septemberbarn 2014

Igår la jag min flicka 20:45. På två minuter somnade hon och sov sedan till fyra. Jag vaknade halv fyra av bröst som var sprängfyllda och gjorde vansinnigt ont, var tvungen att gå upp och pumpa. Idag somnade hon redan vid halv nio. Får se hur länge hon sover innan hon måste äta.

Detta är ju jätteskönt, men vi har haft tre helvetiska eftermiddagar/kvällar. Hon har sovit väldigt lite på eftermiddagen. Vaknat av någon anledning trots att hon legat i vagnen när jag varit ute och gått. Sedan när vi kommit hem har hon vägrat bröstet och nappen. Efter ungefär 30 min trilskande har jag gett upp och gett henne ersättning på flaska som hon glupskt druckit upp. Hon har alltså varit hungrig, men inte velat ammas. Det har aldrig hänt förut. Hon låg i min famn och spände och vred sig som en mask. Övertrött? Utvecklingssprång? Hon blev 12 veckor i söndags. 

Tack för peppning. Jag njuter av min dotter, men tyvärr är oron där ändå. Dock har jag talat med BVC-sköterskan om det och hon var väldigt förstående. Vi kommer fortsätta diskutera det.

Nej, det tror jag inte eftersom det är sällan hon får flaska och det bara har varit just dessa tre eftermiddagar. Senare på kvällen och natten var det inga problem alls. Dessutom har jag en sån där flaska från Calma som ska vara samma sugteknik som vid amning. Ska försöka ligga steget före imorgon och verkligen se till att hon får ordentligt med mat under eftermiddagen.

Kan nappen påverka amningen? I så fall borde väl var och varannan unge ha problem med det. Jag har aldrig upplevt att hon haft svårt med sugtekniken när hon ammas, det fungerade från dag ett (eller två då hon sov ett helt dygn då hon var nyfödd). Dessutom rekommenderade BVC napp då hon var så vansinnigt snuttig och jag grät varenda dag för att det enda jag kunde göra var att sitta med henne vid bröstet. 

Min flicka hade också problem med calmaflaskan. Jag tror att hon kände att det inte var bröstet, men inte heller kom det någon mat, som det hade gjort innan när man fick en "vanlig" napp. Det kan säkert vara så för din tjej också. Det jag gjorde var att helt enkelt testa med calmanappen varje gång innan jag bytte till den vanliga (som var en mam). Till slut lyckades det. Man får hålla in pipen ganska hårt, min flicka puttade liksom ut den. Jag gör så att skriker hon så håller jag kvar flaskan i munnen på henne och försöker rikta pipen upp mot gommen så att hon ska känna den. Det går alltid efter ett tag, även om det är jättejobbigt att höra henne skrika. 

Vi har en glasflaska (Lifefactory) som calmapipen passar till.

Puh, svärmor är på besök (bor i ett annat land). Hon är himla snäll och omtänksam, har alltid tagit hand om mig när vi varit på besök hos dem och skickat sms under hela min graviditet för att se hur det varit. Nu börjar jag dock se fram emot att komma tillbaka till våra rutiner och få ha min lilla tjej för mig själv. Svärmor tillhör de människor som tror att bebisar blir sjuka bara det blåser lite på dem. Så hon har hela tiden lagt en filt över lillan, klätt på henne massa lager när vi gått ut, mm. Det har iofs varit skönt att få lite vila då svärmor eller svägerskan (killens lillsyrra som också var med) hela tiden burit och vaggat dottern, men som sagt, det ska bli skönt att få komma tillbaka till våra rutiner. Dessutom är både svärmor och killen lite besser wisser typer,vilket är ganska jobbigt (jag orkar inte ens argumentera mot t.ex. dubbla overaller). Droppen kom ikväll när lilltjejen skrek och skrek. Vägrade bröstet, vägrade nappen, vägrade allt helt enkelt. Gav henne mat i flaska som hon tog och då kom svärmor med en massa teorier, bl.a. att mina bröst var för små för att amma med! Jag är himla glad att jag inte förstod vad hon sa just då för jag hade väldiga problem med att bevara lugnet då lillan skrek hela tiden. Som väl var så försvarade killen mig och mina bröst (och berättade nyss vad som sagts).

