linnéa001 skrev 2014-12-08 19:43:28 följande:
Jag har varit på efterkontroll och allt såg bra ut, hade läkt fint.
Min flicka blev 12 veckor igår och varken rullar eller sitter, men jag är inte stressad för det. För det första har jag ingen koll på när de "ska" kunna vissa saker och för det andra tror jag inte det är någon fara. Hur många vuxna har problem med att sitta och rulla liksom? Bara man lär sig någon gång så blir det säkert inga problem.
Jag är mycket mer orolig för att göra något så att min dotter på något vis blir mentalt skadad eller hur jag ska uttrycka det. Alltså att hon på något vis ska bli olycklig eller må dåligt för att jag i hennes barndom gör något fel. Oroar mig jämt för att jag leker för lite, stimulerar för lite (eller för mycket). Är orolig för att hon inte trivs med att ligga ensam och helst vill ha mig nära. Eller för att hon ler mot mig och jag inte ler tillbaka för att jag just då tittat åt ett annat håll. Massa småsaker. Försöker intala mig att hon väl skulle säga till genom att skrika om hon vill att jag ska ligga hos henne, men det är inte helt lätt.
Har haft två hopplösa kvällar när dottern skrikit och gråtit jättemycket. Vägrade napp och bröst. Jag tror att hon var väldigt hungrig och blev arg när det inte kom mat på en gång för hon åt när jag gav henne flaskan. Det var fruktansvärt jobbigt och jag började också gråta för att hon lät så olycklig. Tyvärr är jag ensam hemma då mannen är bortrest så det var bara att försöka fixa på egen hand.
Jag är också orolig för det där med stimulans, och att jag råkar titta åt ett annat håll om hon ler.. Åh.
Och jag kan verkligen inte förstå varför bebisen måste vara tidig med saker?! Nu är det ju inte sådan hets här i tråden(dock tendenser), men jag har läst och hört så himla många jämförelser och "åh, hen är sååå tidig" eller "hen är såååå duktig". Jag har liksom fullt upp med att försöka fånga hennes underbara, tandlösa leenden, eller gurgliga skratt, eller pillande på min gamla mjukisorm. Jag skulle aldrig försöka få henne att rulla i förtid, när jag kan lägga den energin på att få henne att skratta :)
