Jag har en flicka på 2 år som håller på att utredas för autism. Det känns nu som om hela mitt liv har rasat o att jag aldrig kommer att bli lycklig igen. Ni som har barn med autism. Hur är ert liv nu? Går det att få ett lyckligt liv även om ens barn har autism? Mvh Orolig o olycklig
Tack, alla ni som har svarat!
Jag känner mig väldigt rädd inför framtiden. Rädd för att aldrig riktigt lära känna mitt barn.
Jag har sedan hon varit liten funderat på om nåt är fel men ingen i min närhet har sett något annorlunda med henne.Hon har bl a inte verkat ha behov av närhet. Man får gärna pussa på henne o gosa men hon verkar inte bry sig så mycket?
Jag har läst dikten "Välkommen till Holland" o jag känner bara NEEEJ, jag vill inte till Holland!!!!
Befinner mig i chock o förstår inte hur jag ska klara detta. Har en sådan ångest.
Fortfarande bär jag ett hopp om att hon är normal (om än lite egen).