Saknaden är stor!
Saknaden växer varje dag och blir ständigt jobbigare att stänga av huvudet och försöka fortsätta framåt. Jag är 21 år och fram tills i maj var jag som vilken 21 åring som helst. Jag njöt av livet, mina hästar och av allt livet gav. Med bara ett ca 6månaders gammalt körkort hade ju livet gett mig nya vyer att utnyttja! Det var i april jag träffade min nuvarande kille och sambo som jag föll hårt för, en 28årig kille med jobb, stadig inkomst och gav mig tryggheten. Jag har alltid varit noggrann med säkerheten runt sex så åt mina minipiller då jag haft svårigheter med migrän förr och vi inte ville chansa och strula till med migrän och ppiller.
Vi hade sex men som många andra gånger trodde jag att jag var säker. Tiden gick och det dröjde till ca 4-6 veckor innan jag började märka att allt inte stämde. Brösten gjorde ont och jag hade morgonkräkningar - en koll senare var det bekräftat = GRAVID.
Jag var förkrossad. Jag såg min frihet försvinna och jag var så orolig medans min pojkvän hoppade runt av glädje då det var hans största önskan. Men vi diskuterade noggrant och tillslut blev det en abort. Efter denna sattes en spiral in vilket barnmorskan rådgivit mig till.
Jag var lättad. Men det varade ca 1 månad. Jag lider nu av depression, tvångstankar och saknaden gör ont - så ont att jag varje natt får smyga mig ut på toan och gråta. Varje dag önskar jag se magen växa eller brösten spänna eller precis vad som helst för att få känna det som jag kände undermedvetet = moderskänslorna.
Är det någon som varit i denna sitsen? Eller kan rådgiva mig vad jag kan göra för att lätta detta? Jag har nyss flyttat till min kille så några vänner har jag inte heller som jag kan få prata av mig hos. :(
