Maria1982 skrev 2012-08-31 19:52:22 följande:
Det är så rörigt allting nu. Jag VILL ju träna och ta hand om mig själv men orkar inte just nu.
Ikväll har jag inte ens ätit nått...
Känns lite som "jag skiter i allt..."
Skulle jag sätta mig och skriva så hade det nog mest stått varför på pappret.
Och cancern i familjen är jobbig... Det har drabbat så många nu och nu är mamma också drabbad. Det gör att jag också ligger i riskzonen.
Jobbet är som det är... Jag måste bort och jag har gjort allt i MIN makt att komma där ifrån. Nästa steg är att sluta.
Sa faktiskt det till min man igår att jag är hellre hemma, arbetslös, än att behöva gå dit.
Det är så ostimulerande att jag blir knäpp! Lönen är det enda positiva.
Måste komma på vad jag bli när jag blir stor
Jag blev stor när jag var 35 år.
Du behöver ju inte skriva ner din verklighet, du kan skriva dikter, berättelser eller varför inte måla! Sedan ett sätt att komma ifrån en jobbig arbetssituation är ju att börja plugga. Jag har gjort så två gånger i mitt liv, första gången för att komma ifrån jobbet hos mina föräldrar (INTE bra att ha mamma och pappa som chefer när man är i sena tonåren
) och andra gången när jag fick tokspel på att vicka som lärare. Att plugga kan vara en skön paus.