Orkar man med en tvåa?

Jag upplever att syskon är den finaste gåva man kan ge sitt barn. Även om jag och mina två syskon inte umgås jätteofta eller pratar i telefon eller så och långa perioder levt helt olika liv så har vi alltid varandra, vi kan alltid lita på varandra, det är fantastiskt att ha så totalt samma referensramar med några osv. Och jag håller helt med om argumentet att ha syskon att dela bördan med när föräldrarna blir äldre, jag har sett på mina föräldrar hur viktigt det varit.

Mina barn är bara 2 och 4 år men oj vad nära de står varandra och de kan ställa sig och kramas helt plötsligt och hjärtat bara smälter (sen bråkar de minuten senare förstås men det gör ingen skillnad, närheten och bandet finns där, alltid).