Svartsjuk bonusdotter, orkar snart inte längre

Oj, tack för att min sambo och jag resonerar helt annorlunda.
Vi anser att ingen är viktigare än den andra, och ingen har fullständiga rättigheter till en person. Hade min sambos barn visat dessa tendenser har han nog tagit ett långt och allvarligt samtal med sina barn om hur viktigt det är att alla har samma plats, att alla har rätt till sina relationer och ingen relation skall ske på bekostnad av en annans.
Nej, jag håller inte med dig alls där. Barn som inte lär sig att ta hänsyn till andras relationer riskerar att bli rätt odrägliga som vuxna.

Vilket dilemma, du verkar ju göra allt för att ge flickan och pappan den egentid de behöver.
Vet du, jag tror att din sambo är smickrad av att vara mannen i flickans liv, därför ser han inte det, i mina ögon, osunda i det hela.

Så länge din sambo tycker det är OK, så kommer det fortgå och jag är rädd för att om du tar upp det, så kommer han uppleva det som avundsjuka.

Det är bara hoppas på att kronan trillar ner eller att flickan snart blir så vuxen att det blir andra intressen som tar över.

Det jag inte kan förstå det är när man påstår att Ts skulle vara avundsjuk. Jag hade reagerat på ett sådant beteende om jag hade sett detta bland mina vänner.
Hade det varit en nära vän så hade jag nog tom tagit upp detta på ett fint sätt.

Jag vet inte om jag tycker det är normalt beteende hos en 12-åring. En 12-åring kan vara väldigt litet ibland, behöva krypa upp hos sina föräldrar ibland. Men inte på det där ägandesättet. Det kan en 6-åring kanske göra, som inte förstår bättre.
Flickan är svartsjuk, vill vara den första kvinnan i sin pappas liv och är inte beredd på att låta någon annan dela den platsen. Det tror jag i varje fall

Stackars barn som tror att världen kretsar kring dom, de barnen får det inte lätt när de kommer ut i verkligheten. Där kan man verkligen säga att man curlar barnen.

I det här fallet så hade jag nog som vuxen förälder (det är ett samtal som föräldern skall ta) haft ett långt samtal om relationer och sagt att i det här hemmet finns det plats för alla, i mitt hjärta finns det plats för alla och jag vill kunna visa min kärlek åt alla, utan att någon blir undanknuffad. Så jag vill kunna krama om min sambo utan att du tränger dig emellan och jag vill kunna krama om dig utan att någon tränger sig emellan.

Men som jag skrev tidigare så tror jag pappan är väldigt smickrad av detta, medvetet eller omedvetet, han kanske trivs jättebra med att vara mannen i den lilla flickas liv.

Jag tror att man gör barnet en rejäl björntjänst genom att ge barnet makten hemma, för det är precis vad som har hänt, flickan har tagit den känslomässiga makten och det är hon för liten för att klara av.

Men jag undrar om Ts kan backa mer än vad hon gör, om hon inte ens kan få en hejkram när han kommer tillbaka efter en resa. Nästa steg är väl i så fall att degradera sig till hushållerska och skaffa en jungrukammare där hon skall veta sin plats.
Jo, jag kan nog vara ganska hård, men jag är så less på att man som ny kvinna mer eller mindre skall radera bort sig själv för att alla skall bli nöjda.
Jag har sett det på nära håll, jag har sett självständiga färgstarka kvinnor förvandlas till ett grått spöke pga ingen varit nöjd. Jag läser här inlägg efter inlägg hur många nya kvinnor gång på gång degraderas till ett något som inte är till besvär.
Jag läser gång på gång fäder som behandlar sina döttrar som små prinsessor och vågar inte vara förälder åt dom.