Det bästa du göra är att bara vara där för henne. Ring då och då, bara för att säga hej och låt henne prata av sig om hon vill, annars bara säga hej och visa att du finns där.
För oss när vårt nyfödda barn dog var vårt största stöd en vän som bara kom hem till oss och hängde med oss. Liksom deltog i vår sorgliga vardag. Åt middag hos oss, satt och glodde på tv. Det var så skönt att det fanns någon annan där, någon utanför vår bubbla, någon som ändå påminde oss om att det fanns ett liv där utanför. Dessutom någon som också kunde hjälpa oss att vara med storebror.
Det var många som frågade om de kunde hjälpa oss med något, men vi kunde aldrig komma på något. Det mesta måste man ändå göra själv. Det som betydde mest var de som vågade fråga och orkade lyssna, som inte blev rädd för sorgen och gråten.
Säg inte till dem att de är starka, för man känner sig inte så, och man vill inte vara stark. Säger du att de är starka tar du liksom ifrån dem "rätten" att bryta ihop. Det är en sak att säga att de kommer ta sig igenom det, för det gör man, men inte genom att vara stark.
Vi fick mycket blommor, och de var jättefina, och vi fick också lite andra saker som kändes väldigt värdefulla. Små nallar, änglar, sånt man kan spara som ett minne, men inte för stora grejer.
I det praktiska antar jag att det är så olika, för mig var vardagssysslorna en terapi, jag ville inte att svärmor skulle städa eller diska eller så. Däremot var det väldigt skönt att någon kom och ägnade tid åt storebror, och om någon sa att vi tar med oss hämtmat och kommer och käkar hos er, utan krav, utan att man måste göra saker, bara hängde med oss så var det jätteskönt.
Bara lyssna, var lyhörd, och försök se vad hon vill. Jag är säker på att ditt stöd kommer betyda jättemycket för henne för en lång tid framöver.
Och för en "present" i nuläget, ge dem en fin enkel ljusstake eller en liten lykta med ett fint ljus till som de kan ha tänt för den lilla. Vi tände en lykta för vår kille när vi kom hem, nu tre år senare tänder vi den fortfarande ofta och tänker på honom....