Paulie00 skrev 2014-04-14 10:24:56 följande:
Han är så "hemmablind" att han inte ens hör ibland att ungen skriker och pratar högt. Jag har en otroligt utvecklad hörsel och jag HÖR att han skriker och pratar högt. Så det blir ett stressmoment för mig också att han INTE hör det jag hör. Låter knasigt kanske... Men jag får nog acceptera det du säger. Det är hans ungar och inte mina barn. Jag och min kille pratar mycket och är på god väg. Men det är nog inte lätt för honom heller då han kommer från en relation (med ungarnas mamma) där hon inte brydde sig om någonting. Och så är det iofs fortfarande. Ungarna får göra vad dom vill hemma hos henne. Tack för dina ord! Ska försöka att inte vara hård mot mig.
Förstår att det blev lite motsägelsefullt. Jag blir mest chockad. Och börjar darra!! Men i slutändan är det oftast jag som agerar och "gör något åt situationen". Kan nog säga att vi är lite synkade där killen och jag. För att i andra stunden så är det HAN som agerar och jag blir paralyserad. Kanske är normalt att man blir paralyserad och darrar. Jag vet inte...
Det svåra med bonusbarn och egna föräldrar... du har liksom inte valt dem utan de har blivit tilldelade dig.
Jag har också svårt när ljudvolymen drar iväg. Det är inget konstigt såvida du inte är hyperkänslig.
Jag tycker inte det är fel att påpeka (gång på gång) att här pratar vi med små bokstäver. Få sonen att reflektera över hur andra låter/beter sig och att man måste anpassa sig efter situationen. Men du har det inte enkelt som har en jag-hör-inte-ser-inte-pappa till barnen, och en mamma som...
Tänk på att du bara har ett liv och måste du kämpa lite extra för att få det så du mår bra - go for it, även om det betyder att du får axla en föräldraroll till någon som inte är din unge.
