septemberbarn 2014

Har också sett det och tänkte först "Nej det kan inte stämma!" men jo, det är ett år sen! Nu på tisdag är det exakt ett år sen vi fick plus och sonen är över 3 månader!! För ett år sen var vi så lyckligt ovetande om vad som väntade oss.

Jag vet inte om det är hormoner, men jag vill börja jobba på ett syskon ganska snart. När jag nämde det för sambon får jag till svar att HAN inte orkar en graviditet till. Jag hade svåra foglossningar från v 10 och spydde hela graviditeten. Klart jag är rädd för att det ska bli lika (eller värre?) men nu är vi berädda på ett annat sätt. Var jag, min smärta och hormoner så hemska? Haha...

Hur tänker ni (och era partner) kring syskon?

Jag är endabarn och älskade det. Visst kan det vara fantastiskt med syskon och jag älskar min sambos stora familj, men jag trivdes i min lilla familj där jag alltid var så sedd och kände mig så kompetent och betydelsefull.

Vad gäller syskon så vill jag hemskt gärna börja försöka snart men vågar inte ens nämna det för min man eftersom han, som du BjörkW, tycker att min graviditet var mycket jobbigare än jag.

Dessutom är jag rädd att jag längtar mer efter graviditet och förlossning än efter att ha två små små barn samtidigt. Men hela min kropp vill. Är väldigt avis på alla dessa gravida i min närhet och i september 15-tråden :)

Nostalgitripp! På torsdag är det exakt ett år sedan jag plussade. Vår tjej är "tillverkad" på julafton eller juldagen. Made in Italy brukar jag säga då vi var hos svärföräldrarna i Italien över jul.

Känner precis likadant. Visst ändrar man sig kanske om några år men troligen blir det inga fler barn. Jag blir 34 (på tisdag faktiskt) och mannen 39 i år så det känns som om vi är för gamla för fler barn. Jag vill ha absolut minst 3 år mellan barnen. Lilltjejen har en kusin som är 2,5 år äldre och till sommaren kommer det en till kusin. Dem kommer hon förhoppningsvis ha mycket kontakt med då jag avgudar min systerson och min syster avgudar sin systerdotter.

Jag tycker att man ska "skaffa" fler barn när man själv känner för det, men det var ganska intressant att läsa detta:

"Alla storasyskon är präglade av detronisering, det vill säga att bli avsatta från tronen av ett yngre syskon. Den upplevelsen sätter djupa spår i barnets upplevelse av världen. ? Redan när babyn är i magen får mamma mindre ork för sitt nuvarande barn. Upp till tre års ålder behöver man mycket av föräldrarnas stöd och tid för att klara av sin utveckling. Det bästa för barnet är att inte få syskon alltför tätt, säger Elisabeth Schönbeck. Tyvärr går trenden åt motsatt håll. Pseudotvillingar kallas syskon med mindre än 1,5 år emellan (för två bröder kan effekten sträcka sig upp till 2,5 år på grund av den hårdare konkurrensen mellan pojkar). När syskonen är så nära varandra i ålder uppstår ofta en stor konkurrenssituation, eftersom föräldrarna inte har tid att ge både det de behöver. Om föräldrarna tar sig för lite tid blir pseudotvillingarna lätt mycket beroende av varandra istället. De kan då i vuxen ålder få svårt att byta ut varandra mot en partner."

www.barnfamiljen.com/templates/article.asp

Den här artikeln har inget med mitt beslut om fler barn eller ålder mellan barnen att göra, jag vill helst bara slippa ha en syskonvagn... Det var som sagt rätt intressant att läsa.

Menade inte att det är något fel med att inte skaffa syskon :) Tror alla blir bättre föräldrar när man gör som man själv känner är bäst! Tycker bara det blev lite jobbigt nu när min sambo inte ens vill diskutera saken då det bara är ett stort nej såfort det kommer påtal. Innan var det han som ville ha många barn, men jag har alltid sagt två (om naturen tillåter). Vi båda var överens om innan att vi skulle försöka få 2-3 år mellan.

Tack! Det missade jag trots att jag tyckte att jag läste så noga. Ska fortsätta ge en liten portion gröt på kvällen och sedan amma för att successivt öka grötportionen tror jag. Ska kanske kolla med killen/pappan vad han tycker förstås för han har väl också något att säga till om. 

Min dotter såg lite äcklad ut vid första tuggan, men sedan käkade hon glatt på. Hade lite svårt med tekniken så klart, hon lapade typ i sig. Kladdigt blev det, men himla kul!

Jag gav henne Sempers havregröt från 4 månader. Hon blir 4 månader nästa onsdag så egentligen var jag väl 8 dagar för tidig. Hon föddes 2 dagar innan BF så lägger man till de 2 dagarna började jag 10 dagar för tidigt. Jag tänkte dock att några dagar hit eller dit inte kan ha så stor betydelse.Jo, jag vet att det inte"behövs", men jag vill gärna vända på det. Det kanske inte "behövs" att ammas om barnet gillar mat och har en mage som klarar av det. Alla verkar liksom utgå från att man vill amma och därför inte "behöver" ge mat. För mig är det tvärtom. Jag vill inte "behöva" amma om det inte är nödvändigt.Jo, så har jag också fattat det, men om min dotter nu gillar gröt och hennes mage klarar av det så tror jag inte det är farligt att ge en liten portion. En portion gör man på 30 g gröt och jag gjorde på 10 g. Därefter ammade jag henne. Jag ska se hur hennes mage reagerar innan jag/vi fortsätter.

Just den frågan har jag också, vår son föddes 4 veckor förtidigt och jag undrar om jag kan börja ge han smakportioner nu (4 mån och 5 dagar) eller om jag ska vänta tills han är 5 mån. Han verkar riktigt intresserad varje gång vi äter här hemma så känns som han börjar vara redo till att smaka ett kryddmått lite då och då. Den 12 ska jag till BVC för kostsamtal så då kan jag återkomma om ingen annan här har ett svar till oss :)