• Maramina

    Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?

    M och M skrev 2014-04-13 13:35:18 följande:

    Vi har gjort utredning som inte visar något "fel". Jag fick börja med levaxin då jag låg på gränsen. Ätit i drygt ett halvår. Jag har en cykel som är 27-29 dagar, oftast 28. Jag känner av jättetidigt varje månad och får utslag på äl-stickor. Så ja, vad det beror på... Just nu har vi skickat in papper om IVF. Annars ligger mitt sista hopp i att tro på tankens kraft och tänka att jag redan har det jag vill ha smile5.gif


    Kollade ni även äggreserverna? För mig såg allt också bra ut tills AMH kollades och dom proverna tas inte alltid på alla kliniker
  • Maramina
    Galenpannan skrev 2014-04-20 10:14:53 följande:

    Hej, Detta är en tråd som dessvärre passar mig också. Vi har försökt bli gravida i 14 månader utan att något hänt. Vi har gjort utredning och inget är fel, så varför blir vi inte gravida? Varje månad, samma besvikelse! Hur tänker ni andra, när är ni beredda att "gå vidare"?


    Välkommen, även om det är tråkigt att fler ska behöva komma till den här tråden, önskar att det inte vore så svårt att få till det för de som längtar!

    För mig kom det en gräns strax efter att vi hade försökt i över två år när jag kände att nu fick det räcka. Jag ville inte fortsätta i vad för mig kändes som absurdum, jag kände att det blev för stor fokus på bebisverkstad, samtidigt som den familj som jag har, min man och min dotter blev allt mer lidande. Jag insåg att det gick inte att fortsätta så, att jag riskerade att missa min dotters uppväxt, om jag inte började leva mer i nuet. Vi hade köpt ett tre-pack med IVF-försök och hade två försök kvar. Så vi beslutade oss för att göra dessa två sista försök, och skulle det inte lyckas så skulle vi tillsammans försöka acceptera faktum och glädjas över det barn vi har. Men det verkar som om vi inte behöver acceptera det, andra IVF:en lyckades och jag är nu i vecka 31.
  • Maramina
    Chasingdreams skrev 2014-04-20 20:49:04 följande:

    Jag har också bestämt mig för att gå vidare efter 14 försök... Mest för att jag känner att tiden rinner iväg och det frestar på mitt psyke rejält. Är det så att vi inte kan få fler barn vill jag få reda på det nu så jag får försöka acceptera det läget. Samtidigt är det jobbigt med utredning och behandling, för tänk om det inte fungerar. Jag tror dock att set är viktigt att man får ta det i sin egen takt. Jag har även börjat vara lite öppen med barnlösheten bland kollegor och vänner för att slippa frågor.


    För oss var utredningen och behandlingarna lite av ett "slut", med behandling kunde vi ändå säga att vi hade gjort vad vi hade kunnat. Jag tror att hade vi inte valt IVF så skulle jag med stor risk på sikt suttit där och tänkt, "tänk om". Men så kändes IVF:erna också som om vi lämnade över ansvaret till kliniken och vetenskapen som en sista utväg. Och då ca 67% av alla par som gör IVF lyckas på tre försök så kändes det som ett bra val, trots kostnaden. Och med facit i handen...
  • Maramina

    Galenpannan: Hos oss hittade de fel hos både mig och mannen. Så dottern är mer eller mindre ett mirakel... Egentligen så skulle vi ändå velat försöka ett tag till, men då skulle vi inte fått köpa ett trepack. Kliniken gjorde ett undantag för oss förutsatt att vi satte igång med IVF:erna omgående. Vid det laget hade vi försökt själva i 17 månader.

  • Maramina

    Galenpanna: Säger läkarna att det är psykisk orsak till ert uteblivna plus? Det var det konstigaste jag har hört på länge av någon inom branschen! Men inte kan det väl vara mer en idiot till läkare som säger det i så fall? Skulle det vara så "enkelt" som psykisk orsak så är det ju enkelt att fixa det: semester, varva ner, massage, yoga, pilates, meditation, kurator och liknande, och vips så är man gravid! Varför skulle landstingen lägga ner en massa pengar på IVF: er om lösningen vore så enkel? Det är ju inte direkt så att landstingen har stora överskott! Och det är konstigt att kvinnor blir gravida trots att de lever under hot, i krigstider, vid våldtäkt osv osv. Du får ursäkta, jag har svårt att tro på den anledningen! Då tror jag absolut inte att vårt senaste IVF skulle ha lyckats då jag mådde inte alls bra då. Bland annat så började jag med behandlingen när min man var på tre veckor lång tjänsteresa. Samma dag han åkte fick jag hög feber, frossa och mer eller mindre sängliggande. Samtidigt så hade jag ju dottern att ta hand om, jag var ny på jobbet, ett jobb som jag inte trivdes alls med, jag vaknade med ont i magen varje vardag som jag skulle till jobbet, stressad över allt nytt jag skulle lära mig på nya jobbet, stressad över de långa dagarna som dottern fick vara på förskolan, stressad för att jag inte hann med, stressad för att jag blev sjuk mitt i allt... Men vi lyckades, och vi har även tre ägg i frysen...

    Tyvärr har jag ingen statistik för lyckade IVF för de som man inte har hittat några fel på, men logiskt borde den statistiken vara högre än den jag nämnde innan, att 66-67% av alla par som gör tre försök lyckas. Och då i denna beräknin så är även de med svårare problem, med små möjligheter att lyckas, medräknade.

  • Maramina
    Galenpannan skrev 2014-04-21 17:32:02 följande:

    Maramina; jag tror heller inte på den psykiska aspekten men vi har fått höra det av två gyn/fertilitetsläkare, en allmänläkare och tre barnmorskor. Men vårt landsting bekostar också nara ett IVF! Jag hoppas på bra möjligheter för oss!

    Men något är ju galet när inget händer.

    M och M: tack, det är fruktansvärt. Han föddes i v. 40! Vi måste också överlägga ett trepack!


    Kan du inte vända dig till dom och be om vägledning för vad ni ska göra åt saken om det är så "enkelt"?
  • Maramina
    jamka skrev 2014-04-22 17:13:28 följande:

    För en stund sedan, på dag 32 testade jag mig och .....jag är gravid!

    V. 4+3. Men jag vågar inte att glädja mig och varje gång jag går på toa förväntar jag mig att se blod! Jag har svårt att tro att den här gången det går vägen efter mina två missfall, det senaste i december 2013 i v.12.

    Blir det missfall för tredje gången eller tredje gången gillt? Det är fråga. Jag tänker inte berätta runt om detta, det blir bara ni, min man, min son och min syster som ska veta.


    Stort grattis! Nu måste det lilla livet ha kommit för att stanna.
Svar på tråden Någon mer med svårigheter att få till ett syskon?