Följas åt IVF? känner mig ensam

Jag har bara varit inne i IVF karusellen ett tag .. Känner dock att de är många som är + 30 och jag känner mig lite utanför då jag är 23 år.

Jag och min man hade bara försökt i 3 månader, dock har han haft cancer och kan ej få barn på egen hand så de hade rekomenderat honom att när vi väl var sugna så skulle vi söka omedelbart pga det tar tid.

Vi sökte i dec 2012, fick komma på info jan 2013 och skulle startar med korta metoden (p-piller för min del, sedan sprutor). Tyvärr var det fullt på avdelningen och de ville att jag skulle gå ner lite i vikt och komma tillbaka i aug. Fick då starta i aug, 10,6 kg lättare 84,4 kg) .. Fick ta sprutor i 8 dagar, på äggplocket fick de ut 9 ägg var av5 befruktades. Ett sattes tillbaka i aug som blev missfall.

Den 21 nov gjorde jag mitt första fet (fryst embryo transfer) och i onsdags plussade jag.

Jag är livrädd hela tiden, jag är så rädd för missfall igen. Dock plussade jah inte sist,men det sticker molar typ i magen som mensvärk. Men just nu får man väll försöka vara glad att det äntligen blev plus.

Lite fördelar med att vara ung i Örebro iaf är att jag ibte betalat för ett enda läkarbesök, annars kostar alla besök 250 kr och det är många besök kan jag lova dig.

Nackdelar är att i Örebro klassas jag då som "barn" eftersom jag är under 25 år, men jag tycker att det är sjukt att så många surtanter till barnmorskor har påpekat det.

Förlåt för ett långt inlägg, men jag hittade din tråd precis när jag satt ensam och tänker och tänker ..

Varför gör ni IVF? Kram till er

Jag och min pojkvän har precis börjat våran IVF. Jag ska köra den långa metoden och kommer börja spraya 28:e december. Ägg plock blir väll runt v 4. Jag är super nervös och hela min vardag påverkas just nu av detta. Vi har en dotter på 2 år, som vi har fått på naturlig väg. Men i november 2012 och januari 2013 fick vi utomkvedshavandeskap och jag fick akutopereras båda gångerna. Båda mina äggledare togs bort, och nu kan vi inte få syskon naturlig väg.

Jag är 24 och min pojkvän är 22.

Jag har massor av funderingar, och mina känslor bubblar över. Jag följs gärna åt. Det skulle betyda mycket att få prata med andra i samma sits!

Hej, i Örebro finns det alla möjliga regler .. Man ska ha bott tillsammans på samma adress en viss tid, varit tillsammans en viss tid osv. Skönt att man slapp det som tur var :)

Aha okej :) lycka till :) de sa till mig att det är ett stort plus ju yngre man är :)

Så är det här också, som tur är så uppfyllde vi kraven :)

Ja det sa dom till mig med, och när jag gjort vul så har dom tyckt att allt sett jätte fint ut och att jag kommer ha många fina ägg att plocka. Så jag håller tummarna inför imorn :)

Gu vad roligt :) jag håller verkligen tummarna :))

Tack

Jag vet inte hur jag ska tänka, hör ju bara massa positivt hela tiden, men läser bara negativt typ här på fl :(

Låter på dom i ackis att det ska gå vägen.. men samtidigt vill jag inte ha för höga förhoppningar då besvikelsen kommer vara megastor om mensen kommer...

Fast det kanske är bättre o vara jätte positiv än o bli besviken om det inte skulle bli plus, än o gå runt o vara likgiltig eller negativ :/ hoppas ni förstår vad jag skrev xD

Gjorde / tänkte du nåt speciellt inför ditt plus??

Jag hade för höga förhoppningar på första omgången, och det ångrade jag då.. Det är nämligen så jag två reportrar skriver en artikel om mig och min man ang våran IVF resa och då vill man ju att allt ska gå enligt planerna. Tyvärr fick jag (utsökta infon, blodbad på ruvdag 12) och tur var väll det för jag visste då hur testet skulle se ut.

Denna gång var jag mycket osäker, jag hade en känsla som sa att det var neg då jag inte hade ngn symptom. Men jag var hellre neg än plus :)

Jag var stenhård under varje ruvande, i Örebro skulle man leva som en gravid kvinna ett visst antal veckor innan ET och FET. :)