Lyckad medicinsk abort v6

Hej, jag skriver det här inlägget för att lugna många av er där ute som står inför en medicinsk abort, precis som jag gjorde för exakt 17 dagar sedan. 

Den 6 maj fick jag reda på att jag var gravid i 6:e veckan, det hände av ett rent slarv, jag hade gått på minipiller sen jag förlorade oskulden för fem år sedan. Plötsligt fick jag för mig att sluta med dessa då jag fått höra av en nära bekant att det var farligt och rent utav kunde leda till att man aldrig kunde få barn om man åt dessa i över 5 år. (Så självklart slutade jag på minuten med minipillerna!) Något som jag senare fick lära mig var totalt påhitt av barnmorskan. Hur som helst, jag glömde helt enkelt av att jag inte var skyddad längre, och hade oskyddat sex ca 2 gånger med min sambo sen 4 år tillbaka. 

Jag tog tre graviditetstest på en och samma dag då min mens varit försenad ca en vecka. Fick panik och grät, hatade mig själv och tyckte jag var den mest oansvarsfulla människan i världen. Var verkligen inte redo för barn! Min sambo stöttade mig i vilket beslut jag än ville ta, men någonstans visste jag att  inte han heller kände sig helt redo, även om han egentligen är i en bättre livssituation än jag. Vi kom väldigt snabbt fram till att vi skulle göra en abort. Varefter jag genast började läsa på internet om hur en medicinsk abort går till och andras erfarenheter av det. Kan ju säga att när jag fick komma till barnmorskan två dagar senare på onsdag så var jag fullkomligt livrädd och helt säker på att detta skulle bli döden. Att göra en abort skulle bli slutet på mitt liv. Så blev det inte... 
Hos barnmorskan fick jag först svälja en tablett som skulle sätta igång aborten och sedan övertalade jag henne att jag skulle få någon smärtlindring med morfin i med mig hem då jag skulle göra en hemma-abort och jag ville vara på den säkra sidan. Samma dag (onsdag) som jag svalt den första tabletten hände inget. Torsdag började jag dock må illa på morgonen innan jag hann stoppa i mig nå mat och fick springa på toan och spy lite. Mådde direkt bättre efter att jag ätit frukost dock. Natten mot fredag började jag blöda, kände ingen smärta alls utan det enda jag märkte var en rikligare "mens". Mot morgonen hade blödningarna avtagit rejält. 

På fredag morgon mådde jag också lite dåligt, behövde dock inte spy då jag skyndade mig till kylen för att stoppa i mig lite frukost. Sen vid 10 var det dags att ta de fyra vaginala tabletterna jag fått med mig hem. Nervös och rädd som satan var jag men det var ju bara att få det gjort!  La mig ner i sängen med en massa bra filmer, serier och gott efter att jag tryckt in tabletterna så långt upp jag bara kunde. Blödde lite fortfarande under tiden jag gjorde detta med det gjorde bara att det var lättare att stoppa in tabletterna :) Efter ca 40 min fick jag pyttelite mensvärk, vilket gjorde att jag fick panik och direkt tog morfintabletten. Efter ca 3 timmar tyckte jag att det var konstigt att jag inte känt av någon större smärta, så jag gick upp på toa för att se om något hänt, då ramlade de ut några blodklumpar i toan och blödde som en riklig mens. 

Nu är det ju svårt att säga hur ont det hade gjort utan morfin tabletten men jag mådde då prima under hela dagen. Behövde inte alls ligga i sängen som jag trott utan jag kunde städa, dansa (Tyckte det skulle blöda mer haha) och var bara allmänt lättad och glad. På lördag var jag till och med på fest, även det för att jag var lite orolig över hur Lite jag blödde, hade ju förväntat mig att det skulle forsa ut blod så tänkte väl att alkohol skulle hjälpa till att få ut eventuella blodklumpar. Jag hade ju bara som en vanlig mens... Beslutet att dricka känns väl så här i efterhand mindre smart. En abort tar ju ändå på kroppen så den hade nog egentligen behövt vila...  

Dagen efter, Söndag, hade jag som en vanlig riklig mens, kunde sticka till lite snabbt i äggstockarna eller kännas som "hugg" i mensmagen någon sekund då och då under alla dessa dagarna, men inte värre än så. Det var mer lite obehagligt, mycket för att man var orolig. Söndag började jag också med mina minipiller igen och efter det avtog mensen rejält. Blödde pyttelite till ca tisdag sen hade jag LITE bryna flytningar i tre dagar ungefär. Så allt som allt tog min abort ca 10 dagar från första pillret till att jag slutade blöda och det var verkligen inget att oroa sig över. Jag har haft värre mensvärk och mensblödning än detta. Sen varierar det säkert från fall till fall, hur långt gången man är osv. Jag hade som sagt varit gravid 6 veckor + 3 dagar och "ägget" var ca 3,5 veckor gammalt.

Några dagar efter jag slutat blöda så tog jag ett graviditetstest som visade negativt vilket (som jag uppfattat det) ska tyda på att aborten varit lyckad och inga rester blivit kvar. Hade sex en dag efter att jag torkat helt tortt på pappret i två dagar. Det gjorde lite små ont men gick över snabbt och känns nu som vanligt :)

Mina tips till er som ska genomgå en medicinsk abort är:

Om ni är osäkra inför abort, lyssna på magkänslan och låt inte andra påverka! 

Var medveten om att de flesta historier om aborter här är skräckexempel, men det är väl bra att vara beredd på det värsta. Tänk dock på att det är olika för alla, hur mycket du än läser på kommer din upplevelse vara unik. 

Vill man vara på den säkra sidan, gör aborten på sjukhuset. Jag vågade inte säga något för att min barnmorska var så hemsk och kall och i princip övertalade mig till att göra den hemma, men stå på er tjejer om ni är oroliga!

Låt er inte påverkas av alla troll på den här och andra sidor som är emot abort, det är ert val och det är bara en cellklump om man gör en tidig abort, inget barn, man vet inte ens om det hade överlevt i alla fall! Ska man tänka så är varje ägglossning som inte blir befruktad ett mord! Man vet själv vad som är bäst. Läs inte heller om någon annan som ångrat sin abort om ni redan bestämt er, det kommer bara få er att må dåligt och bli oroliga i onödan.

Om ni ändå vill göra en hemmaabort. Be om att få tabletter som innehåller morfin eller dylikt men tänk på att vaginaltabletterna tar olika lång tid för alla innan dom sätter igång, så vänta lite längre med att ta tabletterna än vad jag gjorde om ni bara har en tablett. Ta den om/när det börjar göra ont.

Om ni börjar blöda efter första tabletten verkar det av vad jag har läst vara ett gott tecken på att aborten kommer gå mer smärtfritt, men detta är bara en "trend" jag snappat upp av andra som skrivit sin historia och behöver inte stämma. Det är i alla fall helt normalt att börja blöda redan efter första tabletten.

Klandra inte er själv över det som hänt, även den bäste gör misstag. Var 4:e graviditet slutar i abort.

Mitt sista tips är, ha inte sex innan ni slutat blöda/ha bruna flytningar Helt. De kan leda till en farlig infektion!

Till sist vill jag även säga att jag inte ångrar min abort, det var rätt val för oss och det var absolut inget att oroa sig över. En abort kan vara en livserfarenhet som man växer utav. Om ni har frågor så ska jag försöka kika in här då och då för att besvara era frågor! :)