Tycker inte om ena bonusbarnet. Är det fel på mig?

Jag förstår precis hur du känner. Just nu sitter jag i soffan och är nära på att börja gråta för att min bonusson och hans två kompisar levere rövare, skriker och gapar och fastän min sambo sagt till dem att de ska gå någon annanstans om de inte kan vara tysta så fortsätter de.

Vi har bott tillsammans i två år och har bonusen varannan vecka och varje vecka innan han kommer hit så får jag ont i magen. Veckorna han är här är det krystat och ofta blir det tjafs mellan sambon och mig då jag helt enkelt har väldigt svårt för av att ta hand om en annan persons barn med allt vad det innebär i att städa och alltid anspassa mig. Jag känner mig som om jag bor ihop med någon som inte alls förstår mig på och som jävlas genom att stöka ner och väsnas.

Jag har dessvärre inga gemensamma intressen med pojken och han är väldigt tillbakadragen så vi får ingen kontakt vilket så klart bidrar till att det känns så här jobbigt. Hur känner du det inför barnen? Har ni en bra kontakt?

Jag känner att han lyssnar på mig men det är som bortglömt efter några minuter och jag vet att han är ett barn som glömmer lätt när npgot annat händer,  men jag kan verkligen inte släppa det. Jag bygger upp irritation och sen blir det gråtfest.

Det var ett tag sedan du postade, hur känns det nu? Har det blivit något bättre? För mig går det verkligen upp och ner. Just nu är det ner som du kanske märker...Hoppas det är bättre hos er.