Ett brev till min son

 Älskade Gabriel.  Förlåt! Förlåt mig verkligen. När du var ett embryo så ville jag abortera.snälla! Jag menade verkligen inte dig!Det jag menade var att ta bort situationen.Men jag förändrade tänkesättet och lårde mig att leva med den. Nu fokuserade jag mig på DIG och du blev mitt barn ♥ Jag förstod att du var min älskling. Du är mitt barn som jag älskar lika mycket som jag älskar dina syskon.Jag fick se dig, känna dig och höra dig.Jag var så glad och förväntansfull.  Vi väntade på dig.  Jag såg bilder framför mig, när du ligger i min famn, jag får pyssla om dig, känna din lilla kropp, lyssna på dina andetag, myser, ger dig kärlek, se dig njuta och somna lugnt där i min famn.  Att acceptera det faktum att du fick lov att gå vidare innan mina förväntningar slog in, är ett kliv som känns omöjligt att besegra.Du fattas mig!!!  Min älskade Gabriel. .Lova mig att ha det bättre där du är,möt mig den dagen jag kommer till dig.Du kommer alltid att finnas hos oss.Vi älskar dig oändligt mycket.Sov så gott min prins ♥ Kära hälsningar /mamma