Bebislängtan: Min dotter somnar jättebra själv och jag var lite orolig för det ett tag, man har ju läst om att alla bebisar vill vara nära mamma och pappa. Fast jag har insett att hon är den hon är och att det inte alls är konstigt. Hon kan dock somna i famnen också. 

Min flicka är 13 veckor nu så det kan ju vara ett utvecklingssprång som spökar, men svårt att veta. Sedan förra söndagen har hon vid ett tillfälle varje dag vägrat att bli ammad. Hon bara skriker. Inte hungrig tänker jag så klart, men hon vägrar nappen också (och då är hon hungrig, annars duger den). Har till slut gett henne ersättning på flaska som hon ätit ganska glupskt. Alltså är hon hungrig. Förstår inte varför hon vägrar bröstet. Jag har nästan varje dag försökt ligga steget före och ammat henne ofta för att hon inte ska bli jättehungrig, men det har inte fungerat. Också funderat på om hon varit övertrött men några gånger har anfallen kommit direkt efter sömn. Tänker nu att jag inte ska fundera så mycket på det utan bara ge henne flaskan eftersom hon uppenbarligen är hungrig, men det ligger och gnager. Det skär i hjärtat när hon är så ledsen. 

För min killes skull har jag varit tålmodig och hon är bra med barn svärmor, bara lite irriterande det där med att hon hela tiden ska springa och klä på dottern och lägga en filt över henne. Det är liksom inte Antarktis vi bor i.

Min dotter har inte träffat svärmor tidigare, men jag tror inte att krånglet har med henne att göra då hon började strula innan svärmor kom. Min dotter verkar inte speciellt petig med vem som bär eller matar henne (vet inte om det är bra eller dåligt). Idag har vi satt henne i bärselen när hon börjat böka och skrika och då har hon somnat nästan på en gång så det har kanske med trötthet att göra. Mig gör det inget att hon får ersättning i flaska en gång om dagen men min kille är jätteorolig att hon ska föredra flaskan. Vi fortsätter att pröva vad som, fungerar helt enkelt. Jag tar dock tacksamt emot tips, även om ingen så klart kan veta vad som är "fel" med tjejen. Tror i alla fall att det är högst tillfälligt.

Läkaren på BVS sa att min flicka hade lite orolig mage och att jag skulle undvika lök och choklad samt ge magdroppar. Är inte så förtjust i lök så det har jag med glädje avstått. Choklad är svårare. Tycker dock inte att min flicka verkar ha så mycket problem så jag äter choklad ändå (inga stora mängder dock) och ger magdroppar.

Min flicka fick sin första dos vaccin idag. Jag var jättenervös innan så jag är glad att mannen var med. Hon skrek lite, men inte så farligt. Tror hon blev argast när vi la ner henne på skötbordet för att sätta på byxorna igen. Hon har en period nu när hon blir sur när man lägger ner henne.

Berätta gärna hur det går med smakportioner, jag ser verkligen fram emot att börja med det. Hur mycket kan man ge förresten? Väldigt lite har jag förstått, men hur ofta? En gång om dagen eller oftare? Vill så gärna att min flicka ska äta i alla fall gröt vid sex månader så jag kan minska på amningen.

Jo, jag förstår det, men man kan ju få önska. Förstår också att barnet klarar sig på bröstmjölk, men jag är så trött på att amma och min kille är så anti ersättning (allt ska vara så naturligt som möjligt i hans värld). Så jag skulle verkligen vilja att min flicka sov hela nätter till att börja med så jag också får göra det och sedan äta mer och mer riktigt mat. Tänkte att en portion gröt mättar mer på kvällen och kanske gör att hon sover utan att vakna för att äta.

Det finns ju gröt och mat från fyra månader så det kan väl inte vara fel att ge om barnet gillar det?

Det som står på 1177 kan väl inte stämma?

"När barnet är sex månader behöver det börja få vanlig mat för att få i sig till tillräckligt med energi och näring."

Måste ju finnas hur många platser som helst i världen där barn inte får mat vid sex månader och förr ammade man väl flera år (tänker typ stenåldern)?