GPS-övervakar du din familj?

Ja, jag övervakar min son via gps. När det väl fungerar då, måste hitta en annan tjänst för det.
Jag vill ha koll på vart han är och lätt kunna hitta honom om det är något. Min man vill att jag ska lägga till honom också så att jag kan se vart han är men än har jag faktiskt inte orkat göra det.

Jag tycker det är bra för små barn om dom kommer bort. Då kan man se deras GPS position men när dom blir äldre tycker jag inte att det är en bra idé. Det är ju mycket enkelt idag också att bara ge barnet en smartphone med GPS att ha i fickan som man har installerat en app på.

men varför känner du behov av att övervaka honom? Litar du så lite på honom? Är det inte trevligare att ringa och fråga vart han är? Om inte annat så lär man ju barnen att dom kan säga sanningen och att man litar på dom..?

Men...Ah. Englas mammas problem var att Engla var opålitlig?

mena inte att hopp på.. undrar bara vad det är dom ger folk ett så stort behov att att bevaka vart andra är genom Gps nu för tiden.
Och det ända jag kan komma på, när det inte gäller SOS sammanhang, är att man inte känner att man kan lita på denne person. Vare sig den personen ifråga går att lita på eller ej.

Jaha oj. För mig är det fullkomligt självklart att föräldrar vet var deras barn håller hus. Det är inte integritetskränkande alls. Jag såg det snarare som en god säkerhetsåtgärd. Men detta förklarar varför så många småungar springer runt och vandaliserar på skolor och vårdcentraler sent på småtimmarna osv- Föräldrar tycker alltså inte att det är normalt att veta vart deras barn befinner sig? 

Jag litar på min man och vill inte övervaka honom. Den som ger sig på honom ångrar sig nog ganska fort. Jag däremot blev överfallen i somras under en joggingtur. Jag har sprungit samma runda i samma skog i 20 år. Plötsligt hände det alltså. Jag var helt skräckslagen och det blev höst innan jag vågade börja gå ut ensam igen. Nu tycker jag att det är jätteskönt att min man, hemifrån, kan ha koll på om jag skulle avvika från min vanliga runda.  

Jag har tre barn med autism, små barn. De två äldsta har precis fått varsin iPhone i vilken "hitta min iPhone" är installerad. Det finns också appar för att de på ett enkelt sätt ska kunna förmedla sig till oss. Ingen av de har kapaciteten att kunna redogöra för sitt hjälpbehov eller ta emot hjälp om de skulle komma ifrån oss. De har inte alls det tänket, är impulsiva och har svårt med språk/kommunikation. 

Om något händer, med oss eller med assistent i skolan, så att vi/de kommer ifrån barnen så behöver jag snabbt kunna spåra. Annars kommer det garanterat inte att gå bra. Kan inte fatta hur man kan vara så trångsynt att man inte förstår att behovet kan finnas... Det innebär inte att jag sedan sitter och kollar så att maken säkert är på jobbet exakt den tiden han sa.

Fast det behövdes ingen Gps för att veta vart jag eller mina 2 bröder befann sig när vi var tonåringar.. utan vi höll oss där vi sa att vi skulle hålla oss och gick vi utanför den så sa man till på ett eller annat sätt.
Skulle aldrig kunna sätta mig och kolla om gps:en säger att min dotter är där hon sagt att hon ska vara.
Så vad har hänt med att idag lära barnen att inte göra dumt, att hålla sig där dom sagt? Tillit från båda hållen?

Men det är ju inte riktigt samma sak. Där har du ju bett honom att hålla koll just för att det som hänt har hänt. Det är typ det samma som när jag jobba natt och gick genom centrum och uppför ett berg kl 01,30 på natten och pratade med min man hela tiden hem.
 

Ah. Nu tänkte jag på lite mindre barn om kanske är stora nog att gå ensamma till och från skolan eller mellan kompisar nära. 

Annat, jag skulle få om jag ville men jag har inte behovet (eller orken) att lägga tid på det.