Träningsnördar - här samlas vi!

Tack! Fast det är inte så mycket att lägga energi på nu, han är vuxen och lever sitt eget liv. Fast självklart så påverkar det mig, men det har det alltid gjort. Han är periodare och detta var inte första gången han gjorde så här, däremot första gången som allt föll på mig...och första gången som han fick tvångsvård med. Jag önskar att jag kunde vända det till träningsenergi och hoppas att jag en dag kan få utlopp för all skit som varit genom åren...och då tror jag att träning är rätt väg, bara att kämpa på och försöka få min kropp och mina muskler att fatta samma sak.

Just nu är det riktigt kämpigt, kroppen vill inte alls samarbeta, men i natt har jag i alla fall sovit skapligt...första gången på två veckor.  Jag har ännu ingen yrsel och tror inte att jag får det i första taget heller, men musklerna är spända och stela, jag tror att nåt hamnat fel igen av allt stenbärande och även av hantelträningen som jag försökte mig på efteråt. Det största problemet är att jag sover så dåligt. Fast positiv som jag är så tänker jag inte gräva ner mig, jag fortsätter se framåt med realistiska ögon.  

Du och jag får nog ta varandra i hand i hand för jag har samma problem, fast jag fuskar nog mer än vad du gör. Det känns som att mina 6-10 kilo spikat fast sig på mig...och det kan jag visserligen förstå just nu, men jag hoppar upp och ner som en jojo även när jag inte tycker att jag borde det. Jag har tänkt på vad jag ätit mer elelr mindre hela sommaren och har ätit bättre än innan, men trots det så har jag aldrig kommit under den vikt som jag höll nästan hela våren...jag skyller på sommarvädret...vilken tur att jag får börja vara i ishallen igen nu till veckan.  

Jag förstår inte hur man kan motivera sig att springa så långt som 21 km. Ännu värre blir det när man tänker efter hur långt hemifrån man kommer. Jag skulle kanske fixa det en gång bara för att bevisa för mig själv att jag kan, men inte gång på gång...Hur gör du Misskaos? Jag måste ha variation och det får jag inte alls här där jag bor.

Fast jag ska inte säga nåt, jag kan ju inte ens motivera mig till det enklaste just nu. Jag tror i och för sig att jag gör rätt som inte tränar just nu, jag måste satsa på att sova i första hand. Jag gör dock inte ens de stretchövningar som jag tror skulle hjälpa mig, men jag antar att tröttheten har nåt med det hela att göra.   

Har ni gått eller sprungit runt en sjö nångång? Då får man verkligen upp ögonen på hur långt det är. Jag är uppväxt vid en tillräckligt stor sjö för att det ska se riktigt långt ut runt den. Det är nio kilometer runt och om man då tänker att två varv inte ens räcker till så inser i alla fall jag HUR långt 21 kilometer verkligen är. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, du är grym MissKaos som orkar springa så långt. Fast när jag stod i cafeterian i veteran-SM så kom det fram en pigg äldre man som hade en maratontröja på sig från i år. Jag frågade honom om han hade sprungit 10.000 meter och nickade mot hans tröja. Jo det hade han gjort, men han tyckte det var lite speciellt och lite enformigt att springa på bana. Hatten av är allt jag kan säga...25 varv på en 400-metersbana när man är...ja jag tror över 70 i alla fall och ett maraton tidigare i år. Det är sanna förebilder det!

Ha en bra dag! 

Här får man välja mellan att springa i backig terräng i skogen eller inte fullt lika backigt på asfalt. Att det blir så ansträngande tar lite udden av det meditativa, det blir mer en kamp om överlevnad. Sedan bor jag dessutom på en mindre ort med få variationsmöjligheter. Fast nästa vår ska jag försöka mig på att springa igen, om jag nu bara kan komma igång med träningen som jag räknar med. Ska ta och ringa nu och kolla om det fortfarande finns platser kvar på yogakursen som börjar ikväll.  

Ja, det fanns platser kvar på yogakursen, så nu blir det yoga i några veckor framöver. Skönt att ha nåt fast, men det spörs om jag får ihop det när sonens hockey drar igång på allvar om några veckor...jaja det får vi ta då.

Jag håller med dig om att det är skönt med backar ibland, men inte varje gång. Ska jag kunna springa en lite längre runda utan backar så får jag åka in till stan och då blir det inte av...orten jag bor på är kända för sina raviner.  

Jag bor i Kil utanför Karlstad i Värmland. Visserligen är hela Fryksdalen väldigt backigt och smala Fryken är på sina ställen en bra bit över hundra meter djup. Det är ju bra för slalomen att det är backigt och promenaderna med men som sagt inte när man ska löpträna. I slalomklubben har vi många medlemmar som bor i Karlstad och nu på barmarksträningen så passar barnens föräldrar på att springa i spåret som jag brukar gå. De flesta som ger sig ut där för första gången kommer tillbaka och är överraskade över hur backigt det är.

Åh, ska ni åka till Grekland, vad härligt!  Hoppas ni får en riktigt mysig resa! Fast jag är inte det minsta avundsjuk för snart flyttar vi hem till fjället igen, dryga månaden kvar nu bara. Då ska jag passa på att promenera i lite värre backar än vår hemmabacke.   

Innomhusyoga var tydligen bättre än utomhusyoga, trots samma ledare...i natt har jag sovit bättre än jag gjort på länge, så skönt! Trots att jag öppnade på jobbet i morse så orkade jag äntligen ta itu med storstädningen av huset. Det är svettigt värre att putsa fönster, skura badkar och dammsuga i denna värme som plötsligt kom. Vilken tur att jag fick göra mig en liten tur till ishallen för avkylning.

Jag går en nybörjarkurs i allmän och fysisk tror jag. Vi är en grupp på åtta och det var riktigt skönt. .

Undrar om jag gör rätt som lagt ner all träning i väntan på måndagens yogapass? I natt sov jag inte riktigt lika bra och jag vill inte riskera att jag börjar sova riktigt dåligt igen. Nästa gång skulle vi få med oss ett papper med övningarna på så vi ska kunna göra dem hemma med...läskigt hur dåligt jag kommer ihåg vad vi gjorde.