Träningsnördar - här samlas vi!

Förstår dig även här! När jag träffade min man som 19 åring så vägde jag 47 kilo till mina 169. Lite i minsta laget, men jag är absolut inte höjd med 67-69 som jag väger nu. Fast jag har tappat två kilo sedan i söndags morse, så nu känns det bättre i kroppen i alla fall. När vi kom hem från den struliga tågresan till Göteborg förra veckan, så kände jag mig som en uppsvälld ballong. Jag samlar lätt på mig vätska när det är varmt, men nu har jag tappat mer eller mindre allt och det är underbart! Nu är det bara 6-8 kilo fett som ska bort.

Nu är jag glad! För några år sedan köpte jag ett par MBT-skor som jag inte kunnat använda. Som av mycket annat fick jag yrsel när jag använde dem. Nu har jag blivit såpass mycket bättre att jag faktiskt kan använda dem. Nyss under en promenad så kände jag att de även gjorde så att jag gick rätt med höften som jag håller på att rehab-tränar. Jag hade tänkt träna lite styrka när jag kom hem, men jag tror jag skippar det för att se hur kroppen reagerar på promenaden. Egentligen skulle vi ha varit på friidrottstävling imorgon, men barnen har samma förkylning som jag haft, så vi får vara hemma. Bra för mig som behöver träna, men jättetråkigt för barnen.

Vilka underbara män vi har!  Jag kan väl säga att den barnlösa perioden etsade ihop oss, vår relation blev ordentligt testad. Fast det var känslomässigt jobbigt att bli gravid med dottern nästan direkt med. Jag var sjukskriven större delen av graviditeten för utbrändhet av div olika orsaker, en viktig erfarenhet som gör att jag skyndar långsamt nu när jag försöker bygga upp min kropp igen. Vägen hit har varit väldigt lång med jobbiga år med värk och magproblem. För 3-4 år sedan kom jag på att jag är laktosintolerant och att det gett mig spänningar i kroppen. Nu har jag lyckats kurera magen så den i alla fall är skapligt bra och då kan jag ta tag i träningen igen.

Härligt att du kommit dit så du kan skämta om eländet. Ni ska se att ni snart med kan fira 19 år tillsammans...du är ju tio år yngre än mig (om nu siffran i ditt nick står för ditt födelseår) så ni har några år på er. Hoppas nu att ni inte behöver vänta allt för länge på ert barn.

Ops, nu blev detta en "svårt att bli gravid"-tråd, men för min del så bottnar mycket av mina problem både i barnlöshetens år och även i graviditeterna. Jag misstänker att jag fick en skada när jag födde sonen. Andra gången jag var gravid hade jag grym foglossning på den sidan som jag nu fortfarande har problem med. Antingen berodde det på sonens stora huvud elelr på epidralen som de satte fel. Jag har verkligen fått lära mig vilken komplex apparat ens kropp är. Ett besvär beror på en sak och ett annat på nåt annat, men ändå hänger det ihop på nåt sjukt sätt...ja för ihop med detta hade jag även min krånglande mage pga laktosintoleransen.  

Dettta ska bli spännande, för nånting hände i kroppen under den korta promenaden med MBT-skorna. Jag har en helt annan hållning nu och sjukgymnastövningen kändes inte heller lika. Det känns rätt och jag hoppas att det är det med...annars lär jag känna det i natt när jag inte kan sova.

Jag har varit nere på botten och vänt, men har med egen kraft kämpat mig uppåt och nu ska jag träna mig starkare än jag var innan jag föll. Det verkar kanske som att jag inte tränar så mycket, men så här mycket har jag inte kunnat träna på flera år. Ja förutom slalomen som av nån konstig anledning fungerar. När slalomsäsongen slutade klarade jag knappt att gå promenader ens. Under dessa åren har det gått upp och ner och för nåt år sedan kunde jag springa milslånga lopp, men så gick det ner igen. Fast nu har jag bestämt mig för att satsa lika mycket på styrka som på kondition för jag ska INTE ner igen den här gången...jag ska UPP!   

Gött!

Lite samma sak som när jag hittade en laktosfri god smörgåsost efter 2-3 år utan...det var nästan magiskt.   

Härligt! Ni har helt enkelt insett att man inte måste vara gravida själva för att bli föräldrar...och ärligt talat själva graviditeten är då inget att stå efter om du frågar mig. Det var bara ett enda långt orosmoment.

Haha! Det ligger nog nåt i det...i alla fall tills barnet lär sig att springa!   

Det känns helt okej i kroppen idag, så SKÖNT!!! I vanliga fall brukar jag vakna stel som en pinne runt fyra oförmögen att somna om. Det är största orsaken till att jag inte tränat så mycket före semestern är just det att jag inte orkar jobba om jag inte får sova ordentligt.

På tal om choklad...jag var med i viktväktarna för nåt år sedan och då insåg jag att en 200g chokladkaka var precis så många points som jag fick äta på en hel dag. De hade i alla fall förr en bok med alla livsmedel i och den gav en hel del aha-upplevelser. Numera läser jag alla innehållsförteckning pga jag är laktosintolerant och barnen allergiska mot jordnötter och soja, det är också väldigt lärorikt.

Ja och enligt min mamma som varit vv-konsulent så är en pizza från pizzerian ca 50 points och jag fick äta ca 22 pionts när jag skulle gå ner i vikt. Lägg sedan till dricka, godis och dylikt till den där pizzan. Fast idag kan jag inte äta vare sig pizza eller choklad och lika glad är jag för det. Tyvärr kan jag dricka dricka och det är min största last, men senaste veckorna har jag varit riktigt duktig. Jag tillåter mig att äta och dricka allt, men jag skriver upp allt i en bok. Det slinker inte ner saker så lätt när jag vet att jag måste skriva upp det.