lilla juni 2014 tråden.

ja det är nog läskigt för alla. planerade eller ej. det är ju en stor förändring och mycket som händer. jag vet att jag också känner så där till och från. vi var ju ändå klara med studier, hade jobb och hade gift oss och barnet var väldigt planerat men ändå så är man ju rädd. ibland kan jag också känna att jag inte riktigt är klar med mitt liv då jag bara är 24 men ändå så känns det bra. som du så har jag längtat efter barn i flera år och nu var det dags

Ja det är första. Jag och maken hade vårt sagobröllop i juli och direkt då började vi försöka. Så detta var första och väldigt efterlängtat. Men som sagt alla är nog oroliga. Det är överväldigande. Såg en tråd med någon som gjort ivf och nu skulle göra abort. Så det stämmer nog det du säger. Det kommer kännas bra men oron kommer nog finnas kvar länge oavsett om det är planerat eller ej.

jo och många i denna tråden verkar ha barn sedan innan också. eller i alla fall några. för oss är det i alla fall första. som vi egentligen skulle satt igång med i april med avvaktade lite för att få ordning på ekonomin ytterligare.
men som sagt det blir omtumlande och en hel omställning även om de är planerade. maken fick typ panik. haha. men vi har ju en ganska stor buffert sparad som hjälper oss en hel del. och två heltidslöner underlättar ju. man minns ju att man hade rätt lite pengar när man pluggade men jag tror verkligen inte att det är omöjligt för er. man får ju göra det bästa med dom medel man har. och att klara er tror jag verkligen att ni gör. man får leva lite snålt helt enkelt.
men hur stort bor ni och så då?

det låter jobbigt men det verkar ändå som att ni har en bra plan. och efter sex år så känns det ändå lite som en solskenshistoria trots er situation eftersom ni lyckades få det ni verkligen vill ha. och händer det sådana där saker som man inte kan råda över så är det ju inte ens eget fel och ofta inget man kan göra något åt. jag tror ni kommer klara det där galant och att ni kommer få en underbar och frisk bebis. :D

jobbigt för dig. är du bara illamående eller kräks du också?
jag hade nästan hellre kräkts än att ha illamåendet som sitter i som ett grått moln över en hela dagen. sjukt jobbigt.

haha you and med both. filmjölk är en väldigt bra kompis, apelsinjuice och satsumas. ;) mycket kallt med andra ord.
Det roliga är att man känner verkligen bara för en sorts mat. allt annat får man avsmak för och blir illamående bara av att tänka på.
typ i lördags skulle vi ut och äta och maken ville ha pizza eller något, men jag ville bara ha kött. inget annat så gick runt halva stan för att hitta det för mådde illa av tanken på något annat.

jag tror nog egentligen inte att det sitter i huvudet utan jag tror att vi blir sugna på det vi behöver och avsmak för det vi ska äta mindre utav.

åh vad roligt. jag måste dock vänta ett par veckor till. jag räknar mer ner till torsdag och v.8 nu. hihi

okej då är det kanske inte så roligt. men då håller vi tummarna för att det gått bra och att det blir en rolig sak för att du kommer få se ett pickande hjärta. det håller vi på.

vi håller tummarna för dig.