappa?

    Så otroligt många frågor. Och INGA svar.
    Det jag vet är att jag inte vill ta bort barnet, men att jag med största sannolikhet kommer göra det iallafall.
    Jag är feg.
    Och jag är ledsen.

    Vet att jag bara svammlar, men jag behövde få skriva av mig.
    Finns det någon som varit i liknande situation som kan komma med solskenshistorier?
    Jag behöver få höra att det löser sig, för i nuläget tvivlar jag på det...
    Jag VET att jag har tabbat till det, så det behöver jag inte höra igen.
    Jag var dum och otänksam. Gjorde allt som man inte ska göra. Men det är såhär mitt liv ser ut just nu.

  • Svar på tråden Otrogen och gravid
  • Annikamed2barn

    Ja du, vad VILL du göra innerst inne? Vill du leva med din sambo eller vill du leva med den andre mannen eller kanske ingen av dem? Du måste nog verkligen tänka efter hur du vill ha det och vara ärlig mot alla i din omgivning. Det är inga lätta beslut du har framför dig men jag önskar dig all lycka!

  • Catha82

    ja du, det du gjorde var verkligen dumt.
    Men är du säker på att du vill ta bort barnet?
    Din nuvarande sambo kanske inte är den rätta för dig då du sökte dig till en annan man.
    Om du tar bort barnet kanske du ångrar dig för resten av ditt liv och om det senare, säger inte att det blir så här bara OM, tar slut mellan dig och din sambo kommer kanske tanken på barnet du offrade för att rädda förhållandet gnaga dig sönder och samman.

    Jag säger inte att du inte ska ta bort barnet, det är helt upp till dig, bara frågar om du är säker.

    Lycka till.

  • Anonym

    oj viken såpa du hamnat i!! har inte direkt några råd, men en sak som jag tänkte på var, gör inget du kommer sedan ångra....vill du ha barnet så spara det, ,annars kommer du tänka på det hela ditt liv...

    stor kram till dig...

  • extremlängtan

    Även om du skulle ta bort barnet är det inte säkert att du klarar av att leva med hemligheten. Förr eller senare kanske du ändå tvingas till att berätta för din nv sambo.

  • Bea

    Vill du ha din sambo frågar jag?
    Vore jag dig och ville det så skulle jag berättat vad jag gjort och låtit honom säga sin mening. Jag tycker det är mest rättvist.
    Skulle du kunna leva med honom efter att ha gjort en abort utan att berätta något för honom?!

    Vad det gäller barnet så är det ju ditt beslut i huvudsak.

    Hur du än gör så kommer någon bli sårad. Inte en lätt sits.
    Jag önskar dig all lycka.

  • Fred

    Seriöst !!!!!!!!!!!!!!!

    En sån här grej kan du bara inte föra din familj bakom ljuset med.. gud vad förnedrande..

    om du inte pallar att berätta det vilket kanske är det bästa för hans mentala hälsas skull och för att behålla en vänskaplig rellation med din sambo för barnets skull så bör du göra slut med honom.. planera en separation på en förnuftig nivå..

    Det går inte att göra detta ogjort du måste stå för konsekvensen.. acceptera det faktum som är och gå metodiskt fram..

  • Anonym (S.)

    Jag vet inte längre vad jag vill, gällandes något.
    Sedan i september så lever jag i någon slags känslomässigt vakum.
    Känner inget. Orkar inget. Vill inget!!
    Vill bara sova och gråta..
    Det enda jag vet är att jag lever för mitt barn och att jag inte skulle kunna leva om det inte var för min underbara unge.

  • Catha82

    TS: ditt nuvarande barn kommer alltid finnas kvar oavsett om du stannar hos din kille eller inte. Men barnet i din mage kommer inte finnas kvar om du tar bort det och är du inte rädd att ångra det senare?

  • Anonym

    Låter jättejobbigt! Jag tror inte du kan göra abort och sen leva med det utan att berätta för din sambo. Kommer du inte alltid leva med ångest då? Har inga goda råd. Hur skulle du vilja ha det? om du får drömma och ingen blir sårad, hur skulle du helst önska att det var då?

  • Anonym (multipla)

    Ärlighet vara längst!
    Men det låter som om du skulle behöva komma i kontakt med någon kurator eller liknande för att ordna till allt det du mår dåligt för!

Svar på tråden Otrogen och gravid