septemberbarn 2014

Här är nätterna också fortfarande kaos efter kl23. Men nattningarna går relativt smidigt och tar oftast inte mer än tio minuter. Vi håller på och introducerar välling nu. Mest för att slippa gröten på kvällen eftersom det liksom blir ett mål för mycket med både middag, gröt och sen ersättning vid läggdags. Vi tänker försöka sluta med nattmatningen snart men när ska man ens orka det?

I övrigt har jag ett supercharmig bebis. Och han vet om det! Busig också så klart. Jag tycker att han har förändrats så otroligt mycket den senaste månaden. Han har liksom blivit mycket mer medveten och kommunikativ. Underbart! Han kryper sen någon månad tillbaka och har nu börjat dra sig upp och gå mot möbler, jag får ju en smärre hjärnblödning en gång i timmen.

Han har gått från att vara nöjd med puréer till att bara vilja äta bitar. Dock inte puréer med bitar. Det är verkligen en utmaning att komma på lunch och middag till honom så att det inte bara blir typ kokt potatis. Förslag mottages tacksamt :) Nu tycker dessutom vår bvc-sköterska att vi ska sluta ge ersättning på dagarna när han ska sova och ge mellanmål istället. Känns som att man inte kommer göra annat än laga mat och mata bebis...

Ni som har flera barn, är det vanligt att de är stökiga på nätterna runt den här tiden? När brukar det avta? Saknar att sova, hehe.

Bebisar bestämmer själva vad se är intresserade av att utveckla först så stressa inte över det :).

Min bebis är allra mest intresserad av att ta sig fram. Han var så arg och målmedveten innan han kunde krypa! Din bebis verkar vara mer intresserad av att lära sig kommunicera. Min bebis har precis börjat med konsonanter så riktiga ord känns väldigt långt borta hehe.

Samma här. Plockar ut ALLT. :D

Vi har förövrigt börjat med samsovning nu när han har nattstrulat så det är såhär vi har det då. Innan vaknade han typ varannan timme så det är ju en klar förbättring hehe.

Vi har också problem med sömnen och vår sköterska säger samma sak. Att bebisen dels måste lära sig komma till utan mat och av sig själv och dels vänja sig av vid att vakna och vilja ha mat på nätterna. Men jag fick inget konkret tips på vad jag ska göra istället för att ge honom mat för att få honom att somna. Nu hjälper iof inte mat heller..

Sen vi började med välling på kvällen vaknar han oftast bara en gång vid tre. Och är vaken till fem ca.. Oavsett om vi ger mat eller inte. Men vid fem är det ju morgon så har vi inte gett tidigare måste vi ju ändå ge då.

Vår bebis skriker inte på nätterna Dasha. Han ligger i vår säng och babblar och gör pruttljud i en till två timmar :P. Inget funkar... Vi provar på nu att dra ner på den redan skrala dagsömnen och ser om det funkar.

Än har vi inte ens börjat med att följa bvc's råd hehe.

Här verkar det som att seperationsfasen har nåt sin kulmen. Jag bär och bär och bär och bebisen är arg och gnällig och sover knappt nåt alls på nätterna trots att han ligger klistrad mot mig. Och vägrar äta..

När jag googlar verkar den här fasen hålla på allt från två veckor till två ÅR. Vad har ni för erfarenheter? Bärandet är ok, jag har accepterat att inget blir gjort här hemma. Men sömnen, jag går under snart.

Haha, åh jag inser ju att det verkar som att jag har en konstant missnöjd bebis eftersom jag bara känner behov av att skriva av mig här när så är fallet. Oftast är han nöjd och glad faktiskt. Särskilt efter att han lärde sig krypa och tänderna kom :). Svårtflirtad till skratt har han alltid varit men han ler mycket och visar att han är glad på andra sätt. Men han har bra och dåliga dagar, vilket inte kan vara helt ovanligt? Nu har det varit en del dåliga. Han är särskilt arg när han ska äta.

Däremot så var han VÄLDIGT "lätt" fram till fem månader och sov hela nätter så det är väl den kontrasten som gör det lite jobbigare nu. För nätterna har varit jobbiga sedan dess. Alvedon hjälper tyvärr inte så jag tror inte att han har ont. Han är oftast heller inte ledsen på nätterna utan bara vaken.

Absolut inget att be om ursäkt för! Du menar ju bara väl och ger råd efter informationen du har fått. Jag förstår ju nu hur jag låter. Jag använder det här forumet lite som pysventil när det är jobbigt bara :D

Kanske ska förtydliga att vi har väldigt många bra dagar också! Inte så många bra nätter dock ;P

Oj, vad jag kände igen mig i det blogginlägget. Exakt så är jag i min föräldragrupp. Typ "ja, men han är ju sen med annat" fast han inte ens är det. Varför ska man känna så? Det är ju inte som att jag sitter och skryter, jag kan ju inte hindra honom från att röra sig. Tror heller inte att någon av de andra upplever att jag skryter så jag vet inte varför jag tycker att det är jobbigt när de påpekar att han är tidig.

Då ska jag istället för att klaga idag skriva att min bebis har börjat skratta jättemycket de senaste dagarna. Det är så roligt! Han skrattar när vi pratar eller sjunger eller busar men han skrattar också för sig själv när han hittar på egna bus. Det är så charmigt. Han har ju inte skrattat högt så mycket tidigare men nu är det som att det har lossnat :)