Hej!
Jag är på ruvardag 6 och fick såna fruktansvärda "mensvärkssmärtor" igår på dag 5. Även hugg och kramp i livmodern vid ett tillfälle samma dag. Tidigare försök har denna smärtan kommit först runt dag 13 i samband med mensens ankomst. Är så sjukt orolig att vi misslyckas igen. :/ Ruvar på 2 st fyrcelliga ägg. Vårt bästa och sista försök. Finns det någon som varit med om detta, men ändå lyckats? Kram!
Hoppas verkligen med dig, kära vän! Själv vaknade jag med extremt illamående andra natten efter isättning, ringde och frågade om nåt var fel, dom sa att man omöjligt kunde känna något så tidigt, sen mådde jag illa resten av graviditeten. Håller tummarna, och undrar varför det är sista försöket?
Lycka till!
Tack snälla ni! 
Idag är jag på ruvardag 10.
"Mensvärken" höll i sig dag 5, sen dess har det återkommit snabbt, väldigt korta perioder. Ingen blödning eller andra direkta symtom heller. Klantig som jag är så tjuvtestade jag igår på dag 9 och det var givetvis negativt. Jag har läst att det är för tidigt för att få ett hundraprocentigt korrekt svar, men oron kommer ändå. Att man ska va så dum o testa för tidigt. Skapa en massa oro, kanske helt i onödan. Nu sitter man här och tror att hoppet är ute. Vårt sista försök dessutom. 
Japp *räcker upp handen* hade mensvärk från drygt RD 4 och framåt, jag trodde mensen skulle komma förtidigt och jag var helt säker på att det var kört eftersom jag följde samma mönster som alltid innan mensen.
MEN, jag var gravid istället och plussade! Mensvärken var i detta fallet livmodern som börjat växa redan men det känns ju exakt samma som vid mens, ingen skillnad. Sedan höll sig mensvärken i i flera veckor framöver och jag trodde många ggr jag skulle få missfall. Idag är jag i v 31.
Så ge inte upp! Håller alla tummar för er att ni ska lyckas!
Tack för din omtanke! Som svar på din fråga, det är vårt sista gratisförsök. Sen vet jag inte hur mycket mer jag orkar och oron för hur man ska bekosta eventuellt kommande försök finns ju där hela tiden. Min partner försöker förklara att vi tar det när det kommer, men jag som person oroar mig ändå. Jag får väl helt enkelt lita på honom att det löser sig. Vem vet hur många försök det kommer ta, om det ens lyckas? Jag är så otroligt frustrerad över att vi aldrig fått ett plus på stickan, trots 5 års försök på naturlig väg och inte heller via 3 IVF. Jag vill bara få ett plus och få uppleva en graviditet. 
Det du nämner om illamående. Jag var illamående de första tre ruvardagarna men misstänker att det kan varit proggisarna som spökade. Något jag aldrig upplevt tidigare under ruvning. Kram!
du får uppdatera sen. Alla plussar inte tidigt eller innan bim, tänk på det.
du får uppdatera sen. Alla plussar inte tidigt eller innan bim, tänk på det.
Vet att det är svårt, men håller med om att försöka ta det som det kommer. Jag hade också panik och trodde aldrig jag skulle ha råd att göra privat IVF, har inte särskilt stark ekonomi, men det liksom löste sig när det blev dags, man hittar sätt att klara sig när det är viktigt. Hoppas såklart du inte ska behöva göra fler, men tänk inte att det är kört om det inte lyckas nu - det är aldrig kört!
Vet att det är svårt, men håller med om att försöka ta det som det kommer. Jag hade också panik och trodde aldrig jag skulle ha råd att göra privat IVF, har inte särskilt stark ekonomi, men det liksom löste sig när det blev dags, man hittar sätt att klara sig när det är viktigt. Hoppas såklart du inte ska behöva göra fler, men tänk inte att det är kört om det inte lyckas nu - det är aldrig kört!
Ruvardag 12 och inget händer här. Tycker mig ana en färgförändring i vagiatorresterna som kommer ut, lite åt det gulare hållet. Ganska rejäl huvudvärk (känns i kroppen som om en förkylning är på G) och har extremt ont i ländryggen. Trött mest hela tiden. Inga känslor av aktivitet i äggstockar eller livmoder alls. De kommande dagarna är ju då mensen kommit vid tidigare försök . Nu är det bara att bita ihop och ta en dag i taget. Tiden sniglar sig fram just nu.
Hur går det ts1 Bra hoppas jag
Jag blöder sen igår morse, inga enorma mängder utan precis som vid en vanlig mens. Inga klumpar, men färgen är klarröd, blandad med progesteron. Ingen mensvärk dock, det får jag alltid annars. Känns som om det är över.. Är det någon som vet om chansen finns att ett av mina embryon fortfarande kan finnas kvar? Jag har hört om kvinnor som får tillbaks två ägg och ett överlever, men vad händer då med det andra? Kommer det ut med en blödning, eller absorberas det av kroppen? Ska testa imorgon, men det känns hopplöst just nu.
Jag är helt förkrossad, vi som fick tillbaka två perfekta ägg! Mitt hjärta brister..
Usch blöda är alltid hemskt och ledsamt och automatiskt tänker man ju då också det värsta. Jag blödde vid två av fyra av mina FET-försök. Den ena gången gick det inte (utomkvedshavandeskap) och andra gången blev lillebror så det kan verkligen gå åt båda hållen trots en blödning, även om första tanken självklart blir "kört". Bra tecken är iaf att du inte har mensvärk också. Båda eller den ena kan mkt väl kämpa på fortfarande trots blödning.
Åh nej vad tråkigt för er TS, men jag hoppas de eller den ena iallafall hänger kvar. Blod behöver ju inte betyda kört. Stor kram
Tack för din omtanke Limaliie 
men jag har testat negativt med ett digitalt Clearblue nu på morgonen.
Det var inte vår tur denna gången heller.
Ånej. Kram. Jag vet hur hemskt det är att se det där förhatliga jäkla minuset. Luften går bokstavligen ur en. Tillåt dig att vara ledsen, arg, uppgiven och alla andra känslor som kommer välla upp det här kommande dagarna. Sedan när det börjar lägga sig lite har ni sommaren på er att först njuta av den och varandra och tillsammans komma fram till hur ni ska gå vidare till hösten. Förstår att det känns nu som att du inte orkar mer och låt det kännas så. Alla känslor är ok. Kram
Tack Vickan!
Just nu är jag tom. Tom på känslor, som jag efter flera misslyckanden lärt mig trycka bort. Det är väl ett omedvetet sätt att skydda mig på. Tack till er som engagerat er i min tråd. Kram!
Tack för din omtanke Limaliie men jag har testat negativt med ett digitalt Clearblue nu på morgonen.
Det var inte vår tur denna gången heller.
jag vet det låter så klyschigt att säga, ge inte upp! Och jag förstår det känns otroligt jobbigt och dant nu för er...det är inte rättvist det här med att bli gravid och få barn.