septemberbarn 2014

Till mig sa dom 6 veckors lugna promenader innan jag fick komma igång med träning och ridning :) Bara jag var noga med knipövningarna nu i början så skulledet inte vara några problem.

Har också köpt den och sätter igång om en vecka. Har tänkt att köra träningen och sen försöka minimera gottis till helgen för att senare kanske även köra Viktväktarna. Men jag helammar också och vågar inte banta riktigt än då jag vill att mjölken ej ska försvinna.

[quote=74127653][quote-nick]Mrs West skrev 2014-10-07 20:30:21 följande:[/quote-nick]Har också köpt den och sätter igång om en vecka. Har tänkt att köra träningen och sen försöka minimera gottis till helgen för att senare kanske även köra Viktväktarna. Men jag helammar också och vågar inte banta riktigt än då jag vill att mjölken ej ska försvinna.[/

Nä jag tror det är bättre att satsa på att träna och röra sig mer och äta lite nyttigare än att banta. Dessutom mår ju kroppen bättre av det också :)

Det är så konstigt, men jag saknar min graviditet. Kanske en kombo av att jag älskade att vara gravid och att jag har svårt att fullt förstå att barnet är vårt. Hon är fantastisk men jag greppar det inte.

Jag blir avundsjuk på magar på stan och känner en stark längtan efter att bli med barn igen. Jag vill inte ha ett barn till om nio månader, bara vara gravid. Min sambo påminner om att jag ju alls inte vill vara gravid, jag vill ju börja träna och springa lopp i sommar. Och det vill jag ju! Men magen, förväntningarna...

Jag har ingen förlossningsdepression, men jag känner en oro över att den totala kärleken inte kommit efter två veckor. Det är mycket arbete och jag är så trött. När skulle den hinna drabba mig, känner jag. Någon som känner igen sig? (Behöver inte höra "jag tog mig an barnet från första stund"-historier, de skadar nog mer just nu).

Jag känner igen mig till viss del, just det där med graviditeten. Jag saknar magen och jag saknar att vara gravid och blir också avis på andra som är gravida. Framför allt saknar jag bebisen som låg i magen. Saknar att känna sparkarna och hickan och jag saknar liksom bilden jag hade målat upp av bebisen där inne och jag kan sörja det och den. Jag kan liksom inte koppla att min bebis ju ÄR den bebisen. Det är tydligen rätt vanligt enligt bm.

Det tog ett par dagar för mig att knyta an till den främmande varelsen som sen kom ut och jag har fortfarande inte kunnat koppla att det är samma person utan en ny förälskelse växte fram när vi kom hem från bb och ännu mer nu tredje veckan då vi har varit ensamma hemma. Men det är ju inte bara solsken hela tiden och det måste ju få ta lite tid att lära känna varandra. För mig som hade amningsproblem blev det mycket bättre när jag släppte den pressen och tänkte att det får bli som det blir.

Vad gör man när ens bröst sprängs? Är inne på lillkillend fjärde dygn nu och brösten är så spända om mjölken bara rinner konstant. Handmjölkar och han får suga. Är kvar på bb och de tycker inte jag ska pumpa och helst inte handmjölka så mycket mer för då kommer jag få ännu mera mjölk. Har ju en ganska stor kille att mätta och han äter bra.

Men brösten sprängs ju snart! Ajaj.. Hur överlever ni?

Jag har pumpat ut bara litelite grann för att lätta på trycket - annars brukar det "rätta sig till" efter 3-7 dygn, det är i alla fall min erfarenhet. 

Vår lille blir 2 veckor imorgoJ. ag pumpar ut runt 100-200 ml varje morgon och kväll efter han ätit annars kan jag inte röra mig för det gör så ont. Har försökt minska på det just för att jag inte ska producera mer mjölk men det gör för ont då. Så idag anmälde jag mig till att donera mjölk till neo :) Att vara gravid och föda var inte min grej, men att amma! Känner mig som en riktig kossa ;)

Kan jag bara vänta och stå ut tills det rättar till sig? Måste amma honom mycket då han är stor och har lite höga gulsotvärden och han kom ut med två blödningar på huvudet, en efter sugklockan. Så vi har kämpat på mycket med allt här känns det som. Och för blödningarnas skull och gulsoten så ska jag amma ofta men känns som han idag mest bara vill sova och väcker jag honom för att han ska äta så suger han inte eftersom mina bröst är så spända...

Mammatillbäbis, min lillsnutta hade problem i början med att hitta och behålla greppet vid amning, speciellt när den "riktiga" mjölken börjat producerats och brösten var ganska spända. Bad om tips och hjälp när vi var på ett återbesök på bb och då visade hon hur jag kunde hålla under bröstet och lyfta lite liksom för att hjälpa henne att få grepp och det har fungerat utmärkt :)