Osäker till tusen..

De tre senaste månaderna har jag klockat min mens och den har kommit den 22 varje månad och natten till lördag den 9 november så låg jag med en kille på fyllan. Båda var med på noterna då om vad som kunde ske när man kör oskyddat (dumt! Jag vet!). Hade inte en enda tanke på dagen efter piller av nån anledning heller...
Jag kände hela lördagen och ända fram till i fredags att det har spänt i nedre delen av magen.

I torsdags fick vi en tid till att sitta ner och prata om det och vi kom båda fram till att (vi har ett varsitt barn sen tidigare relationer) ett till barn är inget vi önskar just nu. Jag vet inte ens om jag är gravid eller inte då det känns lite för tidigt att testa (BIM-5). Jag frågade honom ifall jag var gravid om han kunde följa med och göra en abort och han sa att det kunde han.

Men min reaktion till andra aborttrådar här så finner jag mig gråtandes av förtvivlan. Jag är emot abort men tiden är långt ifrån rätt då det är massa andra saker runt omkring som måste tas tag i innan jag får ett till litet liv att ta hand om. Jag är helt inställd på att göra en abort. Men varför gråter jag? Jag vet inte ens om det finns nån där inne heller.

Killen är ingen jag känner så väl, men vi ses och pratar till och från och vi är inte ute efter något förhållande med varandra heller.
Känner mig lätt vilsen.
Ville nog bara skriva av mig men lämna gärna en rad eller två om ni har något klokt att komma med.