Missfall i vecka 21 - någon annan som upplevt sent missfall?
I mitten av mars förlorade jag vår lilla pojke i vecka 20+4 i vad som medicinskt kallas ett sent missfall. För mig och min man var han redan ett litet barn. Veckan innan han kom fick jag en liten blödning och det visade sig att jag hade börjat öppnas och hinnsäcken buktade ut. Efter några dagar i strikt sängläge blev jag igångsatt då läkarna bedömde att det inte fanns någon chans att bebisen skulle kunna stanna inne länge till.
Tiden efteråt var självklart tung med många tankar och frågor. Det visade sig att jag hade haft en lätt begynnande infektion (chorioamnionitis) i fosterhinnorna och det var förmodligen orsaken.
Nu har jag börjat jobba igen och inser att ingen riktigt förstår vad jag har upplevt. Många försöker trösta genom att ta upp hur vanligt det är med missfall, att det är sånt som händer och att det säkert går bättre nästa gång. Men för mig känns inte detta som ett missfall utan som om jag har förlorat mitt barn. Har också haft ett missfall i vecka 11 för ett år sedan vilket inte går att jämföra med det som hänt nu. Som väl är har vi en son, 3 år gammal, sedan tidigare, en riktig glädjespridare som inte tillåter att sorgen tar över allt.
Är vi flera som har upplevt sena missfall? Hur har det gått för er sen?
