abort i "smyg"?

det är din kropp och ditt beslut - endast. 

vad andra säger o tycker är inte det som ska avgöra vad du gör eller inte gör. 

Gör abort och stå för att du gjort den, dom kan ju liksom inte tvinga dig att bli gravid igen ... 

Din kropp ditt beslut, de är inte dina föräldrar, och då du inte är tillsammans eller vill vara tillsammans med pappan till barnet så blir det du som får ta konsekvenserna av ett beslut att behålla.

Bara du kan veta vad som är rätt för dig. 

Ibland är det kanske också bättre att "ljuga" än att tala om som det är. Viktigt att du vet med dig om att du kan hålla det för dig själv. Åtminstone en tid. Till pojkvännen bör du kanske aldrig tala om det. Men kanske till dina föräldrar om någon tid, där vet du själv bäst om och när det skulle fungera.

Som jag förstått så ska du göra en medicinsk abort, oftast fungerar det som en försenad mens. Men! om det skulle bli problem. Har du någon som du kan vända dig till för att få komma till sjukhus.

Tycker du definitivt ska berätta. Det är inte någons val eller fel att du blev gravid,du åt ju p-piller och "olyckligt blev gravid ändå.

Om du förklarar uppriktigt varför du inte är redo att behålla barnet så kanske dom förstår även om dom är emot aborten.

Ärlighet varar längst och du slipper leva med en tung lögn.

Förstår det känns fruktansvärt för dig i allt detta men önskar dig all kraft att vara våga vara ärlig.

Hoppas du har någon som kan vara med dig på torsdag. All kraft och lycka till dig!

Utan att ta ställning till moralen i det hela:

Om du ska gå igenom detta ensam så bör du nog be om samtalsstöd så att du i alla fall kan prata av dig någonstans. Huruvida du klarar att hålla masken inför alla vet bara du själv, men ett MA och en medicinsk abort skiljer sig inte särskilt mycket åt före v 10, man får samma tabletter.

Jag skulle göra det - modigt och moget av dej att erkänna för dejsjälv att du inte kan och vill ha barn just nu. 

Jag skulle INTE tala om för någon att det var en abort; de kommer bara döma dej och det har de ingen rätt att göra, du behöver inte den skiten.

Det du däremot Behöver är en BRA psykolog/samtalskontakt som kan stötta dej och som har tystnadsplikt.

Det är dessutom HELT naturligt att gå till psykolog eller liknande om man får ett missfall, så det kan de inte ifrågasatta om de inte är fullskaliga SVIN.

Det är upp till dej om du orkar bära sanningen själv - jag skulle, men alla är olika, och det här är en jobbig situation oavsett hur man ser på det.

Ledsen för din skull - jag hoppas allt går bra! 

Det går absolut att göra det i smyg och säga att det var ett missfall. Det är du som bestämmer över ditt liv. Jag gjorde en medicinsk hemabort i v.6. Man tar först en tablett på sjukhuset och två dagar senare tar man 4 slidpiller på morgonen. Man ska ligga still några timmar efter det så de hinner "ta". Du skulle kunna ställa ett diskret larm t.ex. kl 5, gå upp, peta in pillrena o lägga dig igen. Sedan kommer blödningarna igång. För mig blödde det 9-10 dagar.

Jag rekommenderar att du söker någon form av samtalsstöd genom att kontakta närmaste vårdcentral.

Om du inte berättar för någon alls, om du inte får ur dig dina känslor, så kommer de att äta upp dig inifrån.

Det bästa är naturligtvis om du kan vara ärlig och öppen inför din familj och de som "blev glada" över din graviditet. Om du duckar för sanningen och skyller på missfall - hur ska du tackla allas sorg och deras deltagande i det de tror är din sorg över missfallet? En lögn föder fler lögner.

Men om du känner att du inte kan vara öppen med det, då kan du inte. Men med någon måste du prata. Du har rätt till samtalskontakt om du söker.

Och nej, du är ingen hemsk människa! Tro aldrig det!

Du är en människa som hamnat i en hemsk situation. Det är allt.

Styrkekramar